Wigan - Huddersfield 1 - 1
Historisk premiärseger för Gefle … och Hedvall höll nollan i debuten!
När Gefle IF premiärspelade i Allsvenskan för 13:e gången så kom den första premiärsegern genom tiderna. 1-0 (0-0) mot Åtvidaberg grundlades efter mycket övertygande spel. Ingen Gefleit underpresterade, däremot fanns det gott om plusvarianter. Som Pelle Olsson sa på presskonferensen: – Jag är väldigt nöjd med prestationen, jag tycker vi gjorde en väldigt bra match.
Det är ju tänkt att Gefle den här säsongen ska kunna ta ett steg ytterligare jämfört med 2012. Truppen är intakt och Daniel Bernhardsson och Mattias Hugossons rutin utgör ryggraden i laget.
Men till premiären var kapten Bernhardsson långtidsskadad sedan en dryg månad och bara några dagar före match fick målman Hugosson slänga in handduken på grund av feber, efter att ha stått åtta allsvenska säsonger på raken. Det hade kunnat bli rejält darrigt i leden. Och som om inte det vore nog satt försvarsgeneralen Olof Mård på bänken.
I premiären mot Åtvidaberg spelar alltså Gefle med tre nya spelare jämfört med förra årets ideala startelva. Simon Lundevall tar Bernhards position på höger mitt, Anders Wikström Mårds plats i centrala försvaret och Emil Hedvall gör allsvensk debut mellan stolparna.
Men det går ju hur bra som helst. Hedvall gör precis det han ska göra, varken mer eller mindre. Han mirakelräddar ett skott (som dessutom touchar en annan spelare) i andra halvlek och släpper alla skott som går utanför målramen tryggt och säkert. Och när Hedvall inte är på plats efter hörna i mitten av andra halvleken räddar Simon Lundevall på mållinjen.
Hedvall är nöjd efter matchen, som ni ser:
Wikström och David Fällman gjorde en enorm insats i mittförsvaret. Man visade mod i brytningsspelet, styrde offsidefällorna med järnhand och kom aldrig på mellis. Lundevall var lite mer försiktig än under försäsongen, men jobbade hårt i backchecking och hade ett par bra skott, varav ett blockades av ÅFF-försvaret i sista stund.
Gefle inledde positivt, och hade något större grepp om den första halvleken än motståndarna. Även om Åtvidabergs kontringar och särskilt östgötarnas spel på vänsterkanten hela tiden kändes farliga.
– Vi började bra och tog ett stadigt grepp om matchen från början, sa Pelle på presskonferensen. I första halvlek blev det mest inläggsspel och vi kom inte till något riktigt hett läge.
Det vi minns mest är Jakob Orlovs friläge, där ÅFF-keepern Henrik Gustavsson klart och tydligt rev ner Orlov, men där domaren Martin Hansson slog ut med armarna. Efter att ha sett den straff som IFK Norrköping fick mot Mjällby idag så känns Orlovs neddragning solklar i jämförelse. Det är som att jämföra bankrån med att ta godis från lillbrorsan.
– Vår start på andra halvlek är inte så bra, säger Pelle Olsson på presskonferensen. Men i vår första kontring får vi grepp på nästa boll, när Jens (Portin) hämtar upp den.
Ja, målet som Alexander Faltsetas gör i 51 minuten har ett speciellt förspel. I en kontring slår Jakob Orlov en luftpastej från höger till vänster som ser ut att blir alldeles för lång, men på något märkligt sett blir farten perfekt … bollen avstannar när den når den vänstra hörnflaggan, och Jens Portin lägger bollen till rätta och slår ett inlägg som Micke Dahlberg nickskarvar förbi målet och ut mot förlängd mållinje. Där, till höger om målet, precis vid kortlinjen, befinner sig Orlov och slår en genomskärare längs marken som når Flatsetas en meter från mållinjen. Och ”Falle” behöver bara sätta dit högerfoten och fösa in bollen i öppet mål. Hans fjärde fullträff i Allsvenskan. Direkt efter målet sprang ”Falle” till pressläktaren och gjorde en gest med fingrarna. Kan vi tyda den som att fyra fingrar betyder fyra mål?
Pelle Olsson kommenterade återstoden av matchen så här på presskonferensen:
– Efter målet spelar vi bra i 15-20 minuter igen och det är väldigt bra go, det var härligt för spelarna att få spela med den känslan, och vi har längtat efter den känslan. Det blir en väldigt speciell anspänning i gruppen när motståndarna ligger under med 1-0 och flyttar upp laget och chansspelar, och på slutet är det några situationer som är jävligt nära. I och med att vi inte gör ett andra mål på våra möjligheter … så klart … då är det nerv hela vägen in. Men vi höll huvudet kallt och Hedvall gjorde någon bra räddning. En härlig allsvensk debut för honom. Och härligt med vår första premiärseger någonsin.
