Mitt-i #20 - Hur man försvagar en stabil pyramid!
Alla som någon gång har testat på att bygga någon typ av pyramid vet hur viktig basen i denna är för att pyramiden skall vara stadig och stabil över tid. Stabilitet är också något som krävs om en klubb som Hammarby skall nå sina mål, att vara en klubb som slåss om Europaplatser varje säsong.
Inför 2023 gjorde Jesper Jansson klart för alla som ville lyssna, att nu hade Hammarby allt på plats för att förändra truppstrategin och föryngra truppen. För att hänga med i toppen av allsvenskan och för att närma oss Europa var detta, enligt Jesper, den enda rätta vägen. Det hade nämligen andra lag i Norden och i övriga Europa redan visat.
Inför säsongen hade man också identifierat att det som saknades för att ta nästa steg var kantspelare som kunde ta sig förbi sin motståndare för att på så sätt luckra upp lag som kliver hem och ”parkerar bussen”.
Frågan är dock, om Jesper Jansson, i sin iver att få in unga potentiella stjärnor i truppen, omedvetet började att tumma på den kvalitet och stabilitet som krävs för att vara ett topplag, i en allt bättre allsvenska, år efter år?
Trupp-pyramid – En beskrivning
I Hammarbys trupp, i slutet av föregående säsong, fanns det gott om basblock att bygga ett fungerande och stabilt lag på, eller pyramid om ni så vill. När jag pratar om ett basblock i detta perspektiv så menar jag rutinerade spelare med en hög lägstanivå, det vill säga spelare som du vet ungefär vad du får för prestation från, vecka in och vecka ut.
Låt oss titta på de spelare som jag betraktar som basblock, som i slutet av förra säsongen återfanns i truppen.
Mads Fenger
Mohanad Jeahze
Gustaf Ludwigson
Darijan Bojanic
Loret Sadiku
Jeppe Andersen
Simon Sandberg
Nahir Besara
Veton Berisha
Detta är spelare som skall borga för att lagets prestationer alltid har en hög lägstanivå. De skall även leda de andra, yngre, spelarna i truppen på rätt väg så att de passar in i laget och så att dessa utvecklas på ett optimalt sätt. Utöver det kan de också ha spetsegenskaper som gör dem till bland de bästa på sin position i allsvenskan.
Nästa skikt i pyramiden kallar jag basblock och blivande basblock, dvs spelare som också är basblock eller, över tid, kan ersätta andra basblock som har försvunnit.
På den tredje och fjärde nivån i pyramiden har vi de lite lättare utvecklingsblocken. Här placerar jag unga spelare med potential att bli så bra så att Hammarby antingen kan sälja dem och göra en ordentlig vinst, eller som utvecklas så pass mycket att de kan flytta ned och bli basblock i framtiden.
Slutligen så avslutas pyramiden med två toppnivåer med spelare med spetskvalitet som värvats in, där den översta nivån innehåller en spelare som man satsat lite extra på.
Självklart är det också så att stabiliteten hos blocken i den övre delen av pyramiden är helt beroende av blocken under, det vill säga unga spelare med potential behöver ett antal rutinerade och stabila spelare för att få det stöd som behövs för att prestera och utvecklas optimalt.
Jag kommer längre ned i denna artikel att redovisa de två pyramiderna, en för 2022 och en för 2023, och där jämföra och dra slutsatser från dessa.
Vad händer inför 2023?
Jag är ganska övertygad om att de flesta håller med mig om att för stora förändringar på en gång, i en trupp, eller må så vara, av de som jobbar på en arbetsplats, inte är optimalt om man skall kunna leverera med samma kvalitet över tid. Det blir förstås extra tydligt när många med erfarenhet försvinner samtidigt och ersätts med andra som inte är lika erfarna.
Tänk efter själv. Hur skulle det kännas på ditt jobb om många erfarna försvann på samma gång och ersättarna visade sig vara unga och oerfarna? Hur väl skulle allt fungera på kort sikt? Förmodligen inte alls speciellt bra.
Jag brukar använda FIRO-modellen för att beskriva förändring i gruppdynamik, där man i korta drag genomgår fem faser innan man kan få ut optimala resultat från gruppen. I korta drag går faserna från fas 1 (Tillhörighet), där nya gruppmedlemmar kommer in och välkomnas på olika sätt, till fas 5 (Samhörighet) där gruppen agerar som ett självspelande piano och därmed kan få ut sin fulla kapacitet som grupp. Nedan en bild på FIROs olika faser.
