I en krossad spegel sipprar bilderna av sanningen ut...
Den första riktiga höststormen drog förra veckan fram med ett tydligt efterspel som talade om att hösten nu träder fram i en allt mer frusen och egen version av sig själv.
Flyttfåglarna som i samlade trupper begav sig bort från oss, närmar sig nånstans värmen i söder.
Dag för dag springer vi nu allt mer vilse i ett tilltagande mörker. Mornarna med tjock och fuktig dimma har kommit för att stanna. De första frostnätterna har presenterat sig och den första snön har fallit uppe i den övre halvan av vårt avlånga land.
Ingen kan fly eller blunda bort tiden som sakta närmar sig.
Borta är de exotiska och glödande solnedgångarna med myggor, bara ben och en iskall Carlsberg. Idag är det Ikeas värmeljus, en värmande filt, en mugg Löfbergs och en god bok som får symbolisera det allmänna myset som breder ut sig i de Svenska stugorna.
Det korta avbrottet och årliga avsnittet av några månaders trevligt sällskap med äkta ljus och värme, har återigen monteras ned och försvunnit bort från våra nordliga breddgrader.
Trädens lövverk bjuder just nu på en färgsprakande avskedsföreställning som ett avslut på en alldeles för kort stund på jorden, och snart ska minnet av dessa färgglada löv möta evigheten i stora högar eller drivor under nakna och övergivna mödrars spretiga grenverk.
Denna avskedsföreställning är inte den enda som äger rum i dessa tider.
Åtvidabergs FF långsamma farväl av fotbollsallsvenskan 2015 fortgår. Då och då har små livstecken anats när vårt anrika lag har vaknat till och knackat på kistlocket, men dessa svaga krafsanden har aldrig på riktigt allvar nått upp till det syrerika dagsljuset. Vi är inlåsta i samma mörka jordkällare som vi befunnit oss under i stort sett hela säsongen 2015.
Det är väl egentligen bara vår envisa kärlek som förmår hålla det där sista lilla ynka hoppet vid fortsatt liv. Ett litet teoretiskt hopp som ryms i en ömtålig och sprickfärdig liten bubbla.
Sista chansen miraklet uppe i Sundsvall fick ingen fortsättning. De efterföljande fyra matcherna som var sådär extremt viktiga och obeskrivligt betydelsefulla, analyserade fram en sanning som är svår att fly bort ifrån. Av tolv möjliga poäng lyckades vi endast knipa en av dessa rakt igenom SOS klädda poäng och frånsett det poängmässiga magplasket fick vi dessutom på dessa fyra matcher en käftsmäll på 2-10 i målskillnad.
Vägen mot Superettan är spikrak och bred som en Autobahn.
Nödutgångarna för att slippa nå denna destination är idag näst intill otillgängliga, det krävs mer än en hög hatt och trollstav för att undvika den kurs och inriktning som pågått under 27 omgångar och som verkar styras av en förinställd autopilot.
Visst finns det mirakel och visst finns det vita kaniner som kan hoppa fram ur svarta hattar.
Precis som det finns baksmälla och måndagsmorgnar...
####
Egentligen så började blåljusen rotera oroligt inom mig redan några dagar efter fjolårets avslutningstriumf hemma mot Malmö FF. Vi visste att flera av våra tongivande spelare skulle försvinna och vi visste redan innan själva bekräftelsen besannades, att ännu flera spelare var på väg att lämna oss. När sedan också Peter Swärdh tog sitt pick och pack och drog och när styrelsen sedan började stamma fram att den ekonomiska krisen nog var värre än befarat, nånstans redan där stärktes blåljusen med alarmerande sirener som tjutande kom med varningar om att allsvensk fotboll med Åtvidabergs FF nånstans kanske började närma sig ett långsamt och sorgligt farväl.
Förändringens vindar tornade upp sig.
Kärnan ur laget som år 2009 tog oss till den allsvenska sfären igen bestod av en perfekt mix av egna produkter och av talangfulla spelare som värvats från närliggande klubbar. En kombination som var det perfekt skolexempel på hur en förening av Åtvidabergs storlek ska byggas och styras. Från A till Ö.
Den allsvenska återkomsten efter 28 års förmörkelse, slutade dock med en omedelbar degradering.
När laget året därefter 2011, på nytt tog steget upp i vår högsta serie, så var "kärnan" från 2009 närmast intakt och nu dessutom också beväpnad med värdefull rutin, och genom århundradets värvning från Väsby i Magnus Eriksson och en glödhet högerbackstalang vid namn Anton Tinnerholm, så var laget betydligt mer välutrustat inför den allsvenska återkomsten 2012.
