Högklackade bekännelser från en hängmatta
Nummer sju i ordningen.
Juli månad.
Som alldeles nyss släpptes i ett sprillans nytt och färskt exemplar. 31 dagar. Sommarens och årets absoluta paradnummer med en meny vi annars hela året packar resväskorna och tar flyget för att nå och få uppleva.
Men som nu finns levande mitt ibland oss. Semestermånaden juli. Som drömmarnas Las Vegas. Fantasiernas Pridefestival. Hängmattans högtid. Morgnar utan krav, dagar utan måsten, kvällar utan slut. Promillehalter lika höga och monotona som de bakåtslickade klackarna på Stureplan. Festivaler som avlöser varann i städer som släpper loss och knäpper upp kyskhetsbältena. Anemoner och Stockrosor som blommar till doften av jasmin. Moln som känns rosafärgade ovanför luftens mästerliga akrobater, svalorna.
Ljusa, romantiska och kärlekskranka sommarnätter som förklarar varför födelsedagsfirandets topp alltid ligger nio månader framåt i månaden som då är april.
Men nånstans pågår förändringen.
Midsommar är förbi, över halva sommaren har passerat och dagarna blir långsamt kortare.
Superettan har också nått halvvägs. Det är bara vårt ÅFF och Örgryte som inte nått ända fram till den 15:e omgången ännu.
Åtvidabergs FF har efter 14 spelade omgångar haft semesterstängt. Med en mittenplacering som betyg efter en minst sagt varierad vårtermin. Vilket nummer som kommer att titulera den slutliga adressen i sluttabellen för Åtvidabergs FF, när visselblåsaren den 5:e november hemma på Kopparvallen blåser farväl av Superettan 2016 efter 30 färdigspelade omgångar, får vi veta när den här sommaren är över, när hösten varit här och vintern står för dörren.
5:e november.
Låter som något främmande och ovälkommet utomjordiskt fenomen.
Men det är dit vi är på väg.
Med tiden och Åtvidabergs FF som ledsagare.
####
Att till midsommar dra upp till morsan och farsans sommarstuga har blivit en välkommen tradition. Drygt 30 mil norrut från hemmet i Mjällby, förbi orter som Tingsryd, Växjö, Åseda, Vimmerby, Blackstad och Gamleby innan vi är framme vid den röda stugan med de vita knutarna. Belägen bland några få hus ute på landet i en by med namnet Möckelhult. En mil från Överum, 2,2 mil från Åtvid. Intill stugan passerar väg 35 som via asfalt knyter samman Västervik och Linköping.
Stugan bär på namnet Ek-kullen och var en gång min fars barndomshem. För mig är denna stuga ett själsligt paradis. Vilsamt och vackert belägen i ett landskap av urskog, ängar, insjöar, bäckar, gläntor, grusvägar, stigar och hagar med betande kor. Djurlivet är fantastiskt. Tystnaden om nätterna total. Och avståndet till mitt hjärtas favoritlag är härifrån bara drygt två mil. Eller drygt 20 minuter.
Dagar med strålande solsken, 25-30 graders värmebölja. Frukostar, fikastunder och middagar framdukade utanför stugan bland vilda blåklockor, rakryggade lupiner, ekoxar och ett fjärilsbestånd som är underbart. Midsommaraftons firande tillsammans med kusiner och släktingar under ett gigantiskt partytält ute på en gräsprydd äng intill en glittrande insjö. Nostalgi, glada skratt, gemensamt skålande med nubbar, sill, potatis, och jordgubbar.
Midsommardagen klockan 9.30. Träff vid början av en grusväg alldeles intill väg 35. Tillsammans går vi kusiner och släktingar i våra fäders fotspår på en grusväg med diken klädda av fullmogna, lysande röda smultron. Sol och högsommarvärme. Oändlig skog, flera vackra aspfjärilar glider omkring bland väldoftande timmerhögar. Vi passerar en och annan stuga, var och en med ett eget namn och med en historia som den forna ägaren ovetande efterlämnat. Då och då skymtar sjön Skiren fram, mellan skog och ängar. Grusvägen är slingrig och bjuder på såväl nedförsbackar som mördande uppförsbackar. Svetten lackar, fåglarna sjunger gömda inne från den lummiga blandskogen. Färska älgspår avtecknas i gruset, min ena kusins fru är på vippen att trampa på en solande huggorm, som vettskrämd ringlar iväg utan att hugga. Efter ungefär en halvmil slår vi oss ner i en skuggig glänta. Bland mossa, pissmyror och blåbärsris. Trollsländor och pärlemorfjärilar svävande i luften. Rena John Bauer land. Himlen målad i den blå ÅFF kulören. Vinden obefintlig. Luften medelhavs ljummen. Vi bjuder varandra på termoskaffe och hembakade bullar och kakor. Släcker törsten med skummande och läskande Carlsberg. Ett par försiktiga stänkare med halvljummen whiskey får gemenskapen och våra leenden att uppgraderas ytterligare några snäpp.