Hammarby var under 2022, enligt min bedömning, någonstans mellan fjärde och femte fasen och hade med all sannolikhet kommit in i den femte fasen denna säsong OM man fått behålla samma trupp. Då är jag säker på att klubben varit däruppe i toppen tillsammans med Häcken, Malmö och Elfsborg.
Men så blev det inte. För det som händer inför 2023 är att sex av de nio basblocksspelare, vilka jag listat ovan, försvinner och det nästan samtidigt. Och det är inte vilka spelare som helst heller, utan flera av dem är ledande spelare på sin position i allsvenskan. Såldes försvinner 66% av de spelare som resten av truppen byggts på, och det i stort sett samtidigt.
Hur stabil tror ni att en pyramid skulle vara om man samtidigt ryckte bort så många fundament till nästan all stabilitet på en gång? Inte speciellt stabil är mitt självklara svar. I alla fall inte om man inte valt att ersätta basblocken med nya, och då förstås också av i stort sett samma kvalitet.
Just nu är Hammarbys trupp helt enkelt inte tillräckligt sammansvetsad för att prestera optimalt och, enligt min bedömning, befinner man sig någonstans runt fas 3 (Rollsökning) i FIRO-modellen.
För att tydliggöra den förändring av kvalitet och brist på basblock så visar följande två pyramider, med spelartrupper från säsongen 2022 respektive säsongen 2023, en tydlig skillnad när det gäller både rutin och kvalitet.
För att förenkla bilden har jag valt att inte ta med målvakterna, då det har varit samma konstellation både säsongerna. Det kan också vara så att någon eller ett par spelare inte finns med i sammanställningen, men det är av mindre vikt då det är den totala bilden som är det viktiga budskapet.
Personligen tycker jag att bilden som framträder när man jämför de två pyramiderna är rejält skrämmande. Om man jämför truppen som vi hade 2022 med årets trupp, så är det, i mina ögon, inget annat än ett ihåligt fuskbygge, där ersättarna inte alls är av samma kvalitet som de som lämnat. Visst, det finns mycket potential, men på potential vinner man sällan serier.
Om man tittar på pyramidens två nedersta nivåer är det extremt tydligt vilken försvagning av truppen som skett mellan 2022 och 2023. Det var ingen lätt uppgift för mig att fylla i dessa i pyramiden hos truppen 2022, då det är väldigt få som uppfyller kriterierna för basblock eller ens blivande basblock. För många av de normalt pålitliga spelarna har haft för stora svängningar i sitt spel under säsongen helt enkelt.
Som ett direkt resultat av detta så har inte de kvarvarande spelarna, som var bland allsvenskan bästa på sin position 2022, haft möjlighet att behålla samma kvalitet även denna säsong. Det är väl endast Kurtulus som denna säsong skulle kunna vara en aspirant, som en av de fem bästa på sin position i allsvenskan, landslagsman som han är och allt.
De andra, som var så bra 2022, dvs Mads Fenger, Nahir Besara och Loret Sadiku, är 2023 bara skuggor av sina forna jag. Resterande fyra är sålda.
Slutsatser
Så varför presterar då inte Hammarby på samma höga nivå 2023 som 2022?
Efter att ha läst detta bör det vara solklart för läsaren att kombinationen av att tappa för många bärande kvalitetsspelare och för stor spelaromsättning har gjort att Hammarby har hamnat där man är nu. När dessutom stora delar av de som värvas in som ersättare, för de kvalitetspelare som flytt, är unga och relativt orutinerade så blir det heller inte enklare.
Just nu är vi inte bättre än vad vår placering i serien säger, då det inte finns något, spelmässigt, som skulle motivera en högre placering.
För mig är det solklart att Jesper, med flera, i sin iver att föryngra truppen, har gått helt vilse när det gäller att ersätta den bas och kvalitet som krävs för att ett lag skall ha en möjlighet att prestera på en jämn nivå över tid.
