Idag skrivs historia
En morgon vars like jag aldrig upplevt har precis passerat och man kan känna i luften att något stort är på gång.
Jämförelser med tidigare svenska fotbollsbragder har varit många och kantat det som skrivits om dagens landslag genom hela VM. 1958 hade Real Madrid vunnit tre raka europacupsguld, tyskarna var regerande världsmästare och Sverige besegrade Mexiko med 3-0 i gruppspelet. 1994 var lagsammansättningen liknande den idag utan någon riktigt stor världsstjärna men med ett väl fungerande kollektiv. Men ikväll skriver landslaget historia på egen hand.
Jag var med 1994, men jag var för ung. Som sexåring var jag mer intresserad av att leka krig med pinnar i skogen och bygga kojor. Men jag fick höra en hel del om fotbolls-VM och jag hade bland annat tidningsurklipp på Kennet Andersson och Thomas Ravelli på anslagstavlan inne på mitt pojkrum. Jag trodde aldrig jag skulle vakna en morgon som dedikerad fotbollsälskare och uppleva Sverige i en VM-kvartsfinal och jag har ibland grämt mig över att jag inte brydde mig lika mycket för 24 år sedan, med all respekt för att jag bara var barn.
Jag har sett bilder på Kurt Hamrins fantastiska mål mot Västtyskland i VM-semifinalen 1958. Jag har sett om VM-krönikan från 1994 åtminstone ett tiotal gånger. Om 20 år kommer jag se bilder från årets mästerskap och minnas exakt var jag såg matcherna och med vilka. Det kommer bli ett minne för livet oavsett hur det går ikväll.
Hjältarna i det här landslaget har ikväll chansen att bli odödliga och vi sitter på första parkett och kan följa det direkt. Kanske kommer det aldrig ske igen. Den 7 juli 2018 kommer bli ett stort datum i svensk fotbollshistoria. Jag känner det i hela kroppen.