En stund av frihet, lycka, sinnesro, livskvalité och total harmoni. En smak av det levande och äkta paradiset. Religionens sanna ansikte av lycka.
Jag tror inte på det där andra.
Mot kvällningen träffades vi allihop nere vid sjön Skiren. Nära 30-gradig värme. På två motordrivna flottar glider vi ut över en spegelblank insjö. Ovanpå den lena vattenytan blommar vita och gula näckrosor. Skräddarna rispar blixtsnabba repor över det spegelblanka vattnet nedanför flotten. Enstaka, ensamma ringar bildas när abborrarna nyfiket dyker upp och möter livet ovanför. Solen sakta på väg ner. Vi sitter på stolar framför bord framdukade med kaffe och jordgubbstårta. Guppar lättsamt omkring omfamnade av en Svensk sommar när den är som bäst. Runt omkring sjön vassbäddar, träbryggor, en och annan stuga och sjöbod. Bergshällar, ängar och eviga skogar. Vi skålar och kryddar tillvaron med några Jägermeister. Lägger till vid badberget där flera frivilliga dyker och hoppar ned i den svalkande insjön från de utskurna bergsklipporna. Glödande vyer över ett vykortsvackert landskap från en sommarkväll att minnas så länge livet finns kvar.
Då och då kommer ÅFF på tal. Konversationer kring årets trupp, morgondagens match och så givetvis en snabb nostalgisk återblick i dåtidens backspegel.
Inte förrän mörkret nära midnatt gör sig påmint, vandrar vi hem mot den röda stugan med de vita knutarna belägen i norra Småland, bara nån dryg mil från gränsen till Östergötland.
####
På söndagen låg mitt fokus redan innan jag steg upp, på dagens höjdpunkt på Kopparvallen mot IK Frej Täby. Via Corren har jag fått reda på att dagens match kan bli Mahmoud Eids avsked till Kopparvallen, ÅFF och Åtvid. Föga förvånande i dagens handelsresande fotbollsvärld och ännu mindre förvånande efter Mahmouds vårsäsong och den potential killen besitter.
Men bara tragiskt för en ÅFF supporter som gillat och beundrat Mahmoud Eids tekniska, spelmässiga och uppoffrande kvalitéer och finesser.
Samarbetet mellan Eid och Shkodran Maholli har legat bakom en stor del av de framgångar anfallsspelet bjudit på under året.
Så visst kommer Mahmoud Eids eventuella flytt efterlämna ett betydande vakuum och tomrum.
Kring lunchtid denna söndag anländer jag och familjen till våra nära och kära vänner som bor fantastiskt charmigt och vackert en bit utanför Björsäter, några mil bortanför Åtvid. En familj jag mötte och lärde känna tack vare och via ÅFF. Vi möttes för första gången under slutet av nittiotalet på Österås idrottsplats i Hässleholm, när ÅFF under Mats "Tott" Karlsson och med bland annat Rickard Pihl, Mattias Flodström och en purung Henrik Gustavsson i laget, lirade 1-1 denna kväll. Våra ensamma blåvita halsdukar var det som fick oss att söka upp varandra. Sen möttes vi och hälsade på varann både nere i Ängelholm, Växjö, Norrköping och på Strandvallen och på Kopparvallen. Och dessa möten och våra gemensamma ÅFF- hjärtan, har trots alla mil som skiljer våra boenden åt, lett fram till en äkta och livslång vänskap. Som jag och min familj är otroligt glada och tacksamma för.
ÅFF var navet och grundaren till denna unika vänskap.
Vi dricker kaffe, skrattar och umgås. Flera generationer tillsammans. Med en djup vänskap som genomsyrar luften. Mannen och fadern i huset såg sin första match med ÅFF redan 1946. Hans kärlek till Åtvidabergs FF väcktes när han som liten pojke på fyrtiotalet med passionerade och stora ögon följde lagets träningar. En kärlek han sedan förde över till sin genomsnälla hustru och alla sina tre barn som allihop följde med på matcher redan i den tidiga barndomen. Och kärleken till ÅFF flyter än i dessa dagar genom deras ådror och kommer förmodligen så att göra ända tills evigheten säger stopp, i denna härliga familj.
