Himmelriket recenserar boken: ”...och vi var med”.
I förordet skriver författarna själva att ”…och vi var med” är en bok om kärlek och det är verkligen en bra beskrivning. Hela boken genomsyras av kärlek till fotboll i allmänhet men till MFF i synnerhet!
Författarna Sven Liljegren, Carlo Nilsson behöver väl knappast någon ingående presentation i MFF sammanhang, och framför allt inte här på Himmelriket där båda under lång tid varit aktiva med träningsrapporter, inlägg och krönikor. Fotografen Claes Hall bidrar många härliga bilder, bland annat en hel del från det senaste guldåret.
Berättelserna i ”…och vi var med” sträcker sig från slutet av 40-talet då författarna tar sina första kliv in i MFF-världen och fram till guldåret 2010. Man får läsa om hur deras kärlek till MFF uppstod, hur de vuxit upp, levt och lever tillsammans med klubben och allt vad det inneburit i form av glädje, vånda, hopp och förtvivlan. Författarna skriver om möten med en mängd spännande människor genom åren, och skriver med mycket värme och känsla om profiler kring Malmö FF, såväl spelare, tränare som supportrar. Man berättar om också om t ex gruppen ”Kommando Kellerman” och föreningen Fotbollens Vänner. De historiska betraktelserna blandas med texter om vägen mot det senaste guldet 2010, bland annat med utdrag från Svens Liljegrens blogg.
Just blandningen av gammalt och nytt är något jag uppskattar med boken. Det gör att man inte bara får ta del av nostalgi och minnen från någon annans upplevelser. Nej, just som man njutit av målande beskrivningar från förr och drömt sig bort så får man känna pirret i magen av de senaste underbara guldminnena där man själv, precis som författarna, var med.
Men, de nutida berättelserna i all ära, det är trots allt i tillbakablickarna som bokens höjdpunkter finns för mig. Beskrivningarna är så levande att man, när man dessutom ser de underbara gamla bilderna, nästan kan ana hur det var att faktiskt vara med. Om inte annat så önskar man att man fått vara det och fått uppleva MFF:s storhet då. En hel del fakta om matcher, spelare och tränare presenteras men det är så långt ifrån träiga och tråkiga uppräkningar man kankomma. Allt vävs in i anekdoter och berättas med stor inlevelse och en stor krydda kärlek.
En detalj jag skulle önskat är att det innan respektive kapitel / text hade stått vem som skrivit. Det är så personliga historier, emellanåt kommer författarna ganska nära inpå livet. Man förstår nästan alltid en bit in i berättelsen vem det är som skrivit, men jag hade föredragit att inte ha fundera över det bakhuvet medan jag börjar läsa. Detta är dock en detalj i sammanhanget och inget som förstör läsupplevelsen i det stora hela.
Ett exempel på en härlig liten historia från boken är den om hur Carlo Nilsson och hans fru träffades. Han skriver: Gift hade jag också lyckats bli, till mångas förvåning, med en hustru som var ”gul”. Ja, inte japanska eller kinesiska, utan gul i den för alla blå, suspekta bemärkelsen. När han träffade sin blivande hustru för första gången i en festlokal var hennes första kommentar till honom angående MFF-emblemet på hans kavaj: Ta av det räliga märket! Tycke uppstod trots detta och Carlo berättar vidare: Visst hade jag mina tvivel innan ringarna inhandlades. Min morbror tröstade mig med att berätta att han minsann kände ett par i London där hon höll på Chelsea och han på Arsenal, men att de levt ett långt och lyckligt liv tillsammans. Men jag hade också läst om ”Besiktasmannen” som sköt sin ”Fenerbachehustru” efter det att hon visat glädje inför en seger för laget från den asiatiska delen av Istanbul i ett derby mot Besiktas. Men allt har hittills gått bra. Dock har våra hjärtelag under hela den tid vi känt varandra aldrig spelat i samma serie. Mitt fotbollsövertag är och förblir totalt.
Jag har redan fler favoritberättelser i boken, men kommer med största sannolikhet att hitta ytterligare allteftersom jag läser om boken igen. Det är jag nämligen väldigt säker på att jag kommer att göra. Inte på det sätt som jag läst den inför recensionen, dvs mer eller mindre från pärm till pärm. Nej, det här är en bok man kan plocka fram när man behöver sig en extra liten dos av MFF. Kanske när det går tungt och man vill drömma sig bort till gamla storhetstider. Eller när det går riktigt bra och man vill vältra sig i klubbens framgångar. Eller när MFF-abstinensen är som störst under vinteruppehållet och man ändå vill komma så nära sitt älskade lag som det bara går. Då kan jag definitivt rekommendera er att ta till ”…och vi var med”.
