Inför gnaget: Hoppas derbyregissören gnetar på
Sedan Hammarbys senaste återkomst till Allsvenskan har derbymatcherna varit synnerligen välregisserade. Inte alla men nästan. Lite färre mot sorkarna från Solna än mot de andra men likväl lika härliga. Hade somliga av matcherna varit film eller teater hade vederbörande regissör till dessa säkerligen blivit sågad för overkliga slut och för högt flygande fantasier. St: Eriks självuppoffrande 1-0 i slutminuterna 2015. Johan Perssons strumprullare på Kompisvallen samma år? Det finns flera.
Söndagens derby på Nya Söderstadion, alltså. Tvättäkta seriefinal. Ettan mot tvåan. Fullsmockade läktare och kanske till och med vackert väder för den som bryr sig. Sicken fest det är uppdukat för. Det största derbyt i modern tid klubbarna emellan. Pulsen är på max och var man än vänder sig i Stockholsregionen talas det om matchen. Derbyregissören då? Det vore väl fan om den skulle sabba allt.
De som var med på Svenska cupenfajten den 7 mars 2015 ute i Solnaland vet vad jag pratar om. Goitom spräcker Hammarbynollan redan i inledningen. Tusentals mer eller mindre extatiska bortafans har sin första riktiga läktarkamp på många år och vägrar som vanligt att vika ner sig. Liksom spelarna för den delen.
Kennedy är kung på planen och när Nabil Bahoui skarvar bort en hörna med handen i eget straffområde är det just kaptenen själv som sätter den kvitterande bulten.
En annan härförare, Johan Persson, drar sedan iväg ett höstlöv, våren till trots, i andra halvlek som letar sig in i målvakt (nåja) Carlgrens burgavel. Seger. Välkomna tillbaka till finrummet, Bajen. Den där Persson kommer dessutom undan med en liknande hands som Bahouhis tidigare.
Regissören får 5 plus såklart.
Eller det minst sagt gastkramande avgörandet på Nya Söderstadion 27 september samma år. Ganska tråkig match. Mycket nerver. Bajen skulle nog i ärlighetens namn varit mest nöjda med ett kryss om det slutat så. Men icke. Först får Kenny Pavey syna det röda kortet efter en huvudlös mangling av Kennedy på mittplan. Pavey hade då bara varit på planen i några minuter. Men det är inte det denna match blivit mest ihågkommen för.
I den 88:e minuten får Mats Solheim bollen ute på vänsterkanen. Han ser Erik Israelsson dyka upp vid straffpunkten. Han slår ett perfekt inlägg för Erik att styra in i mål. Dock blir han samtidigt mackad av Nisse Johansson och keepern. Han faller till marken med en duns. Måljublet sätter sig i halsen. Han ligger helt orörlig till en början. Vidriga scener. Man får till slut liv i honom och väl framme på sjukan konstaterar man att han förutom hjärnskakningen även brutit foten när han landade. Ska man bli hjälte är det lika bra att göra det ordentligt.
Derbyregissören får 5 Kenta och en Oscarnominering.
Det tredje och sista exemplet på utmärkt regissörskap hämtas liksom det första från Svenska cupen. Kvartsfinal i mars 2016. Det bär sig inte bättre än att matchen går till straffar. Philip Haglund missar och gnaget har guldläge. När Nisse Johansson sedan sätter sin och hetsar halva Friends som vore han Bono eller Springsteen så kändes semifinalen långt bort i fjärran.
Men då Ömmi i kassen först räddar Hooivelds bult med studs i stolpen som nervbonus och Eero Markanen slår sin straff lite lätt över så ligger avgörandet i den isländska keeperns högerfot. Han bara kliver fram och dunkar dit den. Hale-fucking-luja!
Även här givetvis en solklar femma till derbyregissören.
Nu pratar vi våren 2018. Bajen är asbra och allt rullar dessutom söderlagets väg. Medvind och nerförsbacke. Från stolpe in till generösa domare. Pallar det att rulla lite till tro? AIK har även de haft sin bästa vår sedan typ Hedenhös. Obesegrade precis som Bajen. Dock har de försökt stänga några matcher utan att veta hur vilket har kostat dem ett par trepoängare. Senast mot Östersund bland annat.
Med Hammarbys flow och gnagets rädsla för att torska finns stora förhoppningar om en ny trea på söndag. Lägg därtill att derbyregissören råkar vara på sitt bästa Bajenhumör. Då vinner man. Efter en vändning. På övertid. På en tveksam straff. Stolpe in naturligtvis.
Kom igen nu, Bajen!