Himmelrikets Favorit i april: "Jag är en fighter"
För första gången i år har Himmelrikets redaktion och läsare röstat fram månadens bästa spelare. En himmelsblå återvändare vann, och berättar om månadens matcher, framtida möten med Häcken och känslorna som dyker upp när han spelar på Stadion
Grattis Oscar, april månads bästa spelare!
– Jaha, tack tack. Det var kul.
Du låter förvånad.
– Det får man väl ändå säga att jag är lite. Jag tycker där är många som har varit bra, till exempel de bägge norrmännen som gjort en massa poäng. Så det finns många i laget att välja på tänker jag.
Känner du att du till fullo har kommit in i hur MFF spelar?
– Ja, det får man nog säga. Vi har väl bytt spelsystem lite emellanåt, men det känns som att jag har funnit mig väl tillrätta i de olika sätten. Så det har känts väldigt bra.
För oss utanför laget har det sett fantastiskt bra ut, vilken den här utmärkelsen är ett bevis på.
– Det är kul att höra.
Adu och du verkar ha hittat varandra nästan från första dagen. Håller du med om det?
– Ja, det håller jag med om. Han är en otroligt skicklig spelare, något jag märkte redan förra året när jag såg MFF spela. Framför allt i Champions League tycker jag att han var fantastisk. Det är verkligen en riktigt rolig spelare att ha jämte sig.
Vad är det som gör honom så bra?
– Framför allt är det skickligheten med bollen. Han har en jäkligt bra förstatouch och en passningsfot som man inte ser så ofta i Sverige, utan det är väldigt internationellt över honom. Just den bollkänslan är väl det som utmärker honom.
Och vad utmärker dig då?
– Spelet utan boll kanske (skratt). Nej, jag vet inte. Det är nog lättare för andra att bedöma. Men jag är en fighter helt enkelt, det är väl det som är min största styrka.
Vad blygsam du är. Kan vi ta och gå igenom matcherna som spelats i april, så får du kommentera både dina egna och lagets insatser i dem. Först ut var det Gif Sundsvall borta (3-1).
– Där gick det bra för mig och för laget. Vi fick en fantastisk start med tre mål på 20 minuter. Även om vi fick en man utvisad lyckades vi göra ett mål till och därefter stängde vi matchen på ett bra sätt. Det var en väldigt lyckad premiär.
Och du blev målskytt.
– Ja, det var lite oväntat, men jäkligt skoj.
Hemmapremiär mot AIK, som slutade 0-0.
– Mm. En hyfsad match. AIK gjorde det bra samtidigt som vi inte kom riktigt upp i nivå. Personligen tycker jag att det kändes bra, och jag slog inte bort många bollar. Jag spelade först med Magnus (Wolff Eikrem) och sen med Erdal (Rakip) och det gick bra med dem bägge.
Därefter följde den oerhört sköna segern med 1-0 borta mot IFK Göteborg.
– Precis. Där vi ställde upp med en fembackslinje, eller en trebackslinje om man så vill. Vi stängde av dem totalt, särskilt i första halvlek. I den andra föll vi hem lite mer och öppnade upp ytor för dem på mittplan. Både laget och jag gjorde en stabil insats. Vi åkte upp dit för att ta tre poäng, och vi åkte hem med tre poäng.
Kan man säga att ni ställde upp med en trebackslinje första 45 och en fembackslinje sista 45?
– Så kan man nog uttrycka det. Det stämmer rätt så bra. Även om man inte rent taktiskt uttalar det, så blir det nästan automatiskt att man sjunker ner när man har en 1-0-ledning att försvara. Så det är en korrekt analys tycker jag.
Det är sällan det blir så tydligt om man spelar 4-4-2. Nu var ni fem mittfältare i första halvlek och tre i den andra. Hur förändras spelet för din del i en sådan match?
– Den stora skillnaden är att jag får jobba mer utåt kanten i och med att vi i den andra halvleken släpper yttermittfältet. Då blir det ett lite större ansvar att hålla kolla på min kant. Normalt sett har man en ytter som ansvarar för det andra lagets ytterback, men när vi går ner på en fembackslinje får vår ytterback hålla koll på deras yttermittfältare i stället. Då får jag i det här fallet gå ut och pressa deras ytterback lite. Det är väl framför allt det som skiljer.
Det blir mer löpande för din del?
– Det stämmer, det blir lite större ytor för mig att jobba på då.
Nästa match var Hammarby hemma, 3-1.
– Där fick man en del rubriker efteråt med ett mål och en assist. Det var en rolig match att spela och vi gjorde det bra. Det var snopet att de fick gjort ett mål nästan direkt efter att vi satt dit 1-0, men sen lyckades vi fixa 2-1 och i slutet satte Agon (Mehmeti) spiken i kistan. Hammarby gjorde det till en rolig match att spela för de bjöd upp till dans och gick fram med mycket folk. Och de gjorde det bra, så de blir nog farliga i år.
Det kan tyckas enkelt att utföra, ditt mål i den matchen, men väldigt ofta har man sett att bollen går mil ovanför målet. Du var kylig och bara satte dit foten behärskat.
– Ja, precis. Det är lätt hänt att man väljer att panga på allt man har, men jag hade redan bestämt mig… När jag såg målvakten förflytta sig mot första stolpen så bestämde jag mig direkt för att lägga bollen i bortre i stället. Då har han svårt att vända tillbaka på nytt och hinna dit.
Falkenberg borta i fredags och 3-3.
– Det är den sämsta matchen både för egen och lagets del, där vi inte kom upp i nivå. Med en hel del felpassningar som vi normalt sett inte ser. Ska man ändå försöka se något positivt med den matchen så skapade vi mycket chanser. Det var egentligen dåligt att vi inte vann sett till dem, men samtidigt vände vi ändå på två underlägen och fick en poäng med oss. Det hade kunnat vara ännu sämre om man säger så.
