Himmelrikets Favorit i mars: "Man har inte råd att muttra över en dålig gräsmatta"
Eftersom mars var en tävlingsmånad är det dags att utse månadens bästa spelare, den vi kallar Himmelrikets Favorit. De i redaktionen som har sett minst två av de tre cupmatcherna lade sina röster. Vinnaren, den rätt överlägsna, heter Jiloan Hamad.
Grattis, Jille!
– Tack så mycket.
Du vann för andra gången i rad, i och med att du blev oktober/novembers bästa spelare också.
– Just det. Kul.
Det är lätt att få uppfattningen att du är i toppform redan nu. Är det verkligen så?
– Det känns bra, det gör det, men jag har lite kvar. Vi kör ganska hård styrka med laget, en gång i veckan, och jag försöker lägga in nåt eget styrkepass utöver det. Och jag känner mig starkare i år än tidigare; jag började ganska tidigt med min träning eftersom jag ville vara i form till januariturnén med landslaget. Nu har jag grunden och ska bara hitta den riktiga toppformen; den är inte riktigt där än. Det är en veckas träning kvar till premiären, och då är jag redo.
När du och jag pratade i samband med att du blev framröstad till månadens bästa spelare i november, berättade du att du hade fått strikta order av MFF att ta det helt lugnt i fyra veckor. Du tog det inte helt lugnt i fyra veckor alltså?
– Nej, nej, nej. Jag tog ledigt i två veckor, sen var jag bara tvungen att börja träna igen. Jag klarade inte av att vila.
Du klarar inte av vila?
– Jag mår så dåligt om jag inte får träna. Gör jag ingenting på två veckor… Grejen är så här: de tre-fyra sista allsvenska omgångarna och sen blev jag uttagen till landslaget; jag var nog i mitt livs form där. Det var oerhört jobbigt att gå på ledighet, jag ville bara fortsätta säsongen. Ändå tänkte jag nånstans att det säkert kan bli skönt att vila. Men när jag inte tränar blir jag smal och går ner i vikt, och jag känner mig svag och… livlös på nåt sätt.
Så där andra går upp i vikt när de sätter sig i soffan, där tappar du muskler och går ner?
– Ja, och musklerna tappar jag rätt så snabbt. Och då känner jag att jag måste träna.
– När vi vann SM-guldet 2010 hade jag inga problem att njuta av ledigheten i två veckor, då mådde jag bra eftersom vi hade uträttat något stort med laget. Förra året gjorde jag en väldigt bra säsong, men jag var arg på mig själv för att vi inte hade tagit guldet. Jag tog det hårt, och då kände jag att jag inte ville vila. Jag kände inte att jag var värd det. Jag vill vinna, jag vill att klubben ska vinna, att jag spelar bra liksom laget, annars är jag inte helt nöjd.
Du ställer höga krav på dig själv.
– Ja. Det som var en bonus förra året var att jag blev uttagen till landslaget, men det kunde inte överskugga besvikelsen efter oavgjort hemma mot Örebro och förlusten mot AIK. Det sved så hårt.
Vi lämnar 2012 och riktar in oss på årets säsong. Den har startat tidigare i år, i alla fall sett till tävlingsmatchandet. Hur annorlunda har det varit för er i laget?
– Det som har varit annorlunda är att det har varit oerhört positivt med cupen. Vi har tränat kortare tid i år, men det räcker med två månader för att komma i form. I stället för att köra fyra månader som är en jättelång försäsong… det är för mycket. Ute i Europa har klubbarna max en månads försäsong. Det räcker.
– Sen måste man förstås ha en del matcher för att komma in i det. Nu när tävlingsmatcherna startat så känns det bra. Det är ändå en cup, man vill vinna och gå vidare. Det blir seriöst på ett helt annat sätt än när det är träningsmatcher. Så nu går vi in i Allsvenskan med tre cupmatcher i ryggen och vet redan var vi står. Konsekvensen när vi möter Halmstad blir att vi förhoppningsvis slipper det där oavgjorda resultatet som det ofta kan bli i premiärer. Öster var en typisk sån match.
Sju poäng och 7-2 i målskillnad kan man tycka borde ha räckt till avancemang.
– Jag satt och tittade på Göteborg – Kalmar eftersom vi möter dem rätt tidigt på säsongen, och när man efteråt såg alla tabellerna, räckte sex eller sju poäng för att gå vidare i de flesta grupperna.
– Öster hemma borde vi förstås ha punkterat och vunnit, vi fick inte riktigt hål på Frej och vi vann klart mot ett bra GIF Sundsvall. Det är ändå starkt av oss tycker jag, och det är synd att vi inte gick vidare.
Den sista matchen går inte att säga så mycket om. 4-1 är ett mer än godkänt resultat, och man kan förstås alltid fundera över vad som hade hänt om inte de hade gjort 1-2 i slutet av första halvlek. Men trots allt, det var inte där avancemanget rök. Så vilket svider mest hos dig: 1-1 mot Öster eller ”bara” 2-0 mot Frej?
