Himmelrikets Favorit i maj: "Det sitter i väggarna hos oss"
Det har varit en månad som har innehållit många segrar, många sena avgöranden och många som har utmärkt sig. Himmelriket har pratat med spelaren som vi anser var allra bäst.
Hej Anton, hur är läget?
– Jo tack, det är fint. Jag tar det jäkligt lugnt och njuter fortfarande av segern i måndags.
Det förstår jag. Så fruktansvärt skön den vinsten var!
– Verkligen. Det satt långt inne, men det är vi ju vana vid. Bara vi tar tre poäng så får avgörandena komma hur sent som helst.
Man ser på tevebilderna hur överlyckliga ni blir när Carvalho gör 1-0. Men finns det någon förvåning med i bilden också eller börjar ni bli vana?
– Inte förvåning skulle jag säga. Men glädjen späs ju givetvis på extra mycket när mål kommer i slutet av matcherna. Vi vet om att vi har avgjort många matcher väldigt sent, men man blir ändå extremt jävla glad varje gång det händer. Nu vet alla motståndare hur starka vi är i slutet av matcherna, så det är en mental fördel vi har oavsett vilket lag vi möter.
När målet görs så kommer jag på mig rätt många sekunder senare att jag bara står och skriker rakt ut med armarna över huvudet. Det känns som att jag har en minneslucka på 10-15 sekunder direkt efter målet. Kommer du ihåg exakt vad du tänkte och gjorde direkt efter Felipe Carvalhos 1-0?
– Nja, jag har ju sett bilder på det och då ligger jag i en stor hög och jag slår lite på Safari. Det ser ju rätt kul ut, men det är en sådan glädje. Det var väl likadant mot Östersund egentligen. Det blir speciellt när man slår en toppkonkurrent på sättet som vi gör det. Det påminner känslomässigt en hel del om när man går till Europaslutspel. Det är sådana här känslor som man vill uppleva, det är lite därför som man en gång började spela fotboll.
Vi får kanske anledning att återkomma till detta senare. Varför jag ringer till dig är för att Himmelrikets redaktion har röstat fram dig till maj månads bästa spelare.
– Vad kul. Tack!
Då undrar jag igen, finns det förvåning med i bilden?
– Både och. Formen har känts jäkligt bra, men samtidigt är det mycket kul att få uppskattning från er också. Det tyder ju på att man gjort något bra.
Det är inte så att du var dålig 2016, inte alls, men det verkar som att du är på en aningen högre nivå i år. Håller du med?
– Ja. Det känns jäkligt bra, vilket det gjorde redan på försäsongen. Vi har lite av ett nytt spelsätt i år med att bland annat trycka mig lite högre upp i banan så att jag blir involverad i anfallsspelet på ett annat sätt. Det har väl gjort sitt. Samtidigt känner jag mig i väldigt bra form som sagt och håller en, som du säger, en hög nivå. Jag har gjort många bra matcher tillsammans med laget och har fått vara med och bidra mer framåt än vad jag fick förra året. Det spelar in, både genom ett bättre självförtroende och en mer bidragande roll till offensiven.
Finns det något i träningsupplägget eller dina egna förberedelser som också kan förklara din, om jag får säga så, förbättring?
– Det är klart att vi har nött på detaljer, men det är inte så att vi har lagt om träningsupplägget helt. För egen del körde jag en hel del konditionsträning innan januariturnén med landslaget. Det gjorde väl att jag inte var optimalt förberedd för lägret, för fysiskt var jag rätt nedtränad, men det var väl så att jag prioriterade säsongen som väntade mer än lägret. Det är möjligtvis en detalj, liten men ändå.
Efter matchen mot Östersund placerade jag dig på Himmelrikets veckoliga lista (Sex och Jävligt offside) där jag bland annat motiverade det med att dina lungor bör vara en kandidat till Nobelpriset i fysik.
(Stort skratt) – Det var jäkligt roligt skrivet.