Var det med en känsla av revansch ni gick in till gårdagens match mot Halmstad BK?
– I alla fall var det min personliga känsla. I första halvlek spelade vi en väldigt fin fotboll: vi höll i bollen, vi hade tålamod, skapade en hel del chanser och trots att tiden gick innan vi fick hål på dem kände vi ingen frustration. I stället fortsatte vi metodiskt att hålla i bollen, låta HBK jaga. Vi vann till slut rätt komfortabelt.
I 75 minuter var det i stort bara ett lag på gräset, och ni spelade, som du påpekar, riktigt bra. Men sista kvarten… Vad hände där egentligen?
– Jag vet inte riktigt vad som hände, de kom lite onödigt in i matchen. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Men jag håller med dig om att vi hade full kontroll i 75 minuter och sen är det vi som låter dem komma till lägen och få kommandot. Där höll det på att bli lite nerv i matchen, vilket känns fullständigt onödigt sett till hur vi spelat innan dess.
Om du bara får välja en av matcherna i april, vilken är du mest nöjd med för egen del?
– Svårt att säga. Jag skulle nog säga, faktiskt, premiären mot Sundsvall.
Om vi tittar en bit framåt väntar ju Häcken vad det lider. Du känner förstås till MFF:s problem med det laget de senaste åren.
(Skratt) – Jo, det är man ganska insatt i. Det har varit rätt tuffa matcher.
Men som tidigare Häcken-spelare vet du kanske hur MFF ska bryta den tämligen usla trenden, eller?
– Man får väl hoppas det, att jag har några tips som kan bidra till det.
Går det att peka på något specifikt som Häcken gör som MFF inte gillat?
– Jag tror inte att det bara är en enda sak, utan det är nog många detaljer som lett till för MFF mindre bra resultat. Bland annat har man gjort väldigt bra matcher mot just MFF där mycket har stämt, och sen är de ett lag med en hög kapacitet när man får allting att stämma. Framför allt vågar de rulla boll och gå framåt med mycket folk även om man möter ett bra lag som MFF. Så det gäller att hålla koll på deras omställningar, för där kan det gå undan.
– Jag tror också att MFF:s sätt att spela fotboll passar Häcken bra. Vi vill vara spelförande och ha mycket folk med i anfallen, vilket öppnar upp ytor bakåt. Blottar man sig då för mycket kan de ställa om jäkligt snabbt.
Om vi fortsätter på Häckenspåret lite till – det skiljer en hel del mellan lagen både i publikmängd och inramningsmässigt. Berätta hur det känns att spela hemma på Stadion.
– Det är oerhört stort, helt fantastiskt. Framför allt när man kommer ut till line-up:en och ser alla stå där med sina halsdukar och sjunga. Det pirret man får där, det är inte mycket jag kan komma på som slår det. Och det är något som man verkligen kommer att sakna när man väl lagt skorna på hyllan. Det är få förunnat att få den kicken.
Var det en bidragande orsak till att du återvände till MFF, eller tänker man som fotbollsspelare endast i termer av framgångar och utvecklingsmöjligheter?
– Det är helt klart en detalj som spelar in. Lite är det ju detta som gör att man håller på, alltså att få spela inför en stor och hängiven publik. Man vill beröra folk med det man gör, och det får man verkligen göra här i Malmö. Det finns inga ord nästan för vilket stöd vi får från läktarna. Inte bara från ståplats utan från hela Stadion.
Jag har inte räknat minuter, men jag tror att du tillsammans med Robin Olsen och kanske någon till har spelat mest av alla i laget. Hur känns kroppen efter ett rätt tufft spelschema den här månaden?
– Kroppen känns jättebra. Jag är fortfarande ganska ung och den klarar av en hel del. Den mår bra av att spela många matcher, så det är inga problem alls.
Bra, för nu är det derby mot Helsingborg på söndag. Dina känslor inför den matchen?
– Speciellt, för det är mitt första Skånederby. Jag har förstås sett en del matcher genom åren, så jag vet lite vad det handlar om. Vet att det kommer att vara mycket känslor, att det kommer att vara ett häftigt tryck på läktarna, och på planen kommer det att smälla. Så det är bara att ta upp kampen och ge allt.
Det känns som en match som kan komma att passa dig om det smäller mycket.
– Ja, jag hoppas det i alla fall. Jag ser fram emot detta och jag är säker på att det kommer att bli väldigt speciellt som sagt.
Lycka till.
– Tack så mycket.
Och grattis än en gång. Det är också få förunnade att bli utsedda till månadens bästa spelare.
– Ja, precis. Det här var en fin överraskning, så stort tack.
***
Spelare (och antal röster)
1. Oscar Lewicki (43)
2. Enock Kofi Adu (19)
3. Jo Inge Berget (13)
4. Yoshimar Yotun (12)
5. Anton Tinnerholm (9)
6. Magnus Wolff Eikrem (4)
7. Robin Olsen (2)
7. Markus Rosenberg (2)
9. Pawel Cibicki (1)
***
Varje redaktionsmedlem lägger sina röster på tre spelare, där den bästa får 4, den näst bästa får 2 och den tredje bästa får 1 poäng.
Ni som följer Himmelriket på Facebook har också haft möjlighet rösta på era favoriter. De tre spelare som fick flest röster sammanlagt har därefter tilldelats 4, 2 respektive 1 poäng och läggs till redaktionens val. Dessa tre blev i tur och ordning:
Oscar Lewicki, Enock Kofi Adu och Jo Inge Berget.
