Krönika: Identitetslösa Gefle
Ett vitt, blankt papper. Det är Gefle IF 2014. Jag älskar det.
2004 var jag 14 år gammal. Det var året då Vladimir Putin omvaldes till rysk president, Markus Rosenberg firade målkalas på Örjans vall och Malmö FF tog SM-guld. Det var året då ett annat himmelsblått lag firade triumfer en trappa ner.
För tionde säsongen i följd springer i eftermiddag elva män från Norrland in i en allsvensk premiär. Strandvallen och Mjällby är årets första anhalt för Gefle IF. Ett GIF som är mer anonymt än någonsin – ett GIF som inte varit så nederlagstippat sedan det där avancemanget 2004. Gefles nycklar och ansikten utåt – ”Pelle”, ”Hugo”, ”Bernhard”, Dahlberg, Orlov – är samtliga borta. Den förstnämnde var även fräck nog att sno med sig mittfältets spader ess. Kvar står ett nyförvärv från Ängelholm, en mångårig målvaktsreserv och en föredetting från Hisingen.
Jag älskar det. Jag älskar att media dömer ut mitt lag, jag älskar att det sker en förändring efter många års väntan från min sida. Jag älskar ovissheten. Gefle har fått en gyllene chans att starta ett nytt kapitel. En allsvensk premiär har aldrig varit så upphetsande som nu. Efter säsong av säsong med slentrianmässigt tippade elfteplatser kan vad som helst hända 2014. Visst kan vi sluta elva igen, visst kan vi överraska – visst kan vi till och med åka ur. Men att få se ett Gefle IF signerat Roger Sandberg – och inte Per Olsson – är oförskämt spännande på förhand. I år har Gefle förlorat nio säsonger av stabilitet, trygghet och erfarenhet. Men för att en klubb ska utvecklas måste det tas risker. Ovissheten skickar adrenalinkickar till mitt fotbollshjärta.
Och de kvarstående – de som ska göra jobbet i år – är inte så pjåkiga trots allt. Lantto är kvar, Oremo är kvar. Hansson är kvar och Wikström är kvar. Det där nyförvärvet från Ängelholm kan nog överraska. Den där målvaktsreserven är nog redo att stiga fram från skuggorna. Och den där föredettingen från västkusten är nog ordentligt sugen på att visa mig och resten av Fotbollssverige att hans eget fotbollskapitel inte är på sista sidans avslutande rader. Nilsson, Hedvall och Williams är tre nycklar för att det nya Gefle IF ska fungera. Jag kan ta en till elfteplats i år, det kan jag. Men förhoppningsvis får vi se något nytt, och förmodligen kan det vara starten på något annat.
Sedan återstår det bara att ta tillbaka vår ytliga identitet och ersätta de vita anslagstavlorna. Den förändringen borde aldrig ha skett i första taget. Identitetslösa eller ej, våra spelare ska trots allt få lira i sina rätta färger. Ett vitt, blankt papper. Det är Gefle IF 2014. Byt ut det vita mot himmelsblått och vi har en deal.
2014 är jag 24 år gammal. Det är året då Vladimir Putin fått storhetsvansinne, Markus Rosenberg är tillbaka och Malmö FF tar SM-guld. Det är året då ett lag i avsaknad av identitet för tionde året i följd hänger kvar på det översta trappsteget – till övriga deltagares stora förtret. Det är året då allt kan hända.
Vi är redo.