– Det har blivit en del nötande upp och ner under matcherna. Även om jag är med mycket i offensiven så är jag alltjämt en ytterback, så det gäller att vara med i defensiven också. Just i den matchen när vi spelar så lång tid med en man mindre, men där vi ändå vill gå för tre poäng, så blir det rätt mycket springande. Så är det. Fast det är fler än jag i laget som springer. Men det är klart, det har varit några riktiga urladdningar både löpmässigt och känslomässigt i slutet.
– Som jag sa, det har varit fina matcher mot toppmotstånd och jag tror man kommer att sakna de här grejerna efter karriären. Det är svårt att tro att man kommer att få uppleva något liknande i sitt vardagliga liv. Man är inne i bubblan nu och frånsett resultatet mot Norrköping så känns det jäkligt bra. Vi har trummat på under hela vårsäsongen. Även om vi har avgjort sent så tycker jag att alla våra vinster har varit högst rättvisa. Vi har haft lägen att avgöra tidigare och kanske inte gjort det alltid, men samtidigt har vi blivit ännu mer mentalt starka genom våra sena avgöranden. Det är inte så att vi har stulit några poäng utan det är välförtjänta segrar.
Ja, är det något som man kan beklaga sig över så är det väl just det att det har funnits en bristande effektivitet i matcherna.
– Mina föräldrar och farföräldrar har sagt det också. Det är inte bra för deras hjärtan att vi avgör så sent säger de (skratt). För oss på planen spelar det inte så stor roll om vi avgör efter 30 eller 90 minuter, huvudsaken är att vi går från matcherna med tre poäng. Och det är ju det vi har gjort. Samtidigt, i Europaspel brukar det bli lite tajtare och färre målchanser så då krävs det nog att vi sätter lägena.
Jag förstår dina föräldrar och farföräldrar. Visst, segrarna mot AIK, Östersund och Elfsborg med flera är sådant som man kommer att skriva dikter och sånger om i framtiden, medan segrar som de mot HBK är sköna på ett annat, lite överlägset, sätt. Och definitivt lugnare för hjärtat.
– Jo, det är sant. Just HBK borta är väl kanske den enda matchen i år där det känns ganska stabilt på det hjärtlugnande sättet. Men samtidigt, det är verkligen något väldigt speciellt att avgöra sent och det är inte alla lag som har den förmågan även om de dominerat matchbilden. Det handlar inte så mycket om taktik eller vad du kan träna på utan det sitter i väggarna hos oss i Malmö. Den vinnarkulturen som finns här tror jag spelar väldigt stor roll, och den ska man inte underskatta.
Under din tid i MFF har du haft tre huvudtränare i Åge Hareide, Allan Kuhn och Magnus Pehrsson. Kan du enkelt förklara skillnaderna för dig ute på planen under dessa tre?
– Magnus, om vi börjar med honom, är väldigt noggrann vad vi ska göra och han är tydlig i sina instruktioner. Det är mycket taktiskt och teoretiskt nötande, och alla ska veta exakt vad de ska göra innan vi går ut på gräsmattan. Som jag sa, så är min roll lite mer offensiv än vad jag haft tidigare.
– Allan förra året var mer för att trycka upp vänsterkanten. Jag var mer som en uppspelspunkt. Men det gick ju bra det också med ett guld som resultat.
– Under Åge var det mycket blandat. Ibland spelade vi med en fembackslinje och vi anpassade oss kanske mer efter motståndet, framför allt i Europaspelet. Det var höga krav från början med honom och han var en riktig motivationstränare.
Känner du nu att ni spelar så som ni vill och ska spela?
– Jag tycker spelmässigt att vi är på god väg, att vi nästan är där faktiskt. Där finns vissa delar av matcher som man alltid kan utveckla, men på det stora hela har det sett bra ut. Som vi sa någon gång, tänk så bra vi kommer att bli när vi gör fler mål. Vi skapar många lägen och vi gör ändå tillräckligt många mål för att vinna de flesta matcherna. Sen har vi haft mycket rotation i laget med avstängningar och några skador, men det har ändå känts väldigt stabilt. Truppen är bred på det sättet; är någon borta så kommer någon annan in och gör det jäkligt bra.
