I huvudet på Alex Nilsson
Min förebild Magnus Johansson, även kallad Master Yoda eller Sensei, brukar göra sina intervjuer till små konstverk där han ibland refererar till filmens värld. I min iver att någon gång nå upp till hans kaliber har jag därför valt titeln ”I huvudet på Alex Nilsson”. Det är alltså inte att påskina att Alex är lik John Malkovitch eller att jag utfört hjärnkirurgi på honom. Bara lite…..
Som mitt första ”riktiga” projekt valde jag att samtala med Alex Nilsson. Jag har själv skrivit en hel del om honom senaste tiden samt att jag personligen var väldigt nyfiken på att prata med honom om vårt kära lag, anfallare med mera.
Vi stämde träff utanför Kulan för att därefter köra till ett fik på gågatan nära Triangeln.
Mitt första kardinalmisstag var att börja intervjun i bilen där vi pratade om allt möjligt men sen upptäckte att det var lite klantigt eftersom min diktafon låg sovande i min ficka. Nåväl…
En naturell apelsinjuice i ätbar mugg samt en bit skogsbärspaj senare satte vi igång.
Efter att ha förklarat att inspelningen kommer att redigeras så att framförallt jag själv framstår som någorlunda vettig ställde jag frågan om hur det är och frågade om hans sjukdom vilket förhindrade honom att vara med i truppen mot Kalmar.
Alex förklarade att det var bra med honom, att det var skönt att vara lite ledig nu med landslagsuppehållet samt att sjukdomen var en känning av feber under två dagar och inget annat konstigt. Idag hade de tränat lite valfritt med löpning, gym etc under Simon.
Beskriv lite vad du tycker om lagets insats detta året.
Ja det har ju absolut gått trögare detta året. Just med tanke på att vi inte fått in bollarna på samma sätt. Förra året hade vi ju ett flyt som gjorde att det gick av sig själv. I vissa matcher där vi kanske inte skulle ha vunnit trillade det in en boll ändå som gjorde att vi tog det och så har det ju inte varit detta året. Det går väldigt mycket upp och ner.
Hur mycket av denna kräftgång skulle du vilja säga att anfallarna har ansvar för?
Inte mer än någon annan. Hela laget har inte varit så bra. Det där flytet har helt enkelt inte funnits där. Att bollen gick ut på kanten och sen in och då kom en anfallare i läge, det har helt enkelt inte funnits detta året. Man kan inte skylla på anfallarna utan det är hela maskinen som gjort det.
Nu har MR13 kommit in i laget, vad tycker du om honom? (Här förklarade jag i onödan för Alex att jag döpt honom till MR13 för att CR7 var i Real och blabla…Alex log lite överseende mot mig. )
Jo det är en väldigt bra fotbollsspelare. När han spelade i Häcken tyckte jag väl att han hade mycket turmål och att eftersom han var ensam anfallare var det lite hype men nu när jag fått träna med honom och fått se honom i matcher på nära håll tycker jag att det är en komplett anfallare. Han är stor, stark, snabb, gör mål på många sätt och skapar möjligheter. Han är en jätteduktig anfallare.
Har han kommit in i laget på ett bra sätt?
Ja absolut det har inte varit några konstigheter. Han är lite äldre och skyttekung. Inte som juniorer som måste bära allt och så. Inga ritualer.
Hur är kommunikationen med honom? Kör ni engelska eller har han lärt sig skånska?
Haha…han har lärt sig skånska väldigt snabbt. Inga problem.
Daniel, Dardan och Agon som spelat mycket under året och gjort väldigt lite mål, tror du att de har saknat just den spelartypen som MR13 representerar?
Helt klart tillför han ju spelartypen som man sätter upp bollen på och som kan vänta ut laget tills det kommer upp medan DL, Dardan och Agon är mer spelare som går på djupet, lite kvickare och mindre.
Om det är orsaken till att vi gjort lite mål är omöjligt att svara på. Jag tror det inte. Nej.
Tillbaka till dig själv, du debuterade ju redan 2008 som femtonåring, yngst i MFF någonsin och näst yngst i Sverige någonsin när du byttes in istället för Ola Toivonen mot Elfsborg. Har det satt någon press på dig eller rättare sagt varit något som gjort uppmärksamheten till ett problem för din utveckling?