Ingen spelare ska glömmas en sådan här dag. Jonas Lantto togs tufft i den första halvleken, men i den andra började han vandra över större ytor och skakade på så sätt av sig bevakningen. Ja, Lanttos andra halvlek var mycket bra. Det man önskar är att såväl han som kantkompisen Lundevall vågar sig på att utmana lite oftare.
Ett särskilt stycke måste skrivas om Alexander Faltsetas och Marcus Hansson. De två åt fullständigt upp Åtvidabergs mittfält, uppspel och instick från start till mål. Det är ett under att Hansson så här snabbt har hittat formen efter sin operation. Helt välförtjänt fick han matchsponsorns pris som matchens bästa spelare i Gefle. Hansson har liksom nio liv där ute på planen. Det spelar ingen roll att han blir överspelad, lik förbannat är han och hugger samma motståndare i hasorna sekunden efteråt.
Det är glädjande att Gefle har lagt några fler verktyg i verktygslådan denna säsong. Nu ska inte alltid första bästa boll spelas från ytterback till Orlov/Dahlberg. Nej, ofta spelar ytterback och mittfält bollen i trianglar för att leta ytor innan den avgörande passningen slås. Och inte sällan byter Gefle kant då och då under anfallen för att skapa ytor. Strömvallen är en liten trång plan med besvärlig studs, det gäller att vårda bollen och värdera lägena bättre än vad som gjordes förra året – och det verkar vara som om laget är på god väg!
Det måste vara stärkande för Micke Dahlberg och Jakob Orlov att se hur de två sysselsätter hela Åtvidabergs fytbackslinje med sina löpningar, nickskarvningar, platsväxlingar. När duon inte gör mål är det lätt att vi nedvärderar deras insats – men som de sliter, springer, hugger, stångas. Det måste vara en mardröm att möta dem.
Det är glädjande att Gefle spelar hårdare i år än förr om åren. Två varningar idag var inget att protestera mot. Både Faltsetas och Wikströms var självklara. Det är något fel att vi ligger i toppen av Fair Play-ligan år efter år. Med vårt spelsätt ska vi vara jobbiga att möta på alla sätt.
Till sist: Joachim Adukors och Erik Törnros inhopp gav mersmak. Adukor gjorde en tvåfotsdribbling där han vände bort två ÅFF-are med en och samma fint. Och Törnros gjorde en lika fräck dribbling vid hörnflaggan. Faktum är att Adukor mycket väl kunnat göra 2-0 i slutet på ett högerskott, som smet strax över.
Nu ser vi fram emot första bortamatchen, måndag 8 april, mot IFK Norrköping på Nya Parken. En seriefinal redan i andra omgången ...
Så här såg förresten Skyblues tifo ut före avspark:
MATCHFAKTA:
Gefle-Åtvidaberg 1-0 (0-0)
Gefle 4-4-2: Emil Hedvall – Pär Asp, David Fällman, Anders Wikström, Jens Portin – Simon Lundevall (Adukor, 74), Marcus Hansson, Alexander Faltsetas, Jonas Lantto – Mikael Dahlberg, Jakob Orlov (Törnros, 86)
På bänken: Oskar Larsson (mv), Olof Mård, Jonas Olsson, Zakaria Abdullai, Joachim Adukor, Sive Pekezela, Erik Törnros.
Åtvidaberg 4-4-2: Henrik Gustavsson – Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Andreas Dahlén (Mattias Mete, 81) – Imad Zatara, Emmanuel Dogbe (Petrit Zhubi, 69), Daniel Sjölund, Kristian Bergström – Viktor Prodell, Oscar Möller (Martin Christensen, 65).
Mål: 1-0 Alexander Faltsetas (51), assist: Jakob Orlov
Skott på mål: 5-4
Hörnor: 5-4
Bollinnehav: 48-52
Domare: Martin Hansson (gör en okej insats, bortsett från att Micke Dahlberg och Jakob Orlov skulle ha haft var sin straffspark, Micke blir helt fasthållen när han ska peta in bollen i öppet mål i andra halvlek; dessutom hade ingen protesterat om förre GIF:aren Andreas Dahlén fått rött direkt för skallen mot Faltsetas i andra halvlek)
Publik: 3 544
