En fotbollstragedi
Välkomna till fotbollens vardag. Relationer, besvikelser, glädje och vemod allt på samma gång!
Jag har tänkt sätta upp en dramatisk föreställning, har lite ambitioner att kanske få den uppsatt på Helsingborgs Stadsteater eller något liknande, men jag är inte säker.
Det handlar om en fotbollsfars, eller kanske en tragedi. En liten historia som skulle kunna äga rum absolut var som helst.
Observera att man ska läsa den med den berömda "glimten i ögat" och att det skrivna, även om det säkert kan tolkas som en analys av en nyligen genomförd övergång, bara är skrivet som ett försök att vara lite rolig såhär i mörkret.
Rollista:
Rickard Greedström = Agent till en framgångsrik spelare
Mikael Pungsparkh = Framgångsrik fotbollsspelare
Inge Cash = Sportchef i den lokala allsvenska klubben
Akt 2, scen 3. Rickard Greedström (RG) och Mikael Pungsparkh (MP) samtalar om framtidsmöjligheterna över en Kaffe Latte. Vi kommer in i handlingen efter två timmars ivrigt bearbetande från agentens sida.
MP: Jag vet inte. Jag är ju en snäll kille i grund och botten. Kan vi inte bara skriva på ett nytt kontrakt där det finns en fastställd summa att köpa loss mig för?
RG: Ah men kamma dig! Du förstår inte, det handlar inte om dina skyldigheter gentemot klubben. Det handlar om dina skyldigheter gentemot dig själv. Och litegrann gentemot mig också, förstås. Jag har alltid sagt det, att "sätt dig själv i första rummet och din agent i det andra. skit i resten".
MP: Men supportrarna? Och föreningens dåliga ekonomi?
RG: Är det ditt fel att klubbens ekonomi är dålig? Nej, tänkte inte det, va? Och supportrarna, är deras ekonomi också dålig? Om de verkligen älskar dig så byter de lag och börjar heja på ditt nästa lag istället! Lojalitet varar för evigt, ju!
MP: Jaså, det är så det funkar? Fast jag älskar ju faktiskt klubben.
RG: Det är klart du gör. Men alltså, din kärlek förändras ju inte för att du byter klubb. Det finns många äkta makar ute i landet som vänstrar mot sin fruga men ändå älskar henne. Förstår du vad jag menar?
MP: Nej, men det låter bra. Men hur mycket kommer jag tjäna på att byta klubb då?
RG: Åh, det är massor! Du kommer till en gigantisk klubb med fanatiska supportrar. Lönen kanske är ungefär detsamma och sportsligt sett är väl lagen jämnbördiga, men du får inte heller glömma att du framför allt gynnar MIG, du får ju tänka på att du skapar inkomster till andra - du är en stor människa! Glöm inte att du ändå varit på samma plats nu jäkligt länge, du måste byta miljö.
MP: Okay, det låter vettigt. Vad skulle jag gjort utan en agent som du?
RG: Vet inte, förmodligen skrivit på ett nytt kontrakt och garanterat klubben i ditt hjärta lite pengar vid en framtida försäljning. Och så kanske du hade avvaktat lite och hamnat i en lite större liga. Jag vet, det låter hemskt!
Akt 2, scen 4. Mikael Pungsparkh meddelar Inge Cash om sitt beslut.
MP: Tyvärr, jag tackar nej till ert bud och lämnar klubben för en annan klubb. Gratis.
IC: Aj, det var olyckligt. Vi vill verkligen ha dig kvar. Vi har gjort allt för att få dig att stanna. Är du verkligen säker?
MP: Ja, min agent säger att jag är säker. Och jag känner att jag behöver ett miljöombyte.
IC: Din agent, han som inte gillar vår klubb speciellt mycket?
MP: Ja, just han. Fast han har inget emot klubben - han säger att det bara är för skojs skull som han använder ert klubbmärke som piltavla hemma.
IC: Okay, det är trist att du lämnar. Men tyvärr måste vi anpassa oss efter den ekonomiska verkligheten. Lycka till med karriären, då.
MP: Tack. Tyvärr kan jag inte efterskänka något av min signing-fee, för agenten sa något om att det inte blev nåt över efter alla betalningar.
Slut på akt 2. Nästa steg i projektet är att skicka in manuset till nån viktig snubbe.
