Hoppas att den nya styrelsen är snickare
Taktlöshet från ledningen och diskussion om ekonomin präglade årsmötet. Där klyftan mellan olika grupper inom föreningen blev tydligare än någonsin.
Det var bäddat för en lång sittning där ekonomin skulle stötas och blötas. Det missnöjde som växt under årets lopp fick ett intensivt crescendo när ett 40-tal medlemmar i protest lämnade mötet efter att styrelsen fått ansvarsfrihet. När P-O Lundquist, från gamla kamrater, sa ”det nästan är värt en applåd” om att de lämnar utbröt kaos i lokalen med skrikande mot scenen och en hätsk stämning. Det var ett uttalande som är klantigt, klumpigt och rent ut sagt korkat. Som visade på en brist för föreningsdemokrati och brist på kunskap för hur olika supportergrupper fungerar. Där den gamla skolans gubbvälde åter visade sitt fula tryne.
Men vi tar det från början. Intresset för årsmötet var rekordstort och 635 röstberättigade personer hade sökt sig till dit. Årligen ökar intresset för årsmötet vilket är mycket glädjande. Fler inser att det är på årsmötet som medlemmarna kan göra sin röst hörd.
Efter Bjärsmyrs stela introduktion av nyförvärven, som sker varje år, valdes mötesordförande (som utnämnde sig själv som ordförande innan han blev vald). Det var bara första gången som Jan Hallberg skulle trampa i klaveret. Mötet blev virrigt och upprepade gånger missade han att medlemmar begärde ordet. Den sedvanliga voteringen kring pressens närvarande följde sedan. Med cirka 100 rösters marginal fick pressen som vanligt närvara. Det som det röstades om var om en reporter från Aftonbladet skulle få komma in eller inte. Det fick hon.
Sedan följde en lång diskussion om hur ekonomin har skötts, eller snarare missköts. ”IFK Göteborg har inte nått målsättningen för 2015” menade kassör Ivarsson´, vilket minst sagt är en underdrift. Det är på randen till katastrof att återigen ha gjort ett så dåligt resultat. Framför allt med tanke på vad som kommunicerats vid förra årsmötet och under årets gång. Det har fått resultatet att flera styrelseledamöter inte får fortsatt förtroende. Mitt förtroende för den före detta styrelsen var helt borta.
Bristen på kommunikation lyste även igen på svaren som kom efter verksamhetsberättelsen. Där Karl Jartun fick frågor men valde att inte svara på dem utan kom med undanglidande svar. Som frågan: Vad konkret har man gjort för att sänka kostnaden? Svaret blir svävande, undanglidande: ”Det innebär ett litet minusresultat om vi ska tala om exakta siffror”.
Hur den förra styrelsen agerat, vad som sagts och när, vad som låg bakom besluten att sälja Kamratgården och öka risken i ekonomin, kommer vi nog aldrig att helt få veta. Men bristen på taktkänsla lyste igenom. Beslut som kan vara ekonomiskt försvarbara betyder inte att de är rätt. Framför allt inte i en medlemsorganisation där medlemmarna känner sig utestängda. Där många känner att klyftan mellan ledningen och medlemmarna växt, till en avgrund som är svår att överbrygga.
De nya styrelseledamöterna kanske inte är snickare. Men det behöver vara skickliga brobyggande, för att klubben åter ska hamna i harmoni. För det rättmätiga missnöje som finns hos många medlemmar kan skada föreningen på djupet.
Frågan om ansvarsfrihet debatterades högljutt. Efter förre ordförande Kent Olssons tal för att ge ansvarsfrihet kändes det som diskussionen var över och styrelsen fick med bred marginal ansvarsfrihet. Men en grupp begär votering. När det inte genomförs lämnar de i protest. Då återkommer vi till uttalandet om att det ”nästan är värt en applåd att de lämnar”. Det uttalandet handlar för mig om en översittarattityd och ett återinträde till ett gubbvälde som jag trodde var passé.
Att mötesordföranden inte är bättre påläst om hur supportergrupper fungerar och hur mötesovana många av oss är, speglar också hur stor klyftan är mellan grupper. Det är något som den nya styrelsen måste aktivt arbete med. Förhoppningsvis kan styrelsens nya kompetens minska det förtroendegap som finns.
När årsavgiften så till sist kom upp till diskussion ställde sig Andreas Toll upp och begärde att avgiften blir densamma. Med en utredning gällande om årsavgiften ska höjas nästa år eller inte. Styrelsens förslag röstades ner och föreningsdemokratin visade återigen sin styrka. En värdig avslutning på ett årsmöte där medlemmarna tar allt större plats.
