Himmelrikets Favorit i oktober: "Det var sjukt kul där ute"
I de två senaste matcherna har Malmö FF gjort fyra mål. I de två senaste matcherna har Guillermo Molins gjort fyra mål. Att han har varit tämligen betydande i Malmös slutjakt på guldet råder det inga tvivel om. Och nu blir han dessutom månadens spelare.
Fram och tillbaka har sms:en farit mellan Malmö och Varberg under tisdagen. Till slut hittar vi en tid och Guillermo Molins ringer mig tidigt på kvällen. Han berättar att han sitter hos tatueraren och att denne precis ska börja, så nu har han definitivt tid att prata. Jag undrar vad det blir för tatuering den här gången.
– Lennart Johansson-pokalen på ryggen, förklarar han lugnt innan han säger:
– Nej jag skojar bara, det är ett fickur på ena armen.
Jag skrattar åt synen och kommer att tänka på hur slätt Martin Mutumbas tatuering AIK GULD 2LAX9 hade stått sig om Guille hade smällt på med AIK-Lennarts pokal över hela ryggen. Jag berättar inte vad jag tänker på utan gratulerar honom i stället till utmärkelsen Himmelrikets Favorit i oktober. Det verkar nästan som att han tycker att det börjar bli för mycket nu, för han skrattar en stund och tackar därefter med orden ”härligt, så trevligt”.
Men framför allt grattis till oss bägge till guldet, om än att du var aningen mer delaktig än jag…
– Tack så jättemycket. Det har varit en otrolig resa.
Hur mår kroppen i dag?
– Kroppen mår jättebra. Jag tog det rätt så lugnt i går (läs: i måndags) och i natt faktiskt.
Jag tänkte mer på hur den mår efter matchen. Det var en tungsprungen plan förstår jag.
– Aha, du menar så. Det känns att det var en tuff match i högt tempo. Och kroppen tar lite mer stryk när man spelar på konstgräs. Men glädjen tar över och man tänker inte lika mycket på hur kroppen mår som man annars kanske gör.
Det är lättare att springa när man leder med 2-0 än när man ligger under med 2-0?
– Exakt, så är det.
Vanligtvis går jag igenom alla matcherna som spelats under månaden med den som vunnit, men det känns inte helt rätt att prata om förlusten mot Häcken dagen efter ett SM-guld. Så ska vi direkt på BP? Vad säger du om din egen insats i den matchen?
– Den var helt okey. Spelmässigt var jag inte särskilt delaktig och fick inte så många bollar. Både Magnus (Eriksson) och jag kände att vi blev isolerade på topp, men två mål är alltid två mål. Jag gjorde två och Magnus hade assists på dem bägge. Då får man ändå vara nöjd som anfallare tycker jag. På mittfältet har man bollen mycket mer, och det är ju det som jag är van vid. Jag hade nästan glömt bort hur lite bollar man ibland får som anfallare.
Går det att rangordna de bägge målen rent estetiskt?
– Det är det andra som är vackrast, det som jag chippar över målvakten.
Minst sagt viktigt var det också.
– Ja, det får man säga. Men grejen är det att man tänker inte på det när man är ute på planen, att när man får ett friläge så ska det bli snyggt eller att det är jätteviktigt för laget. I det läget jag fick så ska man helst alltid göra mål som anfallare. Så min enda tanke var att försöka göra det som var rätt för tillfället. Sen kanske man hade önskat, så här i efterhand, att bollen hade gått in direkt och inte behövt studsa i två stolpar. Det gav målet lite turkaraktär.
Man kan se det som att du skapade större dramatik i och med att det dröjde någon sekund extra innan den gick in?
– I och för sig, så kan man också se på det förstås.
Om jag säger att ni körde över Elfsborg i går, håller du med mig då?
– Det tycker jag också. Det kändes från minut 1 att… Vi sa i omklädningsrummet innan matchen att nu har vi en chans som vi inte får släppa. Det finns inget annat. Vi har gjort flera dåliga matcher där vi har kunnat rycka ifrån; mot Djurgården, mot Häcken. Det finns inte på kartan att vi ska misslyckas i kväll. Vi ska gå in i omklädningsrummet efter matchen och vara nöjda med vårt agerande. Sen om Elfsborg gör en jättebra match så får vi acceptera det, men vi måste göra vårt jobb i dag. Så sa vi. Och det gjorde vi.
– Jag kan tänka mig att det var en rolig match att titta på. Det kändes på planen som att det var det i alla fall; Elfsborg är också ett bollskickligt lag och spelade rätt bra de också.
Kvalitetsmässigt var första halvlek nog den enskilt bästa som jag har sett i år.
– Ja. Elfsborg spelade också riktigt bra där tycker jag. I halvlek snackade jag med ”Jille” och han sa ”fan vilken rolig match det är att spela”. Det var sjukt kul att vara där ute. Så här är det att spela matcher mot bra lag. Och det här tempot är det lägsta tempot ute i Europa; långsammare än så här går det inte. Det är bara att vänja sig och det hade varit bra att få fler sådana här matcher.
Det kändes rätt länge i första halvlek som en dag då ingenting gick in. Ni skapade chans på chans men satte dem inte. Men sen såg du till att den känslan försvann.
