Historien bakom premiärmarschen
Drygt 10.000 Bajenfans deltog i söndagens premiärmarsch från Medis. Men hur började detta med marschen egentligen? Läs Supportrarnas matchprograms intervju från Kalmar-numret med Micke Hällbom. En av de som var med på den allra första.
Premiärmarschen från Medborgarplatsen till Söderstadion varje år är en av Hammarbyfansens mest uppmärksammade traditioner. Men hur blev det så? Supportrarnas matchprogram tog en pratstund med Micke Hällbom som var den som fick och iscensatte idén efter att ha sett bilder på dylika arrangemang. Bland annat från Belgrad där Partizans och Röda stjärnans supportrar marscherade mellan deras arenor innan derbymatcherna.
-Egentligen var den första riktiga marschen vi i Hammarby gjorde från Hötorget till Stockholms stadion före derbyt mot Djurgården 1995. Då fick jag ett infall på tunnelbanan och sade åt alla att vi inte skulle kliva av vid T-centralen utan åka vidare till Hötorget och gå därifrån. De flesta Bajare på tåget hängde på och snutarna blev såklart skitnojiga. Vi gick Kungsgatan ner och sedan Sturegatan upp till arenan. Vi var någonstans runt 500 stycken skulle jag tippa.
-Sedan dröjde det till premiären 1998 innan den första riktiga marschen över Skanstullsbron. Då var det helt utan organisation. Folk vällde ut från (Gröne) jägaren, Brother Tuck och de andra krogarna runt Götgatan och gick tillsammans över bron. En timme före avspark skulle vi börja gå. Det hade vi spridit ut till folk så gott vi kunde. Det kom en jävla massa fans, tyckte vi då i alla fall. 1500-2000 pers ungefär. Vi hade inget tillstånd då men vi höll oss bara till en av filerna så det var lugnt (Skratt),
-Bajen hade gått upp i Allsvenskan hösten innan borta mot Lira Luleå så det var bra drag och förväntansfulla Bajare som traskade iväg. Vi mötte Helsingborg tror jag. Till året efter ordnades det med tillstånd. Om det var vi eller Hammarby fotboll som fixade det minns jag faktiskt inte.
Hade du kunnat ana att marschen skulle ta sig sådana enorma proportioner?
-Nej, det var inget man tänkte på. Det var en kul grej att göra bara. Sedan sjönk det ju in efter hand. Klart man märkte att det blev en stor grej, Det blev ju bara mer folk för varje år men det har inte bara ökat. Vissa år har vi varit lite färre, andra lite fler. Det är ju såklart väderberoende också. Solsken och 10-15 plusgrader är ju drömmen.
Känner du dig inte stolt nu när du ser 10-12.000 Bajenfans genomföra denna marsch, som du är upphov till, år efter år?
-Jo, visst kan jag känna så. Det är ju kul att man åstadkommit något som är bestående inom Hammarbys supporterkultur. Absolut. Sedan kan jag tycka att marschen trots eller på grund av det stora intresset, välj själv, skulle kunna vara bättre disciplinerad än den är idag. Att man marscherar och håller sig bakom banderollen till exempel. Nu ska folk hålla på och göra konster, hjula och fan vet allt de håller på med. Det stör pulsen liksom. Man går till arenan. Från punk A till punkt B. Hur svårt ska det vara? Sedan skulle jag önska att det var kliniskt rent på gatorna efteråt. Svinandet har jag aldrig fattat.
Micke Hällbom
Om du får välja ut några speciella marschminnen från alla åren?
-2013 när vi genomförde två marscher. Först till premiären i april och sedan till invigningen av Nya Söderstadion på sommaren. När Hammarby mötte BP på Stadion för typ 10 år sedan sticker också ut. Då gick vi från Södermalmstorg via Skeppsbron med slottet i bakgrunden förbi Östermalms alla uteserveringar där folk bara satt och stirrade på oss. Vi uppskattade att vi var uppåt 4000 pers på den marschen. Publiksiffran på själva matchen var 6000 så det får man säga var en okej uppslutning.
-Uppmärksamheten utomlands ifrån är också en detalj som jag kommer att tänka på. Flera fans från Rapid Wien som är Hammarby ultras broderklubb har flera gånger kommit till Stockholm för att gå marschen. Jag vet flera andra europeiska klubbars fans som också gjort det. Det är jävligt kul måste jag säga.
Vem/vilka bestämmer när marschen ska börja och förmedlar ut informationen?
-Det där löser sig av sig själv efter alla dessa år. Det är ett självspelande piano. Nuförtiden med internet som plattform får man väl nästan anstränga sig för att missa vilken tid som gäller.
