Högtryck döper vår tillvaro
Hertiginnan av Östergötland, Prinsessan Estelle döptes under högtidliga former tidigare i dag. Jag kan lova att om Åtvidabergs FF tar tre, eller för all del, en poäng i morgondagens högklassiga derby mot IFK Norrköping på Idrottsparken, förtjänar hela Åtvidabergs FF att döpa sin allsvenska insats före det långa EM- uppehållet i bubblande, brusande och glittrande champagne.
Ta er gärna en titt på tabellen innan ni går och lägger er, eller lika gärna i morgon bitti när ni gör solen sällskap upp ur nattens mörker, så förstår ni alla varför och hur jag tänker.
Efter 11 omgångar är den allsvenska tabellen så högtidlig och vacker att den förtjänar att ramas in med guldram och hänga på en plats där alla kan se och njuta utav den.
Uppe i den blåvita himlen.
Jag vet det är långt kvar, men varför låta bli att njuta och le när tillvaron ÅFF bjuder på känns som ett enda stort kalas samtidigt som sommaren och värmen har anlänt och stämplat in.
Det var ju inte så länge sedan tillvaron såg allt annat än precis munter ut.
Inte alls så länge sedan.
När Ricardo Santos sprang in på Stockholm stadion och alldeles strax därefter nickade in 1-0 för sitt Djurgårn i en match som varit ruskigt tråkig och dålig ur underhållningsmässigt perspektiv, tappade jag inte bara luften, utan också aptiten på fotboll sprang tillfälligt och gömde sig någonstans.
För ett kort ögonblick tänkte jag förtvivlat och högt: Vad fan gör vi här.
Malmö FF:s sena segermål var grymt svårsmält, fem raka förluster är huvudtaget förbannat svårsmält, det grymma segermål Ranegié gör i slutsekunderna är mentalt as jobbigt att försöka bryta ner och det enda sättet att läka en sådan härdsmälta är helt enkelt att börja plocka poäng igen.
Löjligt logiskt egentligen.
En helt annan sak att i praktiken utföra.
Istället träder då Santos in i handlingen och fixar en mardrömslik repris på Ranegiés nickmål, fem förluster var nu bara några ynka minuter från den sjätte raka förlusten för anrika ÅFF.
Återvändsgata och uppförsbacke samtidigt är inget roligt.
Då steg Petrit Zhubi in i handlingen och fixade ett kvitteringsmål vars betydelse inte bara handlade om en gudomligt skön poäng utan också om ett livsnödvändigt trendbrott för Åtvidabergs FF.
Sen slogs Syrianska tillbaka hemma på Kopparvallen och plötsligt började tillvaron le mot oss igen.
Men ack mina vänner, så nära det var att ännu en osannolik repris på nytt höll på att dränka tillvaron när motståndarnas favoritresmål än en gång annonserades ut och hittades inne i straffområdet, men denna gången räddade först stolpen oss, innan Gustav Jansson tog över och trollade fram sin livs första allsvenska nolla och tre poäng så ljuvliga att inga ord i världen kan beskriva dess värde.
Och Åtvidabergs FF första match i allsvenskan 2012 utan ett insläppt mål.
Att redan idag påstå eller ens misstänka att dessa matcher blev den räddande vändning som fick målsättningen om nytt kontrakt att återigen bli synligt, i den tjocka feta dimma som alla tunga förluster lämnade efter sig, är såklart att överdriva eller ta i för mycket när endast en tredjedel av den allsvenska festen pågått.
Men när dagen kommer då det är dags att summera år 2012, när de sista andetagen kring den allsvenska säsongen är över och förbi, kanske just den där poängen borta mot Djurgårn i en ruggigt miserabel tillställning, och Magnus Erikssons distinkta avslut som visade sig bli avgörande i hemmamatchen mot Syrianska, blev en oerhört avgörande vändning för en allsvensk säsong, som med tiden blev magisk för laget från den minsta orten och för laget med de minsta resurserna.
I plånboken.
Stundtals var det rätt svajigt och oroigt mot Kalmar FF, men att ett ledningsmål i fotboll kan få många lag att gå på vatten är definitivt ingen lögn.
Det finns såklart undantag.
Men Åtvidabergs FF andra halvlek mot Kalmar FF handlade om propaganda fotboll och årets hittills största hemmapublik bjöds på stor underhållning av ett ÅFF som plötsligt igen sken av självförtroende och älskade att lira fotboll inför bland andra Nanne Bergstrand.
Viktor Prodell nätade igen, Gustav Jansson höll tätt igen, Magnus Eriksson både spelade fram och nätade, kan sitta här hela kvällen och rabbla positiva vibbar från kvällen då ÅFF klädde av KFF.
Jag får ändå aldrig nog.
I morgon väntar ett kanonhett derby inför fullsatta läktare. Att IFK Norrköping läckt som ett såll bakåt under senare tid, spelar ingen roll i morgon. Allt sådant är historia när domaren blåser igång fighten.
Hertiginnan av Östergötland, Prinsessan Estelle döptes idag, i morgon döps den tolfte omgången av allsvenskan med ett Östgötskt allsvenskt derby mellan IFK Norrköping- Åtvidabergs FF.
Därefter väntar massor med EM fotboll. Vi kommer att få njuta av Spanien, Holland, Portugal Tyskland, Sverige och andra storheter.
Men sånt där är i och för sig ännu så länge bara petitesser, redan i morgon bjuds vi ju på storslagen fotbollsunderhållning.
Det är ju vad man önskar och hoppas.
Och jag gillar champagne.
Så...
/// Allas broder