Ja du…det är ju en svår fråga. Självklart var det ju enormt stort för mig när jag kom in. Sista 10 minuterna mot Elfsborg, vi låg under med 4-0 och jag kom in, skrev in mig i historieböckerna som yngst nånsin i Malmö. Och det är ju liksom inte vilken klubb som helst, det är ändå Malmö FF och det var jättestort för mig som femtonåring att få vara med om nåt sånt.
Vet du vem som var yngst?
Ja det är ju Niklas Bärkroth, det är min kompis. Vi spelar i landslaget tillsammans. Vi är samma årgång men han var ju några månader innan mig där.
Men om vi pratar om förväntningar så är det svårt. Det var väl så att förväntningarna från alla runtomkring höjdes där. Lite att nu har vi fått in en femtonåring som gjort debut och året innan hade det gått jättebra för mig med de yngre spelarna, vi hade vunnit SM och jag hade gjort jättemycket mål och sen när jag kom upp och gjorde 10 minuter i Allsvenskan måste förväntningarna utifrån blivit skyhöga såklart.
Sen har det ju inte blivit riktigt som jag kanske tänkte mig, det har ju blivit ganska lite speltid de här tre åren men jag fortsätter kriga på allt jag kan. Malmö är laget i mitt hjärta och jag kommer att göra allt för att kriga mig in. Det är bara att kämpa på så tror jag det blir bra.
Om vi tittar på din situation innan och efter tränarbytet, har det betytt något för dig?
Ja det tycker jag absolut att det har gjort. Positivt då. Sista tiden med Rolle kände jag att jag var väldigt långt ifrån laget, jag var inte….motiverad eller kanske motiverad men jag kände att jag gick dit och tränade allt jag kunde men jag skulle ändå aldrig få komma in i laget liksom. Jag kände att jag måste ju gå dit för det är mitt jobb men motivationen fanns inte riktigt. När Rickard kom så kände jag att det blev en nytändning för mig och för laget. När han kom så hade vi direkt en jättebra dialog. Vi hade ett enskilt samtal och det kändes väldigt bra. Från han kom och tills nu pratar vi mycket och dialogen är precis vad man behöver för att känna sig delaktig. Jag trivs jättebra nu.
Ja många spelare återkommer ju till just det, att Rickard är mer nära och kanske mer en spelarnas tränare än en hårtorksaktig typ. Mysfarbrorig…
Ja han pratar hela tiden om vad han tycker och känner och han pratar med alla i gruppen. Även om jag inte spelat något känner jag att jag är med och har chansen på lika villkor och är mer delaktig i allt än under Rolle. Det är en bra känsla.
Ja jag kan relatera till det. När jag rapporterade från Alkmaar kom han fram och pratade med mig mitt under träningen. Han gav intryck av att vara en väldigt varm och trevlig människa. Något flummig kanske. Men totalt jävla omöjlig att inte instinktivt tycka om….
Haha…ja han är speciell. Han pratar gärna….haha…nu ska vi se så det inte blir fel här nu…..han pratar och tänker samtidigt och så kommer han på något i flykten och tar det som alternativ liksom. Svårt att förklara. Det är väldigt äkta. Man lyssnar i alla fall och tar till sig på ett bra sätt.
Kan han skälla på er? Kan han hårtorka er?
Alltså han är ju bestämd. Om man står och snackar och han har en genomgång så kan han ju ryta till lite typ ”Hallå killar, jag snackar nu så full fokus på mig” och den stilen. Någon riktig utskällning har vi aldrig fått när jag varit med så. Men jag har ju inte varit med så mycket heller detta året. Pep när han blev riktigt arg är ju en annan sak. Han kunde ge hårtorkar.
Men sen så ska det ju faktiskt räcka att tränaren säger till oss direktiv så utför vi dom utan att bli hårtorkade, det känns som om det kanske inte är något som saknas speciellt mycket eller rättare sagt hade behövts eller ändrat något under året.
Nu kommer en lång fråga. Jag tänker på Pontus som under Rolle var i frysboxen, sedan när Rickard kom fick han förtroendet för att sedan nu idag vara semikung i Malmö efter Zlatan. Men det tog ju faktiskt ett antal matcher innan det ”satt sig” hos honom. Det blev ju en del misstag och nervositet i början. Men han växte in i det till vad han är idag. Är det vad som behövs för dig? Att få förtroende från start samt lite plats att misslyckas och tror du att du kan göra en ”Pontus” också?