Jag kan se lite av mig själv i honom. Hur jag drygt trettio år efter honom i slutet av sjuttiotalet fick upp ögonen för detta ÅFF. Många år efter det första allsvenska avancemanget, efter SM-gulden, efter Cup- gulden, efter Bayern Munchen, efter Ralf och Benno....
Hans resa med ÅFF är som hundratals jorden runt resor.
En resa så oslagbart storslagen att det nästan är svårt att förstå att det inträffat och ägt rum i lilla Åtvid.
Lennart är ett livs levande vittne som varit med om alltihop.
####
Som alltid när jag är tillbaka i Åtvid , så tar vi innan matchen vägen förbi kvarteren längs Sockenvägen och Bysjön. Genom kvarter och förbi hus som aldrig blir levande igen. Där ansikten, människor och röster jag en gång älskade och växte upp med, aldrig kommer tillbaka annat än som tårar och varma minnen.
Det var här vid adressen sockenvägen 6 hos min mormor och morfar som kärleken till ÅFF och Åtvidaberg växte fram, det var framför den här postlådan som Mats Almgren en ljummen sommarkväll år 1987, lämnade mig med sin Mercedes efter att jag åkt buss från Bromölla tillsammans med laget efter en skön 3-1 seger.
Idag är alla de vänliga och snälla människorna som bodde i husen på Sockenvägen borta.
Den lyckliga gatan finns ej mer.
####
Att promenera in på Kopparvallen väcker alltid massor av känslor. Så också denna söndag inför mötet med IK Frej Täby. Det är mulet, men varmt och åska i luften. Jag kände mig segerviss.
En känsla som inte ljög de första fem minuterna, då ÅFF hänförda av Eid och Maholli skar djupa sår i Frejs försvar. Men matchen tappade snabbt tempo, veteranen Runnemo gav Frej ledningen och skärpan var för dålig och felpassningarna bitvis bisarrt slarviga, med alldeles för många repriser, för att det skulle bli en trepoängare att ta med sig till hängmattan och uppehållet.
Luften var kall när vi strax innan klockan 20 lämnade Kopparvallen. Jag hade fått se det unga ÅFF laget förlora med 0-1. Chanser saknades inte, men marginalerna som senast nere i Ängelholm var som rena julklappsutdelningen för ÅFF, var den här kvällen inte med oss. Maholli visade flera gånger att han besitter en enorm förmåga att suga åt sig chanser och hamna i centrum framför målet. Men han visade också den här kvällen varför han bara lirar i näst högsta divisionen i Sverige.
Hade Maholli varit mer distinkt och kylig i avslutningarna, hade han idag varit en allsvensk lirare.
Hur framtiden för Åtvidabergs FF anno 2016 ser ut, bestäms väl tyvärr till stor del utanför planen.
Hur blir det med Mahmoud Eid? Hur blir det med Albornoz? Kommer han att lyckas landa mentalt och återfinna motivationen igen om han kommer tillbaka till lugnet i ÅFF och Superettan?
Det finns såklart mängder med fler frågor.
Frågor som kommer att få svar så småningom.
####
På måndagen lämnade vi sommarstugan igen. För drygt 31 mils hemfärd. Hem till huset och Listerlandet.
Lämnar alltid mina förfäders och föräldrars forna nejder med en klump av vemod i bröstet. Med saknad. Och en omedelbar längtan tillbaka.
Planerar att åka upp igen framåt hösten. Under en helg då ÅFF lirar, så man får ut helheten av resan. Få njuta av den sköna och avkopplande naturen. Få möta släktingar och vännerna utanför Björsäter. Lägga en blomma på evighetens viloplats, säga några ord som man hoppas kommer fram , fast det inte borde vara möjligt.
Ikväll är det Frankrike-Tyskland i EM- semifinal. Planerar att ta tåget ner till Malmö på måndag och se mötet MFF- Örebro. I slutet av augusti blir det Tottenham- Liverpool på White Hart Lane. För passionen och njutningens skull. För att jag älskar fotboll och för att fotboll är som religion för mig.
En religion som har sitt sanna hjärta i Åtvidabergs FF.
Och som bankar vidare även i Superettan och i en hängmatta....
/// Allas Broder
