Himmelrikets Favorit i oktober: "En match man älskar att spela och hatar att inte vinna"
Det visade sig inte vara någon tvekan vem Himmelrikets redaktion ansåg var bäst i oktober. För andra månaden i rad vann Jo Inge Berget, som i en intervju med Himmelriket berättar om det som varit och det som komma skall.
Grattis, Jo Inge!
– Oj oj oj, stort tack.
Igen får man säga, du vann ju även i september.
– Ja, jag gjorde ju det. Det är inte fel alltså.
Fast nu till skillnad från september så är du ensam vinnare (då var det tillsammans med Anel Ahmedhodzic som fick lika många poäng) och det dessutom överlägset.
– Där ser man.
När jag gjorde segerintervjun för en månad sen sa du att varken laget eller du spelat på topp, och du var närmast lite förvånad över att ha vunnit. Jag antar att det är andra känslor nu, eller?
– Jo, det håller jag med om. Både laget och jag har gått upp lite, i alla fall sett från den månaden. Vi har inte varit prickfria nu heller, vi har gått från matcher i Allsvenskan som inte varit så jättebra direkt samtidigt som vi fått känna på en annan nivå i Europa. Men vi har samtidigt gjort några bättre insatser också, så ska vi jämföra med september har det varit ett litet lyft ändå.
När man tittar tillbaka på månadens sju matcher så är det en bergodalbana. Det har blandats och getts resultat, där vi började med att förlora hemma mot Mjällby till att avsluta med det sena avgörandet mot Sirius. Upp och ner i prestationer, upp och ner med humöret.
– Ja, absolut, så har det varit. Och som du säger har det mellan de bägge matcherna varit fram och tillbaka i våra prestationer; med några viktiga vinster och så det tråkiga resultatet uppe i Varberg. Det har gått lite hit och dit, ändå ligger vi där vi vill ligga i serien: etta. Och i och med att allt är upp till oss själva framöver så har det ändå varit en bra månad.
Du har spelat alla sju matcher, sex från start samt ett inhopp. Är du sliten?
– Nej. Inte alls. Däremot var det tråkigt att jag inte fick starta mot AIK, men så är det. Vi har en stor trupp och det roteras, men personligen är jag glad när det är många matcher. När man kan gå från match till match, ge allt man har. Och hellre ta det lite lugnt dagarna mellan matcherna. Det passar mig bra, och när också kroppen känns fin, så känns det bara skönt.
Och så har du varit lagkapten!
– Ja, jag fick det uppdraget och det var väldigt roligt. Det är inte så ofta jag fått vara kapten…
Du har aldrig varit det i MFF väl?
– Inte som startman, men jag tror att jag kan ha fått bindeln i en match vid något tillfälle. När det har varit många byten, men inte som nu, på riktigt så att säga. Det var kul, fast det betyder också att vi saknade en hel del spelare i den matchen.
Motiverade Jon varför han valde dig?
– Nej, inte med några speciella ord. Han tyckte jag var en av de som kunde bära det, vilket jag sätter stort värde på. Jag har varit många år i Malmö nu, och har skaffat mig en hel del erfarenhet, vilket kan ha spelat in.
De flesta som såg matchen mot Sirius menar att du var bäst på planen. Tror du det finns något samband med att du var lagkapten, att du så att säga växte med uppdraget?
– Det hoppas jag egentligen inte. Jag känner att jag är beredd att göra samma saker som alltid, men det är klart att som matchen utvecklade sig där vi låg under och jagade mål, så kanske spelade det in i min attityd. Men jag tycker att jag gjorde bra ifrån mig hela matchen, så jag vet inte. Jag upplevde det inte som att jag gjorde något extra bara för att jag var kapten, men vem vet.
En uppenbar skillnad är hur domaren reagerar mot dig. Normalt sett viftar han bara undan dig när du protesterar mot ett domslut, och kallar istället till sig AC. Nu var det dig han ville prata med om någon i ditt MFF gjort något. Var inte det en lite konstig upplevelse?
– Hahaha. Det blev lite enklare för mig, för du vet att jag brukar klaga en del när jag inte får frisparkar. Men i den här matchen var det helt plötsligt okej för domaren att jag pratade lite mer med honom. Det passar mig rätt bra.
Vad säger du om toppstriden i Allsvenskan?
– Den är väldigt intensiv. Vi har ju känt själva inom laget när vi haft dåliga perioder att ”shit, nu kommer vi tappa ordentligt”, men så har de andra lagen plötsligt en dålig period. Just nu ser det bra ut. Vi leder och allt är upp till oss själva. Vi har en poäng ner till tvåan och det är möjligt att vi måste vinna resten, men då får vi väl göra det då. Alla lag går på smällar, så vi får se till slut vad som krävs för att vinna guldet, men just nu finns det inget i mitt huvud än att vi vinner resten.
Är det roligt att det är spännande, eller är det störigt att ni inte redan avgjort?
