Idiot på resa, del 2
Är HBK på väg att bli ett nytt Barcelona? Och fortfarande verkar det finnas en del att slipa på innan 3-5-2 kan bli ett vinnande system. Fler reflektioner från Niklas efter lördagens träningsmatch mot GAIS.
Jag blev överraskad över HBK:s väldigt medvetna kortpassningsfotboll. Det var det jag menade med konstgräsfotboll i lördagens krönika. Laget - bakifrån och framåt – kommenteras nedan:
Målvakten. Inget att säga. Förvånansvärt kort. Tappade in GAIS mål ”mage och in” på ett skott från kanten. Det kändes tagbart.
Backlinjen. Ali Khan är en tuff men lite stel jävel, och hans passningsspel lämnar en hel del att önska. Lagkaptenen, nummer 3, var helt klart den bäste passningsspelaren av de tre Han kom löpande bakifrån som den värste Beckenbauer ibland
Reds anm: resolute mittbacken Fredrik Liverstam håller på att utveckla nya sidor i och med det nya spelsystemet?
Det kändes som att backlinjen hamnade i många situationer där de hade svårt att hänga med. GAIS yttrar (spelade de 4-3-3?) var små och snabba och innerbackarna hamnade då och då i ”ytterbacksbryderier” mot snabba dribblers. Nummer 11 i GAIS var väldigt bra i första halvlek, ute på högerkanten.
Många av GAIS chanser kom när HBK hade försökt passa sig ur situationer framför backlinjen. Eller efter att GAIS hade lyckats stressa innerbackarna. Det kan ha varit fem tillfällen när GAIS körde hög press på HBK:s uppspel och ”stängde ut” Barny med tajt markering. Då fick HBK nästan alltid problem med innerbackarnas passningsspel. Jag förstår inte varför GAIS inte gjorde så oftare. HBK fick passa bak till målvakten väldigt ofta. Det hedrar dem att de sällan tjongade långbollar.
De tre innermittfältarna. Barny tar ett enormt ansvar för HBK:s uppspelsfas. Han springer och signalerar och sträcker upp händer och ber om att få bollen. Han slog inte många felpass på hela matchen. Lite för mycket i sidled dock. HBK:s anfallsspel funkade bäst här han slog hårda pass 15 meter snett framåt på kanterna, och som sämst när han slog sidledspass eller vände hemåt.
Defensivt på innermittfältet. Det kändes inte som att det var där de defensiva misstagen gjordes, utan ute på kanterna. Ytan som normalt täcks av en ytterback var ofta i ett gränsland mellan innermittfältare, yttre innerback och yttern som hade hamnat högt upp och inte hann ner. Jag kan inte se vem som ansvarar för den ytan egentligen. Bara att det inte riktigt fungerade.
Offensivt var det svårare att se vilken roll spanjoren och den tredje hade på innermittfältet. Det kändes om att Barnys passningar var vassare även de gånger han hamnade högre upp. Ibland kändes det som att de två andra inte märktes i spelet.
Reds anm: mycket troligt paraguayanen Antonio Rojas som avses med ”spanjoren”. Analysen känns ganska träffande då den tidigare i huvudsak offensivt lagde Rojas på senare år fått en mer defensiv roll. Kristoffer Fagercrantz ”den tredje” har vanligtvis en fin passningsfot.
Yttrarna. Nummer 2 kändes klart bättre, särskilt i andra halvlek. Han gick ofta in i mitten, kanske för ofta. Den andre hade problem med bollmottagningen ibland när det kom halvlånga crossbollar från Barny. Men inte katastrofalt. Det kändes som att yttrarna hamnade fel i positionerna både offensivt och defensