Himmelrikets Favorit i september: "Hoppas han får ut allt som finns i honom"
För första gången någonsin fick två spelare lika många röster när Himmelrikets redaktion röstade fram månadens spelare. Vi ringde naturligtvis upp dem bägge två och ställde (i stort sett) samma frågor.
Grattis, Jo Inge – Himmelrikets Favorit i september!
- Jaha, tack, tack, tack.
Överraskad?
- Ja, lite kanske. Det är väl, hur ska jag säga, varken min eller MFF:s bästa månad, men trevligt är det oavsett.
Jag tycker att du inte behöver vara blygsam, du har varit bra i september.
- Haha, tack så mycket. Det var snällt.
Varsågod. MFF har spelat sex matcher den här månaden. Om vi börjar med de fyra i Allsvenskan, så kanske du kan berätta lite kort om dem. Det var Norrköping hemma, Djurgården hemma, Elfsborg borta och avslutningsvis Örebro hemma.
- Det började lite trögt med de två första matcherna: Norrköping och Djurgården. Resultatmässigt var de förstås inte där vi vill att de ska vara. Att ge bort poäng är inte något vi gillar alls; det känns väldigt onödigt att tappa i de matcherna. Det kändes som att vi skulle haft mer, men det blev bara en poäng i vardera matchen. Vi får hoppas att det inte blir väldigt viktiga poäng i slutändan.
Det blev bättre i Borås.
- Ja, verkligen. Efter två tunga matcher med poängtapp var det oerhört viktigt att vi vann mot Elfsborg. Det var kanske inte den bästa fotbollsmatchen, men som vi ändå tog tre poäng i. Vi kämpade och krigade och ville verkligen ta hem segern. Det var en riktigt skön vinst.
Och du assisterade till Johan Larssons snygga mål bakom egen målvakt.
- Eller hur. Det var en match där vi hade svårt att få till det så då var det skönt att vi fick hjälp med det (skratt). Det var ett bra inlägg från mig och det var ett bra tryck i boxen från både ”Toni” (Colak) och Adi (Nalic), så det var skönt att se den på något sätt gå i mål.
Avslutningsvis var det Örebro, där vi vann med klara siffror.
- Där får man säga att till slut blev det en riktigt bra match från vår sida. Vi startade lite trögt, men den andra halvleken såg ut så som vi vill att det ska se ut här hemma på Stadion.
Norrköpingsmatchen slutade verkligen på ett fruktansvärt jobbigt sätt. Hur var stämningen i omklädningsrummet efteråt?
- Inte på topp, kan man lugnt säga. Men det är så, leder man med bara ett mål så kan allting hända. Och det är inte första gången man får ett mål mot sig på slutet, så om det var frispark eller inte var inte det som var viktigast; vi ska döda matchen långt innan dess. Då slipper vi att det blir några diskussioner eller sura miner. Det var inte ett ”happy” gäng i omklädningsrummet efter den matchen.
Hur blir du där, arg eller mer besviken?
- Mer besviken får jag säga. Jag spelade inte den matchen utan satt på läktaren och kollade och det var verkligen inte kul. Jag var nere i omklädningsrummet efteråt, men det tar lite tid innan man kommer dit, så jag var inte med direkt efter slutsignalen. Fast det är olika reaktioner: några är arga medan andra är besvikna. Det är ingen i alla fall som sitter med en skön känsla i kroppen.
Vilken av matcherna är du förresten mest nöjd med?
- Jag har ju spelat lite här och där, på olika positioner, men jag har ändå spelat 90 minuter i de flesta matcherna. Jag har jobbat hårt och kämpat och gjort det rätt bra, och till och med spelat högerback. Det var inte den bästa matchen, men det var viktigt att ta tre poäng så jag säger matchen mot Elfsborg. Den var riktigt skön alltså.
Lite gladare stämning i omklädningsrummet var det efter segern där förstår jag.
- Absolut, absolut.
Full fart, sång och dans?
- Alltså, det var mycket lättnad också. Det hade gått några matcher där vi inte tagit tillräckligt med poäng, och vi hade lite kniven på strupen: Den här måste vi bara vinna. Så samtidigt som man var ”superhappy” var det väldigt mycket lättnad.
Dessutom har det spelats två matcher i Champions League. Vilka är dina tankar om dem och resultaten mot Juventus och Zenit St Petersburg?