– Ha ha, ja. Jo, då blev det. Jag hade också en fin chans där domaren blåste av mig för offside, fast jag undrar om jag inte var på rätt sida. Jag såg att domaren lyfte flaggan men jag kände för att dra iväg ett skott och träffa en reklamskylt. Sen hade ”Jille” och Magnus några chanser. Men trots att vi inte fick in bollen så tyckte jag att det var anmärkningsvärt hur lätt vi kom till avslut. Så det var bara att köra vidare. I och med att Elfsborg ville anfalla så skapades det ytor för oss. Och till slut kom ju målet.
– I halvlek sa vi att nu leder vi med 1-0 och vi måste försvara den ledningen, vi måste vara smarta. Och att det kommer att skapas chanser för oss att göra fler mål.
Så det var medvetet att ni drog ner på tempot i början av andra och lät Elfsborg få ha bollen mer?
– Nej, inte medvetet. Vi sa att vi skulle köra precis som i första men att också tänka smart, men omedvetet blev vi nog lite för rädda om vår ledning. Vi visste hur viktig den var i och med att den skulle innebära att vi vinner ligan. Så lite för försiktiga blev vi och vi släppte in dem i matchen. De började trycka på och hade ett fint inlägg som Bangura missade. Sen kommer vårt mål från ingenstans och efter det kändes det som att de inte kunde vinna matchen. Därifrån kontrollerade vi det nästan helt och hållet.
Och du är chipkungen Molins.
– Ha ha, det har visst blivit så.
Såg du verkligen att det fanns en lucka till vänster om målvakten?
– Först när jag vek in så tänkte jag lägga in den i bortre, för bollen blev lite för lång från ”Jille, men så kom deras målvakt ut och han täckte just den ytan där jag hade tänkt mig. Så då tänkte jag att då får jag chansa på första i och med att bortre delen av målet var körd. Det blev en chip där jag fick exakt rätt båge över honom. Efteråt fick jag höra från några av spelarna att de trodde att jag hade missat och var på väg att springa hemåt. Men så märkte de att jag började fira och… ja, då fattade de.
Det var likadant med stora delar av publiken. Många verkade inte förstå att bollen faktiskt gick in så det var helt tyst i någon sekund innan Malmö-delen exploderade.
– Det var en märklig känsla. Först var det som du säger helt tyst, och jag hann till och med se när ni på läktarna reagerade. Det brukar man inte kunna göra.
Kände du att guldet var hemma när ni gjorde 2-0, som du sa innan?
– Ja, det gjorde jag. Men samtidigt kom de runt lite och spelade bra ett tag med Anders (Svensson) på mitten. Och hade de fått 2-1 där så hade det blivit nervigt på slutet. Men ändå, det kändes klart när jag gjorde 2-0 även om det inte var det. Dessutom höll vi bra i bollen på slutet och vi hade en hel del chanser att gå framåt, men hela laget reagerade på samma sätt då: ”Håll i bollen, håll i bollen”. Och så höll vi i den så att det kanske gick två minuter i stället. Det är något som vi har lärt oss, och jag tycker att vi gör det riktigt bra när vi spelar mot klockan. Sett till hur ungt vårt lag är har vi snappat upp det oerhört fort.
Går det att ladda om til Syrianska på söndag?
– Det är inga problem; jag ser redan fram emot matchen. Jag längtar efter att komma in på Stadion och se alla supportrar och känna av… allt.
Det har blivit mycket media för din del sen du kom tillbaka från Anderlecht, med reportage i Offside, intervjuer på Himmelriket och kvällstidningarna jagar dig efter din målsuccé. Är det bara roligt?
– Ja, det är det. Det känns bra att folk får veta vad jag råkade ut för i Belgien egentligen, och det känns skönt att komma hem igen och prestera. Visa att jag fortfarande kan spela fotboll. Det blir ju lite överdrivet om det skrivs varje vecka om mig och vad jag råkade ut för, men det har ändå varit skönt för mig att få berätta. Hur det kan bli, att man ibland kan hamna rejält snett. Det är ett avslutat kapitel som jag nu går vidare från.
Och det är ju också en del av att komma hem, att lämna medieskuggan i Belgien.
– Precis. Det var inte många som var intresserade av att höra hur jag satt på läktaren när mitt lag spelade. Så det går förstås inte att beklaga sig över att medierna nu ringer och vill prata med mig.
Guille, fortsätt att tatuera dig, och så säger jag grattis än en gång!
– Det ska jag göra. Tack så jättemycket för utmärkelsen.
***
Spelare (och antal poäng):
1. Guillermo Molins (48)
2. Ricardinho (19)
3. Magnus Eriksson (12)
4. Pontus Jansson (5)
5. Erik Friberg (2)
5. Jiloan Hamad (2)
5. Filip Helander (2)
8. Markus Halsti (1)
***
Varje redaktionsmedlem lägger sina röster på tre spelare, där den bästa får 4, den näst bästa får 2 och den tredje bästa får 1 poäng.
Sedan några månader tillbaka har ni som följer Himmelriket på Facebook kunnat rösta på era favoriter. De tre som fick flest röster sammanlagt har därefter tilldelats 4, 2 respektive 1 poäng och läggs till redaktionens val. Dessa tre blev i tur och ordning:
Guillermo Molins, Filip Helander och Jiloan Hamad.
