Lundblad: Don't Stop Believin'
HIF visade bra klass mot Mjällby, och HIF gick till cupfinal. Men hur utvecklar sig guldracet i allsvenskan?
Hur bra är egentligen HIF och MFF just nu? Hur överlägsna är de skånska topplagen i allsvenskan konkurrenterna från ”uppåtlandet”? Det finns en del anledningar att fundera på saken. Vinner lagen sina bägge resterande allsvenska matcher landar man på 67 poäng i årets allsvenska, eller ett snitt på 2,23 poäng per match. Det är mycket högt för att vara allsvenskan: Sedan omläggningen till rak 14-lagsserie 1993 har faktiskt endast IFK Göteborg -93 och Djurgården -03 tangerat sådana siffror.
Igår såg jag Malmö köra över (ett förvisso taktiskt naivt) Häcken med 4-0 – borta! Men frågan är om inte HIF:s insats mot Mjällby ikväll var än mer imponerande.
I strålkastarljuset på Olympia manglade man ett av allsvenskans bästa lag. Visst, Mjällby var med hyfsat i matchen (en av de största i föreningens historia) i ungefär 50 minuter. Man hade till och med tre fina lägen att ta ledningen i matchen. Men då spelade man också på sitt absoluta max. När orken började tryta och pressen avtog i takt med att klockan började ticka upp mot 60 minuter – då hade man ingenting alls att sätta emot en HIF-maskin som aldrig riktigt behövde mullra igång på maxkapacitet. Erik Sundin gjorde 1-0 och det kändes direkt som att matchen var över.
Efter målet kunde HIF rikta in sig på att kontrollera bollen och bevaka ledningen. Mjällbytanken var tom, och de gulsvarta arbetarna hade redan stämplat ut när Markus Holgersson fick nicka in 2-0 ensam med elva minuter kvar av ordinarie speltid.
Tyvärr är väl denna totala överlägsenhet från de båda topplagen inte något vi önskar i denna stund. Vi vill ju se ett hopp, en möjlighet till att Malmö tappar poäng i någon av de båda matcher som är kvar. I Bromma eller hemma mot detta Mjällby AIF, som fick åka hem till Listerlandet besegrat av ett HIF som var flera klasser bättre.
Jag måste erkänna att jag har lite svårt att se det ske.
Visst, Brommapojkarna har sin allra sista chans att undvika nedflyttning i måndagens match. De kommer att ge allt de har för att ta poäng av Malmö, men hur långt räcker det kunnandet mot ett bortalag som med innermittfältsduon Ivo Pekalski/Wilton Figueiredo på plan vunnit 13 raka matcher.
Det stora hoppet ligger kanske i att en av dem drar på sig en varning på Grimsta. Då blir det nämligen avstängning i slutmatchen mot Mjällby. Och utan Pekalski/Figueiredo är MFF ett annat lag – det visades inte minst i förlustmatchen mot Kalmar i förra veckan, då Pekalski var skadad.
******
Mjällby har ju annars varit ett spöke för MFF i år. Man slog dem hemma på Strandvallen i allsvenskan, och sedan lyckades man faktiskt besegra dem även på Swedbank Stadion i Svenska Cupen. I 4-1-vinsten i somras tryckte Moestapha El-Kabir in samtliga fyra mål.
Men trots att Matte Lindström efter matchen sa att Marcus Ekenberg och Tobias Grahn var taggade för att ta poäng av MFF, så känns det som att det blir mycket tufft för detta Mjällby att vinna på ”Banken”. Framför allt när man (utöver möjligheten att förstöra den malmöitiska festen) troligen inte kommer att ha något att spela för mer än äran.
******
Man får väl hoppas att backresen "Bagarn" Rosengren (skadad idag) är tillbaka i MAIF-försvaret till den matchen (det ska han vara, enligt MAIF-tränaren Peter Swärdh). Tillsammans med Robin Cederberg (helt OK idag) bildar de båda ett av seriens kanske bästa mittlås.
Malmö FF-Mjällby AIF 0-0?
Don’t Stop Believin’.
******
Cupfinal på Söderstadion, alltså. ”Jaha”, känner jag nästan så här mitt i den allsvenska guldkampen. Men cupfinal är inget man är med om varje dag, för HIF:s del blir det sjätte finalen i turneringens 70-åriga historia. Dessutom känns konceptet med att det ena laget spelar på hemmaplan betydligt hetare än match på en halvtom neutral arena. Även om det så klart för HIF:s del hade varit att föredra att finalen spelats på Olympia.
******
Nu väntar obehagliga Örjans Vall närmast, om mindre än 72 timmar. Guldstrid på denna arena får mig att tänka på Daniel Anderssons dribbling och Magnus Arvedssons utnyttjande av den samma 2006. Och Halmstads BK i Halmstad brukar ju som läsaren säkert känner till inte direkt vara generösa med att dela ut trepoängare till di röe. En seger på sjutton försök sedan allsvenska comebacken.
En seger på sjutton matcher.
Dagens HIF är dock fruktansvärt bra. Formen har verkligen infunnit sig efter omkastningarna i startelvan som gjordes till Elfsborgsmatchen. Rachid Bouaouzan har kommit in och var planens kung idag. Erik Sundin gör mål i varje match nu, och May visar att han är en av seriens bästa innermittfältare. Christoffer Andersson i högerbacksposition 2010 fungerar precis lika bra som mot PSV 2008, eller typ våren 2002.
Nu ställs dock Conny Karlsson inför angenäma problem. Både Ardian Gashi och Mattias Lindström har gjort det bra efter sina petningarna mot Åtvidaberg – men kan de peta May och Rachid som varit så bra? Vad blir det för startelva på Örjans Vall?
Backlinjen tror jag i alla fall är rätt klar inför söndagen. Joel Ekstrand har slagit av en benbit i sin fot, och lär inte spela. Chrisse-Mackan-Hogge-Edman lär bli valet för fjärde matchen i rad. Ett insläppt mål på tre matcher är ett bra facit, framför allt med tanke på att HIF-försvaret tidigare under hösten släppt in en hel del mål.
På topp lär också Alexander Gerndt och Sundin få förnyat förtroende – Conny lär inte peta forwards i sådan målform som dessa båda befinner sig i. Den ”leriga” kampbetonade karaktär matchen i Halmstad lär få bör också passa en hårt jobbande forward som Sundin.
På mitten kan vi nog vara på det klara över att Marcus Lantz och Rasmus Jönsson kommer att besitta två platser. Sedan har jag ganska svårt att komma fram till vilka två i kvartetten Ardian Gashi, Mattias Lindström, Rachid Bouaouzan och May Mahlangu som får stå över spel från start.
En kvalificerad gissning baseras dock på att Conny, precis som tidigare under säsongen, ogärna ändrar på en vinnande elva. Precis som mot Elfsborg och Åtvidaberg blir det i så fall Rachid och May som får spela från start.
Å andra sidan lär den batalj som väntas på söndag kanske passa tekniske Rachid sämre än de senaste matcherna. Resonerar Conny i dessa mer defensiva banor får May antagligen spela till vänster på mittfältet, och Gashi får tillbaka sin position centralt bredvid Lantz. I ett sådant här läge blir ju dessutom Rachid en perfekt joker att slänga in i andra halvlek. Antingen för att trolla fram ett mål om det behövs, eller för att hålla i bollen och låta tiden gå om HIF skulle leda.
Spännande blir det i alla fall. Avgörandet närmar sig.
