Roma - Inter
2 - 2

I skuggan av Olympia

Söndag eftermiddag. Premiär. 90 minuter fotboll på Listerlandet – 45 av dessa bortglömda, obetydliga.

Roger Sandberg sopade bort mjället på kavajslaget och skickade ut elva taggade spelare på Strandvallens gröna gräs. Kaxigheten gav resultat i knappa halvtimmen, innan två Gefle-lemmar ställde till det för Emil Hedvall. 2–0-övertaget signerat Jonas Lantto och Dioh Williams var bortstyrt lika snabbt som det uppstått. I en öppen första halvlek hade Gefles målduo stundtals lekstuga på offensiv planhalva, likväl hemmalagets Danny Ervik åt andra hållet. Ett frejdigt anfallsspel kombinerades med ett aningen svajigt försvarsspel, Hedvall inräknad. Gefle var garanterat mest missnöjt med 2–2 i halvtid.

Mjällby AIF–Gefle IF 2–2 (2–2)
0–1 (17) Jonas Lantto, 0–2 (23) Dioh Williams, 1–2 (29) Mattias Håkansson, 2–2 (43) Andreas Blomqvist.
Varningar, Mjällby: Lukas Grill, Andreas Blomqvist, Gbenga Arokoyo.
Avslut: 13–21.
Hörnor: 3–6.
Domare: Johan Hamlin, Bro.
Publik: 3 532.

Mycket mer fotboll än så blev det inte för mig denna eftermiddag, och mycket mer fotboll än så blir det inte i denna text. Under den dryga kvart som skiljde första och andra halvlek åt nere i Blekinge förbyttes min förväntansfulla sinnesstämning till kalla kårar längs ryggraden. Rapporterna och bilderna från Olympia talade först om ännu en meningslös planstormning, men ganska snart så uppdagades anledningen till aktionen. Beskedet togs emot som en käftsmäll. Plötsligt kändes minut 45-90 nere på Strandvallens gröna gräs obetydliga.

De senaste årens meningslösa våld under och i samband med större allsvenska matcher eskalerade tillslut i en oskyldig mans död. En eller flera personer mördade en motståndarsupporter av en enda anledning – han bar en blå tröja. Dessa onda krafter drar ner svensk fotboll i ett allt djupare hål. Somliga säger att detta är vändningen, att det inte kan bli värre. Men att det krävs ett dödsfall för att få ordning på problemet är inget annat än sorgligt.

Det räcker att läsa ett par rader i Djurgårdens forum för att förstå de goda krafter som existerar i detta land. Och även om jag har svårt att engagera mig i ett möte mellan svenska mästarna och nykomlingarna någon timme senare väcks ändå hoppet till liv i samband med inmarschen. Sorgband, en tyst minut och stöttande plakat i publikhavet kanske inte gör något åt problemet på kort sikt, men de onda krafterna kan endast besegras om vi står enade mot dessa.

Vila i frid.