- Man har fått känna på en annan nivå. Man har fått spela mot spelare man aldrig spelat mot och lag som är på en nivå som man inte spelat på. Vi har fått känna på hur snabbt det går om man gör fel, och hur mycket snabbare allting går. Vi har känt att tidvis hänger vi med och kan spela bra, men man blir straffad om man inte har fullt fokus i 90 minuter. Det är väldigt svåra matcher. Vi har fått känna på absolut toppnivå i fotboll, vilket är intressant och utvecklande, men det är inte kul att förlora med 4-0.
Det finns långa sekvenser i bägge förstahalvlekarna där ni inte bara spelar jämnt utan av och till för spelet. Jag var inte beredd på att det skulle se ut så måste jag erkänna. Är du själv förvånad?
- Nej, jag är inte förvånad. Ta Zenit senast, de gjorde ett tidigt mål på oss och sen kanske de tycker det är okej att vi har bollen och spelar runt, och även för matchen. Där måste vi utnyttja de få chanser som dyker upp, för annars blir det lätt som det blev, att vi fick ett mål mot oss. Vi får och kan inte släppa till sådana chanser som vi gjort, för det blir obönhörligen mål då.
Om det hade delats ut stilpoäng i fotboll hade det kanske stått oavgjort eller till och med en liten ledning till MFF efter första 45. Men tyvärr delas det nu inte ut stilpoäng.
- Nej, det gör ju dessvärre inte det. Man lär sig mycket av det här. Man planerar och gör allting bra och så tappar man det en tiondels sekund och det blir ett baklängesmål. Det är den nivån vi pratar om. Och det är så vi också måste straffa de här lagen när de göra något misstag om vi ens ska ha en rimlig chans. Det är lärorikt att få känna på en nivå som är… hög.
Vilket av lagen var bäst tycker du?
- Jag tror inte vi såg det bästa av Juventus, jag tror att när de hade 3-0 så tyckte de att det var okej att spela av matchen bara. När vi mötte Zenit… När vi fick spela med 10 man och underläge 0-2 så fattar man ju att vi inte har stor chans. Jag tror nog Juventus är det starkare laget men Zenit var verkligen inte dåliga de heller.
När man tittar på de här lagen och hur mycket de köper spelare för så är det en rätt galen nivå.
- Ja, det är på så många plan de är större klubbar. Det pratas mycket om att Malmö i Allsvenskan har stor ekonomi, hur mycket det finns på kontot, att vi har en särställning och så vidare, men vi köper inte spelare för de summorna som de här klubbarna gör. Det är roligt att få ställas mot sådana klubbar och spelare, det vill jag poängtera, men i de här två matcherna har vi inte räckt till. Skillnaderna har synts om man säger så.
Innan vi avslutar vill jag bara berätta att du inte är ensam om att vinna den här titeln. För första gången någonsin sen vi började med att rösta fram Himmelrikets Favorit 2005 har två spelare fått lika många röster. Det är alltså du och så är det Anel Ahmedhodzic.
- Är det så? Oj. Då är man lite historisk. Inte illa (skratt).
Vad betyder Anel för laget?
- Mycket. Han kom i fjor och visade att han har en riktigt hög nivå i sig. Han är jämn så han är nästan alltid väldigt bra. Han är bra med bollen och en utomordentlig försvarare. Vi får njuta av honom så länge vi har honom, och det är en ynnest att få spela med så bra fotbollsspelare. Jag hoppas han får ut allt som finns i honom, då blir det en jättefin karriär.
Förresten är det ett år sen du vann senast och vi gjorde en sån här intervju. Det är något med dig och september uppenbarligen.
- Det kan nog vara det. Jag är själv född i september, har två barn som är födda i september och vinner det här priset i september. Det måste vara en månad jag gillar.
Hörs om ett år då?
- Det gör vi.
Stort grattis igen, Jo Inge!
- Tack, tack!
***
Spelare och antal poäng
1. Anel Ahmedhodzic, 22
1. Jo Inge Berget, 22
3. Franz Brorsson, 15
4. Erdal Rakip, 10
5. Martin Olsson, 8
6. Johan Dahlin, 7
6. Antonio Colak, 7
8. Adi Nalic, 6
8. Bonke Innocent, 6
10. Anders Christiansen, 4
10. Veljko Birmancevic, 4
12. Lasse Nielsen, 1
Varje redaktionsmedlem röstar på tre spelare, där ettan får 4 poäng, tvåan får 2 och trean 1.
***
Intervjun gjordes i lördags, dagen innan matchen mot Mjällby.
I morgon bitti kommer intervjun med den andra vinnaren: Anel Ahmedhodzic.