Klubben gjorde sedan även det stora misstaget att släppa i väg Jeppe Andersen, Simon Sandberg och Veton Berisha, även fast man visste att Bojanic, Ludwigson och Jeahze skulle lämna, och ryckte därmed undan kontinuitetsmattan nästan helt för Marti Cifuentes. Inte nog med det, för när man sålde Veton Berisha så sålde man också det sista av truppens absoluta offensiva spets, och det utan att ersätta honom med en annan målskytt.
Ännu mer ironiskt är det att det som klubben, efter säsongen 2022, identifierat som saknades för att ta nästa steg, det vill säga yttrar som kan göra sin gubbe en mot en, knappt längre behövs då vi har tappat de spelare som var tillräckligt skickliga för att skapa det tryck som tvingade ned motståndarna i en låg position. Vårt presspel är uselt utan Ludwigson och Berisha och ingen, förutom en Besara i form, kan hitta in med avgörande passningarna som Bojanic eller Jeahze.
Nu har vi yttrarna, i form av exempelvis Djukanovic och Mahjed, men för få spelare som kan sätta dem i lägen tillräckligt ofta så att de kan göra större skillnad i matcherna än vad de har visat så här långt.
Att många skickliga och stabila spelare skulle försvinna kom ju inte heller som någon överraskning för Jesper Jansson, vilket han också har erkänt i ett flertal intervjuer, även om han hade hoppats att någon av dem skulle stanna.
Jag har stor respekt för Jesper Jansson och vad han har gjort för Hammarby, men det är tydligt att han varit helt snett på det i de två sista transferfönstren. Spelare som Pavle Vagic, Abdo Boudah, August Mikkelsen och Adi Nalic har inte alls presterat i närheten av den nivån som de spelare som har lämnat.
Det är väl endast Shaquille Pinas, Tesfaldet Tekkie, Viktor Djukanovic och i viss mån Simon Strand som kan få knappt godkänt av de värvningar som skett under de senaste två transferfönstren, plus då Berisha, som nu är såld. Men att de är knappt godkända betyder inte att de på något sätt har ersatt den kvalitet som fanns i de spelare som klubben tappade.
Jesper Jansson lämnade Hammarby som en hjälte, vilket är logiskt med tanke på allt han gjort för Hammarby, men han slank också i väg utan att ta ansvar för de misstag han gjorde under de sista två transferfönstren, misstag som kan komma att bli väldigt kostsamma för Hammarby som klubb.
Givetvis skall inte hela bilan falla på Jesper Janssons axlar, då styrelsen har varit med och beslutat om försäljningar och värvningar och därför bör hållas lika ansvariga som sportchefen. Jesper och ”Micke” Hjelmberg har ju också varit oerhört tydliga med att det är mycket att göra hela tiden, och då kan man ju undra varför styrelsen inte har tagit beslut om att förstärka den sportsliga delen, om inte annat för att inte vara beroende av Jesper den dag han slutar.
Marti Cifuentes är inte heller helt utan skuld även om han fick en betydligt svagare trupp 2023 än 2022, då han förvirrat spelarna, samt oss supportrar, ytterligare genom att rotera för mycket offensivt, där spelare allt för ofta spelat i en, för dem, ovan position där de helt enkelt inte kan leverera allt de egentligen kan.
Framtiden?
Som någon vis man sa så är det sina misstag som man lär sig mest av. Därför utgår jag ifrån att Hammarby nu genast startar arbetet med att identifiera vilka spelartyper som saknas i truppen för att man skall vinna fler fotbollsmatcher 2024, och utifrån det gör ett mycket omfattande scoutingarbete för att se till att dessa har tillräckligt med kvalitet och stabilitet för att direkt ingå som basblock i Hammarbys trupp-pyramid.
Framtiden kan fortfarande vara ljus, men då måste vi nu ta detta tillfälle att spela in så många unga talanger som möjligt i laget inför 2024. Med mer rutin hos våra talanger samt några väl valda nyförvärv är jag nästan säker på att vi redan 2024 kan närma oss toppen igen.
För att detta skall bli verklighet får vi dock inte göra samma misstag igen och göra för stora truppförändringar inför 2024. Gör vi det så hamnar vi direkt tillbaks i fas 1 av FIRO-modellen och stegen måste gås igenom igen, ett efter ett, innan gruppen kan prestera optimalt. Det är något som Hammarby inte har vare sig tid eller pengar att vänta på.
Och glöm inte. Lika fort som det gått utför, lika fort kan det bära uppåt igen...
Forza Bajen!