– Det är nog lite både och. Jag tycker att det är kul när det verkligen gäller något när vi spelar. Jag tycker man kan se det på vår forcering mot Sirius. Vi kände alla att vi måste ta hem matchen för att inte tappa, det fanns inget annat. Vi gav allt och den känslan är skön.
– Samtidigt känns det onödigt att vi tappat så många poäng under säsongen. Vi kunde, och borde om du frågar mig, haft en större ledning.
Det blir kanske kul att titta på, men också oerhört nervöst. Nu väntar fyra matcher som avgör allt, och varenda lite misstag kan bli kostsamt. Det är bara att gilla läget?
– Lite så, ja. Det kommer, tror jag, vara spännande hela vägen fram till och med omgång 30. Alla matcherna kommer vara viktiga. Nu ska alla topplagen visa att man klarar av den här situationen, den utmaningen som detta innebär. Och jag är säker på att vi klarar det.
Första matchen är IFK Göteborg på söndag (läs: imorgon). Dina tankar om den?
– De har gått bra här på slutet. Jag minns vår hemmamatch i somras som de vann utan att jag fattar hur det gick till, så vi har revansch att utkräva på dem. Vi hade en match där uppe i fjor (cupfinalen, reds. anm.) som inte var rolig, så vi känner att vi ska ta dem nu. Det ska vi. Men det kommer att bli en tuff match mot ett lag som vaknat till, och som har mycket kvalitet.
Som du förstås känner till är detta för väldigt många himmelsblå supportrar årets viktigaste match att vinna eller i alla fall inte förlora, inte sant?
– Jag vet. Och så som läget är i tabellen gör ju att det inte blir mindre viktigt att förlora. Detta är en sådan här match man älskar att spela, och hatar att inte vinna. Det är alltså bara en sak som gäller på söndag. Efter matchen har vi ett uppehåll och chansen att vila lite, så det passar perfekt att avsluta med tre poäng i Göteborg.
Vi ska strax avsluta, men jag vill ändå prata lite om din insats mot Chelsea. Den spelades i november och ligger därför egentligen utanför den här intervjuns tema, men det går inte att prata med dig idag utan att beröra hur jävla bra du var i tisdags.
– Tack. Jag tycker själv att det gick bra. Vi möter ett lag som är oerhört, oerhört bra. Vi är med i stora delar av matchen och vi gör det bra. I de tidigare matcherna har vi haft känslan av att vara för små, men nu var vi med och vi gav dem en ”fair fight”, och det ska vi vara stolta över. De är ändå regerande mästare i Champions League och serieledare i Premier League, så det är klart att det är ett rätt bra lag vi mötte. Och det säger också något om oss, vad vi kan när vi är på så att säga.
Jag hör dig, och håller med. Men om vi lämnar vi:et för en stund, och pratar om dig, om Jo Inge Berget och din insats; du var fruktansvärt bra. Kan vi prata lite om det?
– Man vill ju vara bra när man spelar mot de bästa. Och jag har alltid tyckt det har varit kul att spela mot de bästa. Jag gick in med inställningen att det bara är hundra procent som gäller, och jag tycker att det var mycket som stämde för mig under matchen. Både i dueller, löpande och annat som hände. Att känna att man står upp och är bra på den här nivån känns… fint.
Som spelare, känner man rätt snart att ikväll kommer jag göra det bra? Det gick utmärkt från första början, du syntes ha ett stort självförtroende, och du verkade trivas. Förstår du vad jag menar?
– Så här, ni på Himmelriket har röstat fram mig till att vara den bäste spelaren två månader i rad, så jag är bevisligen inne i ett fint ”flow”. Vilket jag också känner att jag är i. Matchen började med ett par nickdueller som jag gick segrande ur. Det kändes bra att få den starten, man upplever hur saker sitter och fungerar. Då blir det lite ”varför inte göra samma saker här som när vi mötte Sirius häromdagen?”. Så som svar på din fråga, ja, jag kände ett skönt självförtroende direkt från start när det började bra.
Det gäller också att skrapa bort den kanske lite väl stora respekten för Chelsea som lag, eller?
– Ja, inte minst det. Det gäller både mig själv och laget. Jämför den här matchen med bortamatchen. Vi var där på ett litet annat sätt än vi var i London.
Jo Inge, stort grattis igen, och vi får se om jag får anledning att ringa om en månad på nytt.
– Vi får hoppas på det. Det började ju bra här med Chelsea i tisdags, nu är det bara för mig att fortsätta (skratt).
Och framför allt ett gigantiskt lycka till i Göteborg!
– Tack för det.
***
Spelare (och antal poäng)
1. Jo Inge Berget (34)
2. Johan Dahlin (15)
3. Antonio Colak (8)
4. Sergio Peña (7)
5. Veljko Birmancevic (5)
6. Eric Larsson (4)
6. Anders Christiansen (4)
6. Adi Nalic (4)
9. Lasse Nielsen (3)
9. Martin Olsson (3)
11. Anel Ahmedhodzic (2)
12. Bonke Innocent (1)
***
Varje redaktionsmedlem röstar på tre spelare, där ettan får 4 poäng, tvåan får 2 och trean 1.
