Himmelrikets Favorit i mars: "Du har inte råd att vara dålig"
När det under en månad spelas tre tävlingsmatcher eller fler så röstar Himmelriket fram vem som har varit månadens bästa spelare. Årets första är Alexander Jeremejeff som berättar om att vara förbisedd och konkurrenssituationen i MFF.
Grattis Alexander, månadens bästa spelare enligt Himmelriket!
– Ah, vad roligt. Tack så mycket.
Jag ska vara ärlig och säga att jag älskar spelare som du. Spelare som kanske inte alltid får den uppmärksamhet de förtjänar, som är något av underdogs. ”Alla” pratar om Markus Rosenberg och Carlos Strandberg och så går du in och tar över allt. Är du själv förvånad eller är detta bara precis som det ska vara?
– Själv är jag inte så förvånad, utan jag tycker att det har känts bra länge. I både träningar och matcher. Så förvånad är jag inte och nu är det klart att man vill att det ska fortsätta gå bra.
Det finns ett filmklipp där du säger ”jag har alltid varit lite förbisedd”. Förklara det citatet.
– Nämen, det är väl som du började den här intervjun med – det är aldrig jag som ska spela från start, och det är alltid andra framför mig som är bättre. Så har det varit sen jag var 15 och nu är jag 25 och det är likadant. Jag räknar inte med att det ska förändras, men jag tycker mest att det är kul; det blir som tändvätska. Och då utvecklas jag ännu mer på grund av det.
Trots den känslan du har så lämnade du Häcken för MFF som ändå, med all respekt för din tidigare klubb, är ett steg uppåt. Och du känns nu hur ordinarie som helst i MFF.
– Hittills ja. Det gäller att inte slappna av utan fortsätta kämpa på i varje match och i varje träning.
Blir det en känsla av revansch hos dig?
– Det blir det ju absolut. Lite gentemot min omgivning också men framför allt för egen del. Man har ju känt ”jag är inte sämre än honom så nu måste jag först och främst visa mig själv att jag är bättre”. Det är en kombination men drivet kommer främst inifrån mig själv.
Den inställningen som du beskriver där är väl närmast nödvändig för en elitidrottsman, inte sant?
– Ja, jag tror det. Man har ju sett och läst om många av de stora spelarna hur folk ofta inte har trott på dem, att de alltid fått jobba i motvind. Det kanske är en tillfällighet att det stämmer på just mig också, men det är klart att jag blir taggad av att folk inte tror på en när man själv gör det.
Men nu tror många på dig och hoppas på dig och önskar dig framgångar – känner du av det?
– Nja, inte så mycket vill jag nog säga. Det är klart att det är lite så på Twitter att man taggas ibland, men annars inte så mycket. Fast man känner själv att man har blivit… Alltså, i takt med att jag spelar allt mer och det går bra, så har det blivit lite mer kärlek från supportrar. Det ska jag inte sticka under stol med. Men det är ju inte så att jag innan har känt mig hatad.
Nej nej, det är inte så att du har gått från hat till kärlek, utan mer från ett läge där spelare utifrån med begränsad speltid befinner sig i, till starka hyllningar och… ja, kärlek.
– Jag förstår vad du menar. Det är också en del av varför det är så roligt att spela i Malmö, för här bryr sig supportrarna och det är ett jäkla tryck på läktarna. Liksom engagemanget runtom fotbollen. Det är en annan tändvätska, eller inspiration kan vara ett bättre ord, för man vill ge tillbaka till dem som tycker om en och hejar på en.
Det är du, det är Carlos och det är Markus – vilken anfallstrio MFF besitter!
– Ja, den är inte dum.
Det är bra med konkurrens, men är det kul för en spelare med tanke på att någon av er inte får så mycket speltid?
– Man vet om det när man spelar i Malmö. Alla vill spela matcher och tillhör man startelvan så känner man hela tiden flåset från honom eller dem som inte gör det. Men sånt vet man innan man kommer hit, att gör man en dålig vecka eller en dålig match så finns risken att man blir bänkad. Det är inget konstigt med det egentligen.
Det måste vara sjukt utvecklande?
– Titta bara på mig så mycket bättre jag har blivit sen jag kom hit. Det är ju beroende på konkurrensen som finns i MFF.
Du har en fin speluppfattning och ligger bakom en del mål som andra gör. Det har inte varit tal om att du ska bli mer av en offensiv mittfältare än anfallare?
– Förr så var jag innermittfältare men omskolades till anfallare…
Ja, det vet jag. Men jag tänkte mer på framöver här i Malmö.
– Alltså, själva positionen man har i laget är inte så viktig, utan det är rollen på planen som är det viktigaste. Vi har inte så tydliga benämningar på positioner, som ”han är ytter” och ”han är…”. Det är vad man ska göra i den rollen som man har blivit tilldelad. Nu har jag hittat en roll där jag gör lite allt möjligt, där jag droppar ibland, går i djupled ibland, spelar fram till andra eller själv ligger längst fram. Så jag kan variera lite, vilket passar mig.
Det märks. De tre tävlingsmatcherna i mars, mot BP, IFK Göteborg och Östersund – vad säger du om dem för egen del?
