Himmelrikets Favorit i maj: "Det går en del rykten"
Maj innehöll sex hela matcher och en som går till historien på grund av att den inte spelades klar. Himmelriket hade inga större problem att utse vem som var bäst oftast i dessa. Guillermo Molins spelade i alla, utom i den enda som slutade med förlust, och är Himmelrikets Favorit i maj 2011.
Grattis, Guille!
– Vad kul.
Hur nöjd är du personligen med majmånaden?
– Jag är rätt så nöjd, det är jag. Framför allt som jag känner att målproduktionen har fått fart för egen del.
Kan vi ta matcherna i tur och ordning och att du berättar lite kort om hur du ser på din egen insats i dem? Först var det IFK Göteborg (0-2) hemma, men då var du inte med på grund av skada. Därefter var det Syrianska borta, 0-0.
– Det var en kollaps. Det kändes som att vi inte var riktigt där, och det gäller mig också. Jag är inte alls nöjd med den insatsen, så den vill jag glömma så fort som möjligt. Det var min första match efter skadeuppehållet och jag var lite rädd om mitt knä. Man ska inte skylla på sånt, för är man uttagen så kan man spela också. Men det kan ha spelat in för egen del i alla fall.
Därefter kom vad jag misstänker är månadens höjdpunkt, Örebro hemma (2-1).
– Ja, det får man säga att det var. Det var en helt fantastisk match, och än i dag får jag rysningar när jag tänker på den. Det enda som jag kan jämföra det med är mot Halmstad i början av säsongen. Det är svårt att toppa det, för det var ändå bara ett inhopp och publiken skrek mitt namn när jag kom in. Det var mäktigt. Jag känner att jag är omtyckt och det är väldigt roligt. Som jag sagt tidigare, så har det inte alltid varit så mellan mig och publiken. Det är kul att ha gjort sig förtjänt av stödet.
Häcken borta, 1-1.
– Det var en helt okey insats. I första halvlek kände jag att jag hade mycket självförtroende efter matchen mot Örebro. Sen tycker jag att vi faller ner lite som lag i andra halvlek. Jag blev frustrerad och det gick ut över mitt eget spel. Man lär sig fortfarande…
Lite snabbt om de två cupmatcherna mot Jönköping Södra och Halmstad, som tillsammans slutade 7-0 till MFF?
– Inför Jönköping hade vi haft en viss tids måltorka så det var roligt personligen att få bryta den genom att göra 1-0 i första halvlek. Och överlag gjorde vi en riktigt bra match. Vi fick igång vårt passningsspel och inställningen och hungern fanns där, och där tycker jag att det vände för oss. Halmstad var som en dag på jobbet kan man väl säga, där vi kontrollerade händelserna från första minuten. För mig kändes det bra. Jag spelade andra halvlek som anfallare och då var det lite… hur ska jag säga… ovant.
Jag sparar det trista till slut; den avbrutna matchen mot Helsingborg, som lär sluta 0-3…
– Nu med lite distans till matchen kan man konstatera att det inte är så mycket att göra åt längre. Jag anser det inte som en riktig förlust egentligen. Som jag sa direkt efteråt, jag är helt 100 på att vi hade vänt den matchen och vunnit. Jag är helt, helt 100 på det. Det kändes som att det var vår kväll och vi hade fått en så bra start med ett snabbt spel.
Hur var känslorna direkt efteråt?
– Det blev en antiklimax, det gick inte att ta in att vi inte skulle spela mer. När jag kom hem var det bara tungt, det var så mycket energi som hade samlats i flera dagar som inte fick utlopp. Det var svårt att somna den natten, jag tror inte att jag sov många minuter. Det var oerhört jobbigt. Precis som för alla andra som hade sett fram emot den här matchen.
Hur går tankarna i dag?
– I dag måste vi släppa det. Nu ligger vi sex poäng efter HIF och nåt liknande låg vi bakom dem förra säsongen också. Nu får vi se oss själva som det jagande laget och göra precis som 2010 – sakta men säkert komma ikapp och gå om. Jag skulle vilja säga att det är nästan bättre att jaga än att jagas. Det är frustrerande att vara jagad. Vi fick ju känna på det också förra säsongen, men där var vi starka. Vi höll undan i match efter match efter match. Fast det tar mycket kraft ifrån en, det är som att man stänger inne sig. Som i slutet av förra säsongen, där ville jag inte prata med en människa, för det var bara fokus på fotboll. Alla ville komma fram, alla ville ringa, alla ville prata fotboll. Det gick inte att komma undan. Så då stannade jag hellre hemma. Det sätter sina spår att vara jagad.
Nu har Roland Nilsson slutat. Firade ni av honom?
– Det blev rätt snabbt faktiskt, efter Halmstadmatchen. Där höll han ett tal i omklädningsrummet och sen var det inte så mycket mer med det. Han tackade för tiden hos oss.
Vad är dina intryck av Rikard Norling?
– Att det är en väldigt kunnig tränare, en tydlig människa. Och något som jag tycker är väldigt positivt är att han är enkel att prata med.
Hur känns det att börja om med en ny tränare?
– För mig känns det bara kul. Nu börjar vi lite om på noll, och man måste tvinga sig att vilja utvecklas på varje träning. Annars blir det lätt så när man haft en tränare i tre-fyra år att han kan dig innan och utan, han vet att man är bra på matcher trots att man gjort några dåliga träningar. Nu är det inte så längre, och det är en rolig utmaning.
Men hur länge till har du honom som tränare?
(Skratt) – Ja du, jag vet faktiskt inte. Det får vi se. Det går en del rykten, men jag har faktiskt inget bra svar att ge dig, för jag vet inget.
Och hade du vetat något hade du inte sagt något ändå, eller hur?
– Det hade jag nog inte, men just nu är det faktiskt så att jag inget vet.
Än en gång grattis till att ha blivit månadens spelare!
– Tack så jättemycket. Det är en ära.
***
Spelare (och antal poäng)
1. Guillermo Molins (34 poäng)
2. Ulrich Vinzents (20 poäng)
3. Ricardinho (13 poäng)
4. Daniel Andersson (10 poäng)
5. Dusan Melicharek (7 poäng)
6. Daniel Larsson (4 poäng)
6. Markus Halsti (4 poäng)
8. Jiloan Hamad (2 poäng)
8. Wilton Figueiredo (2 poäng)
10. Jimmy Durmaz (1 poäng)
10. Jeffrey Aubynn (1 poäng)
Varje redaktionsmedlem har röstat på tre spelare enligt formeln 4, 2 och 1 poäng.
