HIF - MFF 0-3: En odiskutabel seger
Siffrorna i årets andra Skånederby skrevs till kristallklara 0-3. Idag var vi helt enkelt ett nummer för stora för Helsingborg.
Efter den senaste veckans Champions League-eufori var det idag dags att återvända till verkligheten. Uppladdningen må ha kommit i såväl känslomässig som medial skugga av all lottnings- och biljettillgångshysteri ... men det var trots allt om Skånederby idag. En match som för många av oss är årets tyngsta rent emotionellt, och som på nåt sätt allt som oftast annars lever ett liv som inte är särskilt beroende av aktuella tabellplaceringar.
Malmö kom till start utan den lårskadade Rasmus Bengtsson, men med en startuppställning som var identisk med den från i tisdags:
Wiland - Tinnerholm, Arnason, Carvalho, Yotún - Rodic, Adu, Lewicki, Berget - Djurdjic, Rosenberg.
HIF besvärades av ett par avstängningar och inledde så här:
Pär Hansson - Smarason, Palsson, Helstrup Jensen, Uronen - Atakora, Mårtensson, Bojanic, Wede - Simovic, Jordan Larsson.
Första halvlek
HIF inledde ganska energiskt och med hög press på bollhållaren. Vi försökte spela oss ur men tvingades också lyfta en del långt. Lyrorna var sällan särskilt väl adresserade - det var begränsat med ordnat spel, från något håll, inledningsvis.
Positivt var att det kändes som om Yotún fick ett tidigt övertag på Atakora. Yoshi lyckades med ett par tillfällen med den något vågade brytning som tycks vara ett obligatorium för vänsterbackar i Malmö FF: lite bakvikt, och så hastigt fram med vänster yttersida (en metod som flitigt praktiserades även av Ricardinho).
På andra kanten lyckades Anton Wede, till att börja med i alla fall, lite bättre mot vår Anton. Första avslutet i matchen var frukten av att Wede krånglade sig förbi och fick iväg bollen till Bojanic, som från en position en bit utanför straffområdet krutade iväg sitt skott en nån meter över. Då hade vi nått den 11:e minuten.
Ställningskrig och inte mycket att glädja sig åt, förutom en underbar nedtagning av Rosenberg efter en kvart. Vårt första avslut kom ett par minuter senare - en Arnason-nick med knapp styrfart.
Efter drygt 20 minuter såg pendeln ut att svänga åt HIF:s håll. Arnason hade haft en del problem med de höga uppspelen mot Simovic från början, och nu såg de rödblå för några minuter vassare och aggressivare ut. Wede fick iväg ett skott av häxpipekaraktär, som Wiland med vissa besvär boxade till hörna. Och Jordan Larsson hade ett bra läge efter ett motlägg i straffområdet, men blev lite stirrigare än vad han behövde bli och fick inte alls träff med vänsterfoten.
När vi tog ledningen i 28:e var det alltså inte frukten av ett långt och kompakt spelövertag. En boll nådde en dittills ganska osynlig Rodic på högerkanten. Rodic utmanade och ryckte förbi Uronen ner mot kortlinjen, såg sig om och spelade snett inåt bakåt till Berget. Jo Inges direktavslut räddades av Hansson, men returen gick rakt ut till Berget igen - som skickade in bollen via en täckande Palsson.
Målet ändrade matchbilden. Totalt, faktiskt. Plötsligt föreföll vi lugnare, större och säkrare, medan HIF:arna såg ut som om de blivit rejält tömda på luft.
Rosenberg skarvade en nick i Hanssons famn ett par minuter efter målet, och i 35:e fick Berget en ny jättechans. Han sprintade fri mot mål efter en djupledsboll från Adu och valde den höger yttersida som var så framgångsrik i början av andra halvlek i Glasgow. Den här gången smet bollen några decimeter utanför Hanssons vänstra stolpe.
Rosenberg var ganska nära ett par minuter senare på ett Rodic-inspel. Samtidigt märktes det att Rodic grimaserade och gestikulerade lite. Känning nånstans?
Bara ett par minuter efter att Carvalho och Jordan Larsson sprungit ihop och provat vem som stod stadigast (det gjorde Carvalho) knoppade vår mittback in tvåan. Anton blev nedriven av Uronen, Yotún sprang över till högerkanten och tog frisparken. Det hjälpte inte att en felvänd Johan Mårtensson försökte klättra på den väldige mannen från Uruguay. Hjälpen från Palsson kom för sent och Carvalho styrde in nicken i burgaveln.
Det sista som hände var att Carvalho, från minst 35 meters håll, avlossade en fruktansvärd projektil som faktiskt inte var några mil från Hanssons vänstra kryss.