Och det vi spelmässigt och resultatmässigt bjöds på under sommaren 2012, var nog det bästa vi skådat i modern tid av vårt anrika ÅFF. Totalfotbollen var tillbaka på Kopparvallen.
Denna frammarsch av " Bruket" från Sockna gick inte obemärkt fram, och de redan finfina publiksiffrorna på Kopparvallen, putsades på ytterligare av nyfikna agenter och klubbdirektörer från andra fotbollsklubbar runt om i Sverige som kom på besök.
Gallringen av en gyllene generation smögs försiktigt igång.
De flesta russinen ur denna ursprungliga stomme och den synnerligen speciella årgången från 2012, finns numera utspridda lite varstans runt omkring oss i allsvenskan och i närliggande länder. Samma sak är det med de mest tongivande spelarna från årgångarna 2013 och 2014. De är också utflugna och har lämnat vårt bo.
Påfyllnaden av egna produkter eller talangspelare från närliggande klubbar , har inte alls haft samma lyckosamma flöde under de senaste allsvenska åren. Vilket ju har sin naturliga förklaring i att steget underifrån och upp till den allsvenska sfären är ett stort hopp.
Istället har vi fått se prov på spektakulära värvningar likt Mohammed Abukabari, Daniel Sjölund och Ricardo Santos, som visserligen stärkte vårt spel och våra allsvenska aktier avsevärt, men det var extraordinära lirare som värvades trots att de ekonomiska rödljusen blinkade hejvilt och några som helst ekonomiska ramar för den typen av månadslöner aldrig existerat i lilla ÅFF. När Viktor Sköld som glödhet superettan skytteliga ledare bakom kulisserna skrev på för oss sommaren 2013, kostade det garanterat avsevärt många fler nollor i kontraktet, än den bleka nolla vi fick tillbaka i gengäld ute på planen.
Åtvidabergs FF levde under några år över sina egna tillgångar. Det styrelsen med förmodad pekpinne från Peter Swärdh såg som ett nödvändigt spelarmaterial för att ÅFF skulle kunna hänga med och sätta färg på allsvenskan, bar på kostnader som inte rimmade med verkligheten, och det är väl därför vi idag tvingas njuta av gårdagens triumfer genom en spegelbild som delvis krossat vårt ÅFF.
Och i den spruckna spegelbildens vassa skärvor, ligger vår ekonomi och blöder svårt.
Allsvensk existens kostar och efter några riktigt fina ÅFF år, så har det 2015 blivit tvärstopp och med tre återstående allsvenska omgångar, så dansar vår allsvenska existens på en synnerligen slak lina.
Den dåliga ekonomin och alla spelarförluster lurar som grundläggande bov till vår jumboplats. Alla fjolårets flydda tungviktare till spelare ersattes av lågbudget värvningar, vilket har fått de konsekvenser de flesta av oss nånstans anade redan under vinterns usla försäsong.
Den allsvenska kostymen blev till slut får stor att fylla ut för vårt Åtvidabergs FF.
Visserligen har vi spelmässigt blivit bättre under säsongen med bland annat förstärkningarna av Hovda och Sebastian Ramhorn, men forwardsspelet andas långt ifrån allsvensk klass och det är inte utan att man i minnet tröstat sig själv genom att leta fram gamla bilder av forna blåvita skyttekungar som Glenn Martindahl, Peter Karlsson, Leif Elfving, Mattias Flodström, Henrik Karlsson, Fredrik Gärdeman, Ricardo Santos, Magnus Eriksson och Viktor Prodell, för att nämna några.
Även om lite gammal nostalgi från en svunnen tid bara får saknaden av en giftig, reslig och pålitlig avslutare i dagens Åtvidabergs FF att bli ännu större, så väcker det också insikten att med en bättre forwardsbesättning i årets trupp så hade vi förmodligen spelat i allsvenskan också 2016.
270 ordinarie minuter är vad som återstår av årets resa.
Endast ett mirakel kan få oss att nå en annan perrong än den dammiga, spruckna och ekande tomma perrong som spåren nu leder oss emot.
####
Ett nytt 2016 kommer att presentera sig själv, oavsett i vilken division vi spelar i vid den presentationen. Och redan när jag snabbt tjuvkikar in över detta 2016, så finns det ingredienser där som tyvärr föder orosmoln inom mig redan nu.
