STATISTISK ANALYS: Siffor från kvalmiraklet på Örjans vall
Så vad hände egentligen på Örjans vall? Hur tog HIF den där allsvenska platsen? Vi tar en titt på Wyscouts statistikmaterial från kvalmiraklet.
DESPERAT JAKT PÅ ALLSVENSKAN 2022:
Den mest intressanta siffran som jag hittar i statistik-verktyget är nog 20,4%.
Det är andelen av HIF:s passningar som var längre än 25 meter (45 meter för markpassningar).
Det är en betydligt högre andel långbollar än vad HIF varit i närheten av tidigare under säsongen. Den tidigare högsta noteringen hittar vi i den andra omgången mot Örgryte (16,0%). Genomsnittet: 11,5%.
6,83 var PPDA-talet – ett mått på pressintensitet som beräknas genom att man dividerar antalet passningar motståndarlaget tillåts göra per defensiv insats (passes allowed per defensive action). Ju lägre notering, desto mer aggressiv press. 6,83 var säsongens femte lägsta notering för HIF. I första mötet var detta talet 12,77.
Bara i tre tidigare matcher i år har HIF spelat en högre andel av det totala antalet passningar framåt i banan – i derbyna mot BoIS och borta mot Värnamo.
Slutsatsen: HIF spelade en desperat fotboll, vilt jagande efter mål som skulle lyfta laget till en allsvensk plats. Och det betalade sig. Viljan att vinna övervann rädslan att misslyckas.
En svacka när det kommer till pressen ser vi i mitten av den andra halvleken. I minut 61-75 sjönk PPDA-talet till 20,5. Det var ju i den här perioden som Bödvar Bödvarsson gick sönder och HIF såg ut att tappa momentum, innan den sista forceringen.
Det bristfälliga matchtempot var ju en av punkterna som lyftes fram i artikeln efter den första kvalmatchen. Även här blev det bättring i statistiken: 15,8 passningar per minut av bollinnehav – att jämföra med 14,5 i den första matchen. Samtidigt gick Halmstads tempo ner från 17,7 i match 1 till 14,5 i match 2. Då ska man dessutom veta att fotbollen med längre bollar som HIF praktiserade i match 2 inte driver upp det här måttet.
GIFTIGARE OFFENSIV:
Vi kan också dra slutsatsen att HIF fick bra utdelning på sina målchanser. Förväntade mål-siffran (xG) var 1,17. Här blottar sig dock också en svaghet i den här typen av data. xG för Anthony van den Hurks 1-2-nick ligger under 0,15 – tar man hänsyn till kvaliteten i Dennis Olssons inlägg (xG tar bara hänsyn till varifrån inlägget slogs) så vill jag mena att det är en bättre målchans än så. Men att målchansen har ett så lågt värde är också just en indikation på hur bra inlägget – och avslutet var.
I första mötet rörde HIF bollen fyra gånger i offensivt straffområde. I match 2: 19 gånger. Det är inte någon särskilt hög siffra heller – Halmstad försvarade ju sin sista tredjedel hyfsat framgångsrikt även i andra mötet. Däremot var siffran i första mötet anmärkningsvärd – den lägsta sedan hemmamatchen mot Hammarby i augusti 2020.
Yttermittfältarna Adam Kaied och Wilhelm Loeper kom in i de farliga ytorna och fick bollen där i den andra matchen. De rörde bollen i straffområdet 6 respektive 3 gånger.
Andelen inlägg som slogs med rätt adress var 47% (10 av 21) – säsongens tredje högsta siffra efter 4-0-matchen mot Falkenberg och bortaförlusten mot Öster. Här gick det... sämre... för Halmstad: 0 av 11 inlägg slogs med rätt adress. Loeper slog 10 inlägg – 7 gick fram.
Loepers MVP-prestation i den här matchen syns tydligt dels i den inläggsstatistiken, dels i det faktum att 10 av 25 HIF-inträden i offensivt straffområde (antingen genom inlägg, passning eller dribbling) kom från högermittfältaren.
YTTERBACKARNA VANN DEFENSIVMATCHEN:
HIF vann 46 av 72 defensiva dueller (ungefär definierat som dueller där motståndaren med boll försöker ta sig förbi en försvarande spelare). Här stack ytterbackarna ut: Ravy Tsouka vann 8 av 10 och Bödvar Bödvarsson 7 av 7.
Noterbart är att den här variabeln var bättre för HIF i första mötet (70% vunna i match 1 jämfört med 64% i match 2). Men så var det ju som bekant inte i första hand defensiven som var problemet i match 1.
ÅTERVINNANDE AV BOLLINNEHAV:
En variabel som sticker ut jämfört match 1 är också ”Recoveries”, det vill säga en insats som avslutar ett bollinnehav för motståndarlaget, genom exempelvis en bruten passning eller en vunnen duell.
I match 1 såg vi 77 sådana återvunna bollinnehav för HIF, varav 9 på sista tredjedelen. I match 2 119, varav 18 på sista tredjedelen.
Och 119 var säsongens högsta siffra – den högsta sedan bortamatchen mot Gais i superettan 2018 (1-1). Casper Widell stod för 31 av de 119, Charlie Weberg för 25 och Vladislav Kreida för 17. I match 1 var motstvarande siffror för trion: 17, 14 respektive 1. Över hälften av Kreidas återvunna bollar ägde rum på offensiv planhalva. I Halmstad var det Edvin Kurtulus som blev av med bollen flest gånger: 23 gånger – den hyllade högerbackens klart högsta notering för säsongen.
Även HIF blev dock av med bollen fler gånger än vanligt – 134 förlorade bollinnehav är ett av säsongens högsta värden, kanske även det ett mått på desperationen i spelet.
KVALMATCHERNA I SIFFROR:
Match 1, HIF-Halmstad:
Förväntat antal mål (xG): 0,2-1,03
Avslut: 6-7
Avslut på mål: 0-1
Passningar: 426-494 (varav 350-412 korrekta)
Passningsprocent: 82%-83%
Bollinnehav: 51%-49%
Vunna dueller: 108-106
Match 2, Halmstad-HIF:
Förväntat antal mål (xG): 0,66-1,17
Avslut: 5-9
Avslut på mål: 2-4
Passningar: 331-382 (varav 240-294 korrekta)
Passningsprocent: 73%-77%
Bollinnehav: 49%-51%
Vunna dueller: 131-132
Källa:Wyscout