– Det var lite upp och ner. IFK-matchen tyckte jag inte var någon höjdare för min egen del, och inte för laget heller faktiskt. BP var en bra match. Det kändes som att de verkligen ville spela fotboll. De pressade och gjorde sitt bästa för att störa oss, så det var en svinrolig match att spela. Blåvitt backade hem och stängde ytor, så där var det svårare att vara kreativ. Där var jag lite besviken över min egen insats.
Och så var det Östersund.
– Just det ja. För egen del tycker jag att det gick bra, men samtidigt mötte vi ett bra lag och de har mycket boll. För oss handlade det en del om att se till att de inte fick spela så som de vill göra. Där vill jag ge stor kredd till tränarsidan för hur de la upp matchplanen, som sen var bara upp till oss spelare att följa. Och det blev seger och det blir cupfinal. Det vore synd att klaga.
Ha ha, verkligen inte. En match ifrån en titel nu.
– Ja, det hade inte varit fel. I så fall har jag vunnit fyra i rad *, så det hade ju varit helt sjukt. Men nu ska vi inte jinxa något.
Nä, en match i taget och bollen är rund.
– Ha ha, exakt.
För väldigt många MFF-supportrar är det extra roligt att det var just IFK Göteborg och Östersund ni besegrade och slog ut. Känner du något liknande eller finns det andra lag som du hellre hade piskat?
– Blåvitt har alltid varit ett lag som är roligt att vinna mot, så var det redan när jag spelade i Örgryte och Häcken. Det var något extra att möta dem, och den känslan har förstärkts ordentligt sen jag kom till Malmö. Här finns en sjuk rivalitet. Man kände det på uppvärmningen att det finns något lite extra både på planen men framför allt på läktarna när vi möter dem.
– Östersund borta vet man blir en tuff match och är en match man verkligen inte vill förlora. Så att knäppa dem bägge på näsan, och dessutom se till att de ryker från cupen, gör inte ont direkt.
Där har varit en hel del spelare som har lämnat och andra har kommit; jämfört med samma tidpunkt för ett år sen, hur tycker du att årets lag står sig?
– Det känns som att Magnus (Pehrsson) för ett år sen fick sätta ihop sin spelidé och prägel på laget, och sådant tar lite tid. I år kan de nya spelarna komma in i en modell som redan fungerar väldigt väl, plus att de som kommit till den här säsongen är duktiga fotbollsspelare men också väldigt anpassningsbara till hur laget fungerar. Omställningen, med ändå så många nya, har knappt känts faktiskt. Så jag vill påstå att det känns bättre i år än förra året vid samma tidpunkt. Då är det ändå tidigt på året, serien har inte ens börjat. Och det finns fortfarande en del som kan bli bättre.
– Det finns en trygghet i år som gör att det känns mycket bättre inför serien än vad det gjorde förra året. Nu har vi till exempel olika taktiker beroende på vilka lag vi möter, vi kan snurra på vissa spelare och anpassa vissa matchbilder.
Det som verkar så enkelt med fotboll låter mer som ett schackspel när du berättar.
– Jo, lite så är det. Men det sköna är att vi spelare inte behöver tänka 20 drag framåt, utan vi får instruktioner från tränarna och sen ska vi bara göra som vi har blivit tillsagda. Så för oss är det inte schack utan fotboll.
– Men det här med anpassning – MFF har den mentaliteten att andra får anpassa sig efter oss. Så när jag pratar om att vi anpassar oss, är det mer att vi ser vad det andra laget har för svagheter och attackerar utifrån det. Och det är något som vi har blivit fruktansvärt bra på tycker jag.
Verkligen. Vilket har synts på försäsongen inklusive i cupen. Man är van vid att det i alla fall bli en eller ett par förluster när tränarna testar olika konstellationer eller ni spelare kanske inte tar en match på fullaste allvar. I år är det i stort sett bara segrar. Det ser minst sagt rätt bra ut inför den allsvenska starten om en dryg vecka.
– Men då kan vi gå tillbaka till den här konkurrensgrejen som vi pratade om tidigare. Gör du en dålig tränings- eller cupmatch eller visar dålig inställning, så har du killen bakom dig som gärna tar din plats i elvan. Visst, ibland handlar det om rotation, men överlag har vi en sådan konkurrens i truppen att du faktiskt inte har råd att vara dålig i matcher.
Och den konkurrenssituationen finns på alla positioner i laget.
– Ja, det är ju det. Där har de ansvariga för truppen gjort det bra.
Än en gång grattis till titeln Himmelrikets Favorit i mars!
– Tack så jättemycket. Det här var väldigt kul.
* Cupmästare med Häcken 2016, allsvenskt guld med MFF 2016 och 2017.
***
Spelare (och antal poäng)
1. Alexander Jeremejeff (36)
2. Johan Dahlin (24)
3. Mattias Svanberg (19)
4. Fouad Bachirou (16)
5. Rasmus Bengtsson (13)
6. Lasse Nielsen (7)
7. Andreas Vindheim (4)
***
Varje redaktionsmedlem lägger sina röster på tre spelare. Den bäste får fyra, den näst bäste får två och den tredje bäste får en poäng. På Facebook har läsarna röstat och där får de tre främsta spelarna poäng. Dessa var i tur och ordning: Fouad Bachirou, Mattias Svanberg, Alexander Jeremejeff.