Ja men absolut. Så är det ju. Varje gång jag fått spela har jag ju varit på bänken därefter även om det gått bra. Ta hemma mot Brommapojkarna där jag gjorde två mål sen var det ju oturligt ett uppehåll där det inte var fler matcher på ett tag. Sen nu därefter har jag fått komma in kanske 10 minuter i någon match och det är inte helt lätt att glänsa då. Matcherna har ju varit avgjorda på ena eller andra hållet och ensam kan man ju inte göra ett avtryck.
Skulle jag få 3, 4 matcher på rad och känna att Rickard tror på mig och att laget tror på mig så är jag säker på att jag skulle kunna bidra på samma sätt som Pontus gjort. Minst lika bra som de andra anfallarna i laget detta året gjort, absolut. Men jag är fortfarande ung och jag kommer att fortsätta kämpa för att visa vad jag kan. Jag ger aldrig upp.
Där kommer vi till en fråga jag vet att du har duckat flera gånger innan. Jag förstår ju varför eftersom det kan ställa till det för dina relationer men jag ställer den på ett annat sätt då. Nämn inte vilka egenskaper du är bättre på än dina kollegor utan vilka skillnader det är mellan dig och de.
Jag är väl mest lik Daniel Larsson i stil. Daniel går ofta ner och möter boll liksom jag vill göra för att ibland gå i djupet. Jag är ganska stark i kroppen för att hålla undan motståndare och det tycker jag är en av mina största fördelar. Sen får jag väl säga att jag är en ganska smart spelare med spelförståelse och kan lätt se öppningar och liknande. Det tror jag beskriver mig bäst som spelare. Stark och djupledslöpande.
Är du lika snabb eller snabbare än Daniel?
Hahaha…..nä. Daniel är kusligt snabb. (Här förstod intervjuaren att den frågan rankades som en stark 9,5 på dumhetsskalan)
Finns det något speciellt du känner att du måste förbättra? Eller någon egenskap som måste utvecklas mer än andra?
Såklart måste jag ju bli bättre på allt. Det är ett tråkigt svar men sant. Allt måste arbetas på för att utvecklas som spelare. Ska jag välja något speciellt får jag säga att förstatouchen kan vara sådär ibland och att jag måste träna mer på det. Även hur jag ska värdera när jag ska passa i öppningar eller när jag ska löpa. Det är väl dom sakerna mest jag tänker på. Får jag in dom är jag nöjd.
Men det är ju också en matchsak. Man kan inte träna på det utan att spela match. Man kan aldrig hamna i dom situationerna utan att uppleva dom mot riktigt motstånd och där få erfarenheten att bli bättre. Även om jag spelar U21 och annat blir det inte detsamma.
Ja där är en sak jag funderat på. Låt säga att du tränar bäst av alla men likväl inte får en chans i startelvan eller på bänken. Krävs det verkligen en skada på spelare eller annat för att få chansen?
Hur mycket kan du som spelare visa Norling på träning för att rättfärdiga en chans?
Ja du förstår precis. Alldeles speciellt nu när vi har matcher som detta året så tätt. Då kan man inte visa ett dugg på träningar. Vi tränar bara på fasta situationer och liknande. Jag kan ju inte få en plats i truppen bara för att jag slår bra hörnor liksom…
(Här avbryter intervjuaren) haha…hade jag varit tränare och du slagit bra hörnor hade du blivit uttagen direkt med tanke på hur hörnorna sett ut hittills…
Hahaha….ja…men så att….(nu förstås det att jag gjorde stackars Alex obekväm…:-D)
Men som vi sa innan…det är jättetufft att slå sig in…matcher är A och O tyvärr.
Men ok, nu säger vi att du sitter på bänken, du ska bli inbytt. Vem hade varit din favoritpartner att spela med?
Som det ser ut nu är det nog Ranegie (MR13), jag gillar ju mer att gå på djupet än att möta och det skulle ju passa bra men jag tycker att de gånger jag spelat med Daniel har det fungerat väldigt bra.
Daniel är ju också en väldigt klok spelare vilket gör det lätt att spela med honom. Vi tänker förmodligen ganska lika där vi kan variera vårt djupledsspel mot varandra och få ut öppnande löpningar tillsammans. Jag gillar att spela med Daniel.