Just i försvarslinjen där bak har det varit väldigt många nya konstellationer som du säger. Frågan är om det har varit mer än ett par matcher i rad där samma fyra försvarare har spelat.
– Så är det, det har blivit lite olyckligt med de avstängningar som vi fått. Men jag tycker ändå att… Titta på Carvalho och Dennis (Hadzikadunic) som gjort det utmärkt när de har fått chansen. Det är viktigt över en säsong att man inte bara har elva som presterar, utan att de som kommer in också gör det. Och det tycker jag har varit en av våra styrkor, inte bara i backlinjen utan även offensivt där många kommit in och gjort skillnad.
Trots uppväxten i lilla Brokind i Östergötland så är du väldigt malmöitisk i ditt sätt att vara på och utanför planen. Är man skönt och lagom kaxig och lite ”vem fan är du” om man kommer från Brokind?
– Ha ha ha, jag vet inte. Jag har alltid älskat att vinna och hatat att förlora. Det var många samtal med farsan när han var min tränare; jag gick ofta över gränsen när vi förlorade. Så jag har ändå blivit bättre på det. Det var nog jobbigare att vara medspelare vid förluster när jag var yngre än vad det är idag om man säger så.
Har Brokind blivit ett MFF-fäste?
– Ja, det kan man lugnt säga. Där finns några ungdomar, vad är de… 13-14, som åker ner till Malmö minst någon gång per år i alla fall. Jag vet inte om man ska kalla Brokind för stad, där finns väl runt 500 invånare, men i stort sett alla håller på MFF nu. Det är roligt att det har blivit så, att det tillkommit nya fans. Till vissa matcher så är tåget från Linköping till Malmö fyllt av människor med himmelsblå matchtröjor.
Märker du under matcherna att du är väldigt populär och uppskattad?
– Jo, det gör jag absolut. Det kanske blir så när man gör allt för laget, och det är inte direkt otrevligt att man får tillbaka mycket från publiken. Det är en skön känsla. Men MFF har en väldigt bra publik, och jag tror att det är jäkligt jobbigt för motståndarna att komma hit. Det blir som att vi jobbar i symbios med varandra: laget och publiken. Det har varit en avgörande faktor vissa gånger, som i Europamatcherna. Dels att motståndarna går ner sig, dels att vi höjer oss.
– Just Östersundsmatchen tycker jag har varit en topp det här året. Inte bara i slutet av matchen, utan redan innan kändes det som att något var på gång. Jag hoppas att vi tillsammans kan fortsätta så under sommaren och hösten.
Innan sommaren och hösten så är det snart allsvenskt uppehåll. Skönt eller oskönt?
– Lite oskönt vill jag nog säga. Jag känner mig som sagt i riktigt bra form och fick ju avstå matchen mot Norrköping, så jag hade gärna spelat ett antal matcher till. Visst är det skönt med lite ledighet och koppla bort fotbollen ett litet tag, men jag hade gärna fortsatt spela om det hade gått.
Anton, än en gång grattis till titeln Himmelrikets Favorit i maj!
– Tack så jättemycket.
***
Spelare (och antal poäng)
1. Anton Tinnerholm (29)
2. Markus Rosenberg (28)
3. Yoshimar Yotun (25)
4. Oscar Lewicki (8)
5. Johan Wiland (4)
6. Anders Christiansen (3)
7. Felipe Carvalho (1)
***
Varje redaktionsmedlem lägger sina röster på tre spelare. Den bäste får fyra, den näst bäste får två och den tredje bäste får en poäng. På Facebook har läsarna röstat och där får de tre främsta spelarna poäng. Dessa var i tur och ordning: Yoshimar Yotun, Anton Tinnerholm och Oscar Lewicki.