– Jag var väldigt irriterad efter att det bara blev 2-0 mot Frej. Samtidigt vann vi matchen. Då retar jag mig mer på att vi inte slog Öster, för den matchen borde vi ha vunnit. Vi skapade tillräckligt med chanser och spelade bättre än dem; det svider att vi inte tog tre poäng där.
Går det att skylla på Malmö Stadion?
– Många säger att underlaget var dåligt, att MFF borde ha lagt matchen nån annanstans, på konstgräs. Och visst, gräset var inte det bästa, men det gick ändå att spela. Vi måste vänja oss vid sådana planer, för det är så här det kommer att se ut i början av serien. Så jag är inte hård mot MFF att de förlade matchen på Malmö Stadion, jag tycker det var skönt att få springa ut på riktigt gräs. Jag spelar hellre på en sämre gräsplan än… Fan, konstgräs sliter så mycket på kroppen och det blir ett annorlunda spel. Jag vill inte att det ska finnas konstgräsplaner i Sverige; jag fattar inte varför det byggs så många nya hela tiden.
Vad befriande det är att höra det du säger. För efter Öster-matchen fokuserade så många på den dåliga gräsmattan, mer än på prestationen och resultatet. Flera, både spelare och andra, skyllde mer eller mindre de två tappade poängen på gräset. För som du säger så är det sådana planer Allsvenskan spelas på till stor del i april.
– Exakt. Då har man inte råd att springa och muttra över en dålig gräsmatta. Vi ska vinna och spela bra oavsett underlag. Hur var det förr? Vi spelade på ännu sämre planer och man klagade inte utan körde bara på.
Vilken av de tre matcherna är du mest nöjd med för egen del? Vilken match, alltså, gjorde du bäst ifrån dig?
– Det har känts rätt bra i alla matcherna, så det är svårt att säga. Samtidigt vet jag att jag kan mycket bättre. Ska jag ändå säga en, så blir det Sundsvall. Där matade vi på hela tiden, och så som vi spelade där vill jag att vi alltid spelar. Åtminstone när vi har hemmaplan. Vi var kanske lite för offensiva, men det var en skön känsla där ute på planen: ”Vi är Malmö FF, vi tar tag i matchen, vi ska pressa motståndarna och vi är inte nöjda med bara en seger – när vi gör ett mål ska vi hämta bollen, för vi vill göra fler.”
– Jag älskar hur vi spelade där, den inställningen som vi hade. När vi tappade bollen pressade vi dem direkt. Lag orkar inte i längden när vi spelar så, för vi är starka och har bra kondition. Det är viktigt att vi har med oss den känslan in i premiären.
En som gladde, och överraskade många, i de här matcherna var Simon Kroon. Vad är din kommentar om honom?
– Simon har varit med ett år ungefär och han påminde tidigare om hur Pawel (Cibicki) och Petar (Petrovic) är nu: jätteduktiga, stor potential, men fortfarande lite för lätta i kroppen. Det var samma när jag kom till klubben, jag vägde 67 kilo och kände mig tunn. Jag gick upp fem-sex kilo första året och samma sak ser man nu på Simon. Han har tränat på hårt, och det syns på honom. Nu tar man honom mer seriöst. I stället för att bara vara på planen, kan han tillföra nånting.
– Han har alltid haft snabbheten, men han har behövt fysiken. Du vet, när man möter en rutinerad allsvensk back så plockar han bort en med kroppen om man inte är tillräckligt stark. Det blir inte fullt lika lätt att plocka Simon längre. Så det ska bli kul att se honom, nu gäller det för honom att fortsätta jobba hårt så kommer det att dyka upp många chanser för honom.
Fast tyvärr för honom har han lagkaptenen i vägen.
– Han har lagkaptenen i vägen, men man vet aldrig. Det kan hända mycket. Nu snackar jag inte om att jag ska försvinna från MFF, utan jag kanske flyttar över till en annan position, eller Simon får göra det. Du minns hur det var när Guille (Molins), Jimmy (Durmaz) och jag spelade, hur vi konkurrerade; man vet aldrig vad som händer som sagt.
Är laget redo för Allsvenskan?
– Ja, det tycker jag. Vi blir starkare för varje match. Så som jag längtar efter en premiär nu har jag aldrig gjort tidigare. Förra året spelade jag 30 matcher och jag kände mig stark. Nu känner jag, fan jag vill bara ut och köra. Vara bäst i varje match.
Det låter jättebra. Jag avslutar med att än en gång säga grattis till att ha blivit Himmelrikets Favorit i mars, och lycka till i år.
– Tack så mycket, Magnus. Tack så jättemycket.
****
Spelare (och antal poäng)
1. Jiloan Hamad (24)
2. Simon Kroon (13)
2. Filip Helander (13)
4. Magnus Eriksson (6)
5. Ricardinho (2)
5. Erik Johansson (2)
7. Dardan Rexhepi (1)
7. Pontus Jansson (1)
7. Matias Concha (1)
****
Varje redaktionsmedlem röstar på tre spelare. Ettan får 4, tvåan får 2 och trean får 1 poäng.