Hursomhelst: efter en lite passiv inledning hade vi tagit över med besked och kunde gå till paus med 2-0.
Andra halvlek
Rodic steg mycket riktigt av i paus. In kom Eikrem. Även HIF gjorde ett byte, i deras mittförsvar gick Helstrup Jensen ut och ersattes av Carl Johansson.
Nån frenetisk HIF-forcering såg vi inte mycket av. Vi hade kontroll, och kunde kanske med bättre skärpa avgjort redan tidigt i halvleken.
Det tog en knapp kvart innan hjärtat flög upp i halsgropen. Båda mittbackarna gick på samma boll, som turligt nog studsade ut mot Tinnerholm - som i sin tur missade mot den just inbytte Boateng (ersatte en misslyckad Mårtensson). Här hade vi tur igen, eftersom Boateng drog ut bollen över sidlinjen.
Rosenberg nickade mästerligt ner till Eikrem i den 61:a. Skottet en bit över. Uronen drog ner Djurdjic några minuter senare. Rosenberg skruvade frisparken runt muren. Inte tokigt alls, men inga jätteproblem för Hansson.
Halvvägs in i halvleken gjorde HIF ett försök att trycka på gasen. Mattias Lindström kom in, med sin patenterat höga energinivå. Riktigt farligt blev det aldrig. Närmast var ett inspel mot Simovic, men han blåstes av efter att ha tryckt till Wiland. Det blev lite knuffande efteråt, och gula kort till Jordan Larsson och Anton Tinnerholm. Det innebär att Anton är avstängd mot Elfsborg.
I 72:a blev Djurdjic plötsligen sopren. Han dröjde dock lite för länge med avslutet - det såg ut som att bollen fastnade lite i gräset - och Carl Johansson kunde glidtackla undan.
Vi hade kontroll, HIF hotade inte, men den som lade ett nervöskritiskt filter över matchen kunde ändå med viss rätt hävda att det såg lite fjuttigt och passivt ut. Djurdjic verkade tröttkörd och ersattes i 78:e av Guillermo Molins. Han hann inte vara på plan i mer än några sekunder innan den sista spiken definitivt hamrades ner i HIF-kistan.
Carvalho gav sig ut på en framgångsrik offensiv utflykt, utsmyckad av ett litet pärlband av tvåfotsdribblingar. Hans skott blockades av en HIF:are och bollen hamnade hos Eikrem - som i god ordning såg sig för och sen skickade in den i mitten. Där fastnade den lite på Molins och Carl Johansson, men rullade vidare till Rosenberg. Han rakade ganska enkelt in trean.
Det mest dramatiska som hände under slutkvarten var att Carvalho tvingades gå av, och sedan sågs hoppa för att han älskar Malmö med lindad vad. Annars rörde det sig om ren defilering. Vi borde nog gjort nåt mål till, till exempel via ett friläge från Rosenberg eller, faktiskt ännu hellre, via ett Molins-skott i absoluta slutminuten. Här fick emellertid Pär Hansson avsluta med en riktigt kvalificerad räddning.
Slutord
Självklart var jag, och säkert många med mig, rädd för att Champions League-urladdningen skulle ha satt djupa spår i kroppar och skallar. I inledningen fanns det tendenser till det, men efter att vi får första målet är det faktiskt inget snack längre. 16-6 i avslut i vår favör, varav 12-2 på mål. Statistik säger inte allt, men det känns rätt så rimligt att prata om klasskillnad idag.
Carvalho tar måhända nåt enstaka felbeslut, men är härlig att skåda. Och när Yotún har marginalerna på sin sida visar han att han är en riktigt bra bollspelare. Ständigt konstruktiv, ständigt ett offensivt hot, bollsäker - och dessutom passningsläggare till 2-0. Adu och Lewicki äger mitten och Eikrem gör ett bra inhopp, i en matchbild som förmodligen passade honom väl. Ny passningspoäng för honom också, det honom väl unt.
Full pott och 6-1 på årets två allsvenska HIF-möten. Det är bättre än något annat år sedan HIF gick upp igen 1993. En liten detalj att trösta sig med kanske, om nu den allsvenska säsongen inte slutar riktigt så väl som vi alla vill och önskar.
Alla lagen ovanför oss, utom Elfsborg, vann nämligen. Det är fortsatt långt upp. Men låt oss använda två gamla beprövade klyschor som huvudkudde: Vi kan bara göra vårt och låt oss ta en match i taget, så får vi se hur långt det räcker.
Landslagsuppehåll stundar. Ska faktiskt bli skönt att pusta ut lite.
