Hvorfor e Åge syg?
I serien Riget var ju svaret att "Det er fordi han savner en kvinde der ikke er kold". Men vår Åge "e ju ikke syg" utan i allra högsta grad frisk och kry.
Jag har tänkt en del på det här med Åge och hur det egentligen har blivit.
Det känns nästan som om hela grejen med vårt tränarbyte har drunknat i en massa andra, förvisso relevanta, diskussioner om vår nya säsong.
Jag skrev en artikel om Norling när han tillträdde som var lite av samma grej. Norling var ju faktiskt inte den ikon han blev när han anställdes utan möttes mer av "jaha?" och "var det allt?" för att med tiden bli den tränare vi gillat mest på senare år.
I artikeln jämförde jag Norling med "Den siste samurajen" och hans förmåga att sammansmälta en redan överlägset talangfull grupp till en helhet som i slutändan vann guld.
Man kan säga att han gjöt olja på Rolle-vågorna.
Han flöt in med sitt blomsterprat och fick en sammanhållning som fungerade så väl att den till slut, enligt min ödmjuka uppfattning, slog över till en för stor "hänga på Emporia över en Latte-mentalitet".
Trots allt blev Norling det naturliga och överlägset bästa valet vi kunde gjort efter Rolle.
När Norling lämnade, hastigt och (o)lustigt, var jag en av de som tänkte "-Ja men det är nog fan dags ändå". Det kändes lite som att den här blommiga brorschan-känslan hade tagits till sin yttersta spets och att det var dags för nästa level.
Faran i att skapa en för stor sammanhållning är att man själv som tränare tappar lite av den distans man måste ha och att spelarna själva får lite för stor plats och makt.
Själv tyckte jag mig ana det i alla uttalanden från spelare till höger och vänster i slutet.
Det kändes som att Norling tappat lite av sin "mojo" till de ledande i laget. Jansson, Hamad med flera. Det är svårt att sätta fingret på men så var mina känslor.
Nu till Åge.
Min ståndpunkt: En klockren uppgradering.
Vi kan inte hitta någon i Sverige som är bättre och ska vi blicka uppåt måste vi spränga budgeten ganska rejält. Glöm Lennartsson och alla andra jönsar som harvar runt i Allsvenskan. Visst har Åge varit runt i Allsvenskan men han har fan aldrig tränat ett lag i Sverige som är i närheten av vår kaliber.
Vänder man på resonemanget skulle jag också vilja säga att vi inte haft en som Åge på ett bra tag heller. För handen på hjärtat, karlen har fan meriter.
Har spelat på yttersta nivå, har tränat lag på mycket högre nivå än oss, har erfarenhet som räcker till en bok och vana vid stora europeiska cuper.
Facit så här långt: Obesegrade. Omnämnda i media som "laget som ingen kan stoppa", en hittills skandalfri trupp där ingen fjantar sig i media, en ny idé med rotation som fungerar (ingen tombola) och överlag en harmonisk maskin där alla gör sitt jobb, håller flabben och levererar resultat.
Vill ni veta varför?
Jo för att Åge ser inte MFF som "sin nya flickvän han vill ge blommor som växer upp som rosa knoppar och brister i kärleksorgasmiska Lattesprut på senvåren i Hammars park".
Åge är ett superproffs. Åge är ett superproffs som gör precis allt han kan med alla sina resurser för att MFF ska vinna varenda jävla match de spelar. Åge skiter egentligen i hur det ser ut och hur mycket Latte spelarna sörplar tillsammans på Emporia så länge de följer hans direktiv.
Jag kan tänka mig att det blivit mycket svårare att tillämpa demokrati på träningar och i omklädningsrummet sedan tränarskiftet. Och det är dags. Det är en bra sak. Vi måste för att ta nästa steg. För i slutändan snackar vi trots allt om unga pågar som tjänar mer än en halv avdelning på SUS/MAS/MUS eller vad fan det heter nu. Och både för vår skull och deras måste vi närma oss hur det ser ut i de länder vi så desperat försöker komma ikapp.
"Hey José/Carlo/Pep..ska du med och hänga på stan?" Nej just det.
För mig ger Åge intryck av att vara en bra karl. Han verkar bry sig om alla så mycket man kan begära utan att bli mesig. Han verkar å andra sidan också vara en karl som utan minsta tvekan kan hårtorka samtliga som inte följer satta direktiv.
I intervjuer är han saklig, han svamlar inte och framförallt får man intrycket av att han vet precis vad som blivit fel/rätt och vad som ska göras för att åtgärda/förstärka det.
Som matchcoach har han redan efter någon match visat att han är vida överlägsen sin företrädare som regelmässigt slängde in Bosma...förlåt...Jansson på topp om det låst sig.
Kort sagt: Jag är så jävla nöjd att vi har Åge.
Då kan man undra varför jag skriver den här helt uppenbara texten. Jo för att det enda som skrivits om MFF är hur bra Rosenberg är, Molins, hur bra vi spelar, hur vi kommer att jogga hem allsvenskan, hur många korvar Ole Törner åt senaste matchen (14) och hur tradigt det är att Fes-hulla gjorde mål på oss sist.
Jag vill hylla Åge Hareide med denna, hans egna artikel, och lyfta fram att vi nu har en satans bra tränare som jag personligen hoppas vi får behålla åtminstone ett par år fram i tiden för att ge oss chansen att göra en "Rosenborg" och etablera oss som Numero Uno i Norden.
Är det någon som kan göra detta är det Åge Hareide. Vår Åge.
När vi om 10 år läser "MFF-boken" är det min fasta övertygelse att där Richard Norling är en parantes så kommer Åge Hareide att ha ett helt eget kapitel. Vem vet...kanske har han en av huvudrollerna jämsides Roy, Bob och Antonio.
Framtiden är ljus. Det är snart sommar. Vi kommer att vinna cupen i år. Det finns fortfarande över 10 000 ölsorter kvar att prova och Marcus Malmberg blir förhoppningsvis snart en del av redaktionen på Himmelriket.
Jag är nöjd. Är ni nöjda? Saknar ni Norling?
Framåt Malmö.
Framåt Åge.