Vår mångåriga sportchef Mats Karlsson kommer under året att tvingas lämna sin post. Vad det får för konsekvenser, kortsiktigt och långsiktigt, står skrivet i en framtid vi ännu inte mött. Vår veteran och många gånger om kultförklarade ikon Kristian Bergström, kommer inte att finnas med som en ovärderlig kugge på och utanför planen när säsongen 2016 rullar igång. Nästa ikon som valt att lägga skorna på hyllan är vår genomtrevliga försvarskung Daniel Hallingström, vars blotta närvaro kommer att saknas enormt på och utanför fotbollsplanen inom ÅFF. Vår tredje ikon, Henrik Gustavsson, besitter precis samma ovärderliga roll som ankare, kugghjul, mentor och mental vägvisare sedan massor av år inom ÅFF. Nu funderar vår supermålvakt på att kanske lägga handskarna på hyllan.
Jag skrev i en tidigare krönika att utan sportchef Mats Karlsson, Kristian Bergström, Henrik Gustavsson och Daniel Hallingström, så hade ÅFF aldrig lyckats nå den höga nivå som klubben seglat fram på under några trollbindande och ljuvliga år.
Vill det sig riktigt illa så kommer ingen av dessa fyra ikoner att finnas kvar inom vårt Åtvidabergs FF under 2016.
Vad som dock kommer att finnas kvar är den hårt ansträngda ekonomin, som det kommer att ta många år att reparera och få i ordning.
Jag känner på mig att 2016 också kommer att bli ett utmaningens år.
Raset får inte få en fortsättning neråt.
####
Men trots alla mina egna negativa signaler inför framtiden, så kanske en omstart är vad vår förening nu behöver för att ta ny sats inför framtiden.
Åtvidabergs FF är ett starkt varumärke som genom åren gjort sig känd som en oerhört framgångsrik talangfabrik och en mästare på att få spelare att trivas och leverera i vår klubb.
Egna produkter måste fram i representationslaget och spårandet efter unga talanger i närområdet måste utvidgas och förbättras. Drömmen är ju också såklart att talangerna i ÅFF ska få möjligheten, tiden och chansen att blomma upp i den välkända ÅFF andan, och att ledarna bakom bär på den erfarenhet och den optimala kompetens som krävs för att lotsa fram och fostra duktiga fotbollsspelare som sedan skall föra den stolta ÅFF traditionen vidare.
Vår historia är fylld av talanger som fostrats fram vid sidan av Disponentens Allé och vars hjärtslag dunkat innanför de blåvita matchtröjornas anrika klubbmärke.
Åtvidabergs FF behöver inför framtiden ändra sin moderna strategi att chansvärva dyra importer, eftersom vi inte har de ekonomiska musklerna för den typen av affärer och för att det i det långa loppet inte gynnar en förening av ÅFF:s storlek och egentliga inriktning.
Ett hårt arbete väntar.
Vi har en historia som skall vårdas ömt och kärleksfullt.
In i en framtid där massor av nya år står på tur.
####
Några mil norrut bortom Kopparvallen och Åtvid, hittar vi inom Östergötlands länsgräns grannkommunen Norrköping. Samma Norrköping, med bara ett IFK framför, hittar vi också allra överst i den allsvenska fotbollstabellen med bara tre återstående omgångar.
Fanns det någon enda människa med minsta anknytning till ämnet fotboll i hela världen, som innan den här säsongen nämnde IFK Norrköping som en tänkbar guldkandidat.
Jag tror inte det och nu leder Peking guldracet strax före Tom Petterssons och Viktor Skölds blåvita änglar IFK Göteborg och strax före AIK från Sthlm och Solna.
Dramatik och spänning kommer garanterat inte att saknas i jakten på det åtråvärda SM-guldet.
Och samtidigt som den gastkramande guldstriden kommer att hålla oss sällskap resten av den här månaden oktober, så bor det också nere i den undre världen fullt med dramatik, spänning, förhoppningar, tvivel, förtvivlan och drömmar om ett lyckligt slut.
Vi har tre poäng upp till nästjumbon Halmstad. Sju poäng upp till Falkenberg och kvalplatsen.
Nio poäng är vad som det återstår att spela om. Och på söndag väntar Falkenberg borta. Kan inte bli mer dramatiskt än så såhär i lövfällningens molokna skådespel.
Blir det inte en trepoängare på västkusten mot Falkenberg på söndag, är en tidsepok över och förbi.
Bara själva tanken får tårarna att börja rinna redan nu denna tisdags eftermiddag.
För jag kommer att sakna fotbollsallsvenskan.
Samtidigt som jag vet att allting här i livet förr eller senare har ett slut....
/// Allas Broder