Jag har sett en del kommentarer om att du inte är redo för Allsvenskan än. Samtidigt har du spelat mot ett nästan ordinarie Elfsborg och sedan Milan med Zlatan och de andra halvdåliga superettanproffsen. Ok, förvisso träningsmatcher men jag undrar ju som lekman hur stor skillnad det egentligen kan vara på Allsvenskan med Halmstad borta kontra Milan hemma. Vad säger du?
Alltså det är ju som jag sagt innan, när jag väl spelat tycker jag att jag bevisat att jag håller på högre nivå än U21 och det är jag inte blyg för att säga. Sen samtidigt förstår jag konkurrensen här i Malmö, det är ju inte vilka spelare som helst jag konkurrerar med, Ranegie (MR13) som har gjort 20 mål i Allsvenskan, Larsson som varit med i landslaget, Agon och Dardan som spelat U21-landslaget och så vidare. Agon gjorde 11 mål i fjor när vi vann guld…du förstår att det inte är några dussinspelare jag konkurrerar mot. Det är riktigt tufft.
Nu när jag tänker efter har du faktiskt spelat med några riktiga ikoner i MFF och även kanske konkurrerat med dom. Vilken offensiv spelare i MFF under din tid har gjort störst intryck på dig.
Helt enkelt…vem är bäst? Vem är din Yoda?
Oj vad svårt. Jag har ju spelat med Ola (Toivonen), Skoog och när jag hoppade in mot Elfsborg som femtonåring bildade jag anfallspar med ”Jay Jay” (Här tänkte jag för ett kort ögonblick på den gode Okocha innan poletten trillade ner…JJ…Jonathan Johansson…Doh!). Och nu är det Daniel, Agon, Dardan och Ranegie (MR13)….
Men svaret är egentligen väldigt lätt. Ola är störst både som fotbollsspelare och människa. Det är en fantastisk kille och jag gillar honom väldigt mycket. Mitt svar är Toivonen helt klart. Yoda.
Ok Alex, nu är det handskarna av. Redo?
Ivo skapade ju debatt när tidningarna skrev om hans eventuella medverkan i polska landslaget och sedan var det väl något om Jille som blivit kontaktad av en tysk förbundskapten för Azerbajdzjan.
Din pappa är ju grek…får vi se dig spela för Grekland om inte Hamrén ringer dig snart?
Hahaha…nädu. Jag är född här och det svenska landslaget är allt för mig. Jag kan få grekiskt medborgarskap om jag vill men jag är bara svensk och det räcker för mig.
Vad har din pappas ursprung betytt för dig fotbollsmässigt? Har du favoritlag i Grekland och vem hejar din pappa på i landskamper etc?
Nja jag hade ju Olympiakos som favoritlag i Grekland en gång men jag följer ju inte dom sådär.
Och det var ju bara för att Rivaldo spelade där ett tag.
Om Sverige möter Grekland i en match tror jag nog att pappa håller på Grekland men det är inte mer än så. Jag håller på Sverige stenhårt.
Spelar du FIFA12? Om vi för ett ögonblick nu tänker oss att du och jag spelar mot varandra nästa vecka…i datorspel då alltså, inget annat, och jag väljer att spela som Häcken. Jag har gjort en fuling och lånat tillbaka MR13 för just denna matchen. Du spelar MFF. Vilket anfallspar ställer du upp med?
Haha…fuling….men jag hade givetvis spelat med mig själv och Larsson däruppe för att få lite speed och tryck i anfallen.
Vem hade vunnit?
MFF såklart. (Även här stod det klart att jag ånyo hade lyckats ställa den dummaste frågan i världshistorien)
Nu är jag part i målet men jag anser att Himmelriket har den överlägset bästa täckningen av MFF i fråga om matchrapporter, intervjuer, analyser och ett forum av väldigt tyckande och kunniga individer. Så min fråga är om du läser Himmelriket och vad du tycker?
Hehe…alltså man ska ju undvika att läsa såna sidor för ibland står det saker man absolut inte vill läsa och så. Det var mest innan jag kom upp till A-laget jag var inne på forumet och härjade lite. Nu undviker jag det för jag tycker att många saker är helt fel skrivna och man påverkas ju av det. Sen är det ju personliga åsikter och det måste man alltid respektera men jag klarar inte direkt av att läsa det alltid så jag är inte därinne så ofta nu. Jag läser däremot alltid dom grymt bra artiklarna som skrivs på sidan och gillar dom skarpt. Man kan få olika synpunkter om allt men alltid är det väldigt hög kvalite men jag gillar att det finns så många olika åsikter bland de som skriver. Grymt bra grejor.
