Åtvidaberg såg ut att gå mot en säker seger hemma mot Sundsvall på onsdagskvällen, och Gefle verkade därmed klara kontraktet före GAIS-matchen. Men så … strömavbrott och fortsättning i går klockan 13. Och då var Sundsvall ett nytt lag och höll rent av på att vinna matchen. Att det till slut blev 2-2 var ingen större tröst.

 

Helt plötsligt stod GAIS mellan Gefle och ännu ett år i Allsvenskan. Detta GAIS som Gefle haft så många tuffa matcher mot under åren. Vem minns inte hemmamatchen förra året, när Olof Mård blev utvisad och vi påbörjade en förlustsvit på 6 raka matcher? Dessutom är inte Gefle särskilt bra i matcher där man gäller som favoriter.

 

Om Gefle inte skulle ta en pinne mot GAIS väntade poängkrav mot Helsingborg i den sista omgången. Hur lätt är det att ta poäng på beställning mot de regerande svenska mästarna?

 

Men med facit i hand var det bra att GAIS-matchen gällde någonting. Det är bra för laget och föreningen att visa att man kan ta sig samman och reda ut sådana här situationer själva. Ja, än en gång fick vi bevis på hur mycket moral som finns i Pelle Olssons lag i år.

 

Det är som om alla i laget struntar i sådant som man inte kan påverka själva. Trots att bollen ibland stannade i leran och ibland fick en extra skjuts (på de gröna ställena), trots att Gamla Ullevi ekade tomt och spöklikt, trots att GAIS kvitterade till 1-1 genom att retfullt enkelt vägga sig igenom mittförsvaret, så bara malde Geflemaskinen på.

 

Och det var ingen tillfällighet att det var Jonas Lantto och Daniel Bernhardsson som visade vägen. Båda två är alltid bäst när det gäller som mest, som om de saknar nerver. Äntligen gick Jonas finter hem, äntligen bröt han in både mot höger och vänster, äntligen var steget så där lätt och lekfullt.

 

Helt rättvist fick Lantto sätta 1-0 snyggt i den 14:e minuten, sedan Jakob Orlov bröstat ner ett inkast från Jens Portin. Lantto tog med sig bollen i sidled och drämde upp lädret i krysset från fem-sex meter.

 

Det fanns mycket hjärta i försvarsarbetet under den första halvleken. Däremot var inte hjärnan alltid med. Luckan mellan backlinjen och mittfältet var alldeles för lätt att hitta för Romario Sipiao (Romarinho), Linus Tornblad och Erik Johansson.

 

Till den andra halvleken hade Pelle justerat positionsspelet. Nu var Gefle betydligt mer aggressiva på bollhållaren. Jakob Orlov och Mikael Dahlberg gjorde som vanligt ett jättejobb, tillsammans med Alexander Faltsetas och Marcus Hansson. Det måste ha varit riktigt svårt att spela anfallsspel mot oss under de sista 45 minuterna. Justeringarna gjorde att det blev mer lättjobbat för backlinjen. Det gjorde ju heller inget att GAIS bytte ut den som vållade mest problem redan i minut 53 – Romario.

 

2-1-målet betydde allt förstås. Faltsetas hörna i den 47:e minuten nådde Olof Mårds skalle, och bollen nickades in i Dime Jankulovskis vänstra hörn. Fantastisk precision och styrka av Faltsetas/Mård, men man måste också undra var hemmaförsvaret höll hus där.

 

Det som GAIS framför allt brister i är defensiven. Framåt är man kreativa och snabba, men bakåt är det rena katastrofen. Att Gefle inte gjorde fler än de tre som stod på tavlan när matchen var slut är en gåta. Bland annat hade Dahlberg en kanonchans från nära håll där Jankulovski räddade och inhopparna Eric Larsson och Johan Oremo kom 2 mot 1 utan göra mål (Larsson sköt metern utanför).

 

Orlov fick en straff i den 78:e minuten efter en kollision i straffområdet, och Dahlberg satte den i samma hörn som mot Örebro borta (till höger, även om den här var högre placerad, det såg ut som om Dahlberg fintade målvakten hellre än placerade bollen). 

 

Annars gjorde inte Orlov någon av sina större matcher, nej, det är svårt att säga att Jakob varit mer än hygglig under de senaste matcherna. Å andra sidan visar han hur viktig han är, när han trots ihåligt spel assisterar till 1-0, fixar straffen till 3-1 och ligger bakom några hörnor.

 

Micke Dahlberg gör däremot nästan aldrig en dålig match. Jag tror inte folk förstår hur viktig han är för oss. Visst, Micke är inte Sveriges snabbaste spelare, men hans förmåga att suga åt sig bollen och skapa ytor åt andra är ovärderlig. Dessutom kan jag tänka mig att Mickes temperament är guld värt i nerviga och betydelsefulla matcher, som den igår.

 

Gefle modell 2012 siktade mot en åttondeplats inför säsongen. En målsättning som vi fans skrattade åt efter halva serien, när läget var så desperat att kvalplatsen var som en önskedröm. Men faktum är att åttondeplaceringen är inom räckhåll inför den sista omgången.

 

Nej, det är inte helt otroligt att vi lyfter från plats elva och tar oss förbi Åtvidaberg, Djurgården och Kalmar, och hamnar på plats nr 8. Skulle det vara viktigt? Mycket. En åttondeplats i Allsvenskan vore klubbrekord. Och det skulle skapa en väldig boost inför 2013. Inte helt fel heller att visa upp för sponsorer och en hockeygalen kommun. Kan nog betyda en hel del när det gäller att attrahera spelare också.

 

Alla till vallen på söndag klockan 15.00!!!!