Himmel och helvete
Efter två ytterst svaga insatser på bortaplan mot nykomlingarna som betydde två förluster var det dags för två raka hemmamatcher; först Gefle och därefter Helsingborg. Ett Gefle i dåligt slag kunde till slut besegras med 2-0 (0-0) medan mötet med serieledarna blev alltför svårt, 1-3 (0-2). Lika bra som man stundtals spelade mot Gefle lika uselt spelade man mot HIF större delen av matchen.
TFF var det bättre laget mot Gefle och vann rättvist till slut med 2-0 efter mål av Jensen och Pode. Av någon anledning verkar just Gefle passa TFF ganska bra. Laget har tagit full pott i de fyra allsvenska mötena mot gästrikarna under 2010 och 2011.
Insatsen var gedigen från de flesta fötter och med lite bättre kvalitet och kyla hade segern kunnat bli ett par mål större. Tänker främst på Adelstams praktmiss där han så gott som ren framför mål skjuter utanför. Som tur var gjorde gästerna inte någon av sina bättre matcher och det vanligtvis darriga försvaret kunde tillsammans med Noring hålla en efterlängtad nolla.
Segern hemma mot Gefle innebar tredje raka segern på Vångavallen för TFF. Således borde det funnits gott om självförtroende i laget och inte minst revanschlusta när serieledarna Helsingborg kom på besök i omgången efter. Revanschlustan skulle ha sitt ursprung i den försmädliga 7-3-förlusten på Olympia strax före midsommar.
Tyvärr kunde man som åskådare inte skönja så värst mycket av varken något självförtroende eller något revanschsug bland TFF:arna när matchen väl kommit igång. Det tog drygt 10 minuter sen stod det 0-1 på matchtavlan.
När sedan TFF äntligen skapade något framåt, denna gång i form av ett 100 %-igt solklart friläge för Jensen, envisades man med att missa. Jensen, som helt ren hade Pär Hansson i målet hade all tid och alla alternativ i världen, valde att avsluta strax utanför stolpen. Uruselt, minst sagt. Att i ett friläge - fullkomligt ren med målvakten - inte ens lyckas skjuta inom målramen är så djävulskt dåligt så det knappt går att beskriva. Missar man sådana chanser i allsvenskan så tar man inte många poäng, än mindre vinner matcher.
En annan bra kvitteringschans uppstod när Demir smugit sig upp i anfall och avslutade med en klockren träff i bortre stolpen. Ett kanonskott som verkligen var värt ett bättre öde.
1-1 efter första halvlek och den andra halvleken hade kunnat bli en intressant historia.
Tyvärr ville inte ens domaren Stefan Johannesson att det skulle bli en öppen och intressant match i andra halvlek. Förmodligen mest för att Stefan Johannesson, liksom alla andra domare i den svenska domarkåren, är alldeles för uppmärksamhetskåt och kände helt enkelt att han ville stå i centrum och på egen hand avgöra matchen. Detta gjorde han på bästa sätt genom att tilldela HIF årets hittills billigaste straff med endast minuten kvar av första halvlek.
Det som stör en fotbollssupporter mest är egentligen inte det faktum att domare Stefan Johannesson dömer en billig straff, utan att det görs så inkonsekvent.
Givetvis sätter ett serieledande lag en straff vilket betydde 0-2 och matchen var avgjord. I andra halvlek bevakade HIF sin ledning medan TFF:arna gång på gång visade hur man inte skulle göra ifall man vill göra mål framåt. Felaktiga passningar avlöste de dåliga passningarna, liksom felbesluten avlöste de dåliga besluten gång efter annan.
Insatsen på plan kunde med andra ord varit bättre, liksom coachningen från bänken. Vid ställningen 0-2 väljer tränarna att byta in Andersson och Svensson istället för Nilsson och Pode. Hade man velat åstadkomma något framåt skulle man kanske satsat på något av de offensiva alternativen i form av Wihlborg och Grahm? Ville man hålla siffrorna nere hade kanske någon försvarsspelare varit att föredra? Vad tränarna ville med de två bytena framgick i alla fall inte - varken i teorin eller i praktiken.
Kan tilläggas att Noring utgick i paus och att Wachtmeister därmed fick vakta målet sista halvan av matchen.
I slutet av denna avslagna tillställning tilläts en allsvensk debutant i HIF att göra 0-3 innan Haynes fick tröstmåla vid en hörna på tilläggstid till 1-3.
Eftersom TFF så sällan numera håller allsvensk klass blir det till även att i fortsättning hoppas att övriga lag i botten av tabellen inte tar så värst många fler poäng. Den som påstår att TFF (fortfarande) har avgörandet i egna händer har inte sett laget spela många matcher i år.