Har du någon speciell favoritskribent på Himmelriket?
Hahaha…det måste ju förstås bli du då……
*Här tar intervjun en kort konstpaus för att låta intrycket av ovanstående svar sjunka in hos alla*
Sista frågan nu. Vi vinner hemma mot Metalurg. Inför bortamötet blir det skador på olika håll och Rickard säger åt dig och MR13 att gå in och vinna matchen från start som anfallspar. Malmös stolthet vilar på dig och MR13. Är du redo?
Ja det är jag. Jag måste säga att jag är redo för en sån grej och jag ser verkligen fram emot att få chansen i en sån match. Men jag kommer aldrig att önska mina kompisar skador förstås. Men om det blir så att jag startar, då är jag redo. Det är helt säkert.
Äsch vi tar en till då. Nu när Allsvenskan är körd men EL lever, kan du tycka att du själv och dina andra kollegor på bänken kunde fått lite chanser att få spela?
Nja…helt ärligt tycker jag alltid att bästa laget ska spela alltid. Men sen samtidigt finns det ju en del spelare som börjar bli lite äldre nu och kanske inte spelar så många år till och där kanske det hade varit en idé att få in nytt blod och samtidigt några fler alternativ på olika platser i laget.
Att ge någon en eller två matcher för erfarenheten och känslan av en match är viktigt. Jag har ju ändå startat två allsvenska matcher men såna som Amin och Omid för att ta ett exempel hade behövt känslan. Nu vet jag inte om Amin kanske har startat en match? (Intervjuaren vet ej heller..han önskar att Stadiongatan varit närvarande) Det är en stor skillnad mot att få starta en match och att bli inbytt i slutet när det är klart. Dom killarna behöver få veta hur det känns och jag vet att dom hade gjort det jättebra. Sen är det dumt att tro att vi kan stoppa in en massa unga spelare direkt på en gång. Både för att rutinen behövs och för att hur ska man liksom motivera det för en spelare som Ulrich att nu ska Stenström spela de sista fyra matcherna för att få rutin när Ulrich gjort det så bra innan?
Det är en jäkla svår balansgång.
Ja på tal om Ulrich…vågar någon av er säga nåt sånt till honom?
Haha…ja alltså..*väldigt nervöst skratt*…han är ju en väldigt trevlig kille men det är ju inte precis som att någon av oss säger till honom typ ”Ulrich…hämta bollen!” eller så direkt….haha.
Här flamsade intervjun ut i väldigt elaborativa historier om den gode superdanskens karisma och respekt men med hänsyn till alla inblandade tänker jag behålla dessa guldkorn för mig själv.
Vi kan väl i alla fall vara väldigt överrens om att Filip Stenström under den närmast överskådliga framtiden inte ger några order till vår danske superman. Eller inte någon annan junior heller för den delen.
Vår organiska 25cl apelsinjuice för 40 spänn och vår ynkliga pajbit på 75 spänn är historia och nu tar vi avsked. Jag får med avskedet ett löfte om att försöka fixa en intervju med den förmodligen minst intervjuade spelaren i laget till stånd och därvidlag är jag väldigt tillfreds. Om än lite nervös inför densamma. Men som sagt…det är ju en helt annan historia….
Jag och Alex tar farväl och jag färdas hem till bebodda trakter ute i mitt kära Limhamn.
Kvar finns känslan av att ha få mött en framtida storspelare. Det slående med Alex Nilsson är inte hans storlek eller några Zlatanistiska leenden och åthävor. Det är känslan av att killen, ett år yngre än min son, har en obändlig järnvilja och ett driv och självförtroende som kommer att ta honom till ställen få är förunnat att vara på. Jag kommer att stolt förevisa denna intervju om fem år när han spelar i en väldigt mycket större liga än allsvenskan. Men just nu önskar jag bara denna sympatiske påg en chans 2012. För jag är idag ännu mer övertygad än igår om att han kommer att ta den till sig och göra oss så jävla stolta över att han spelar i vårt lag.
GO GO ALEX!
FORZA MALMÖ!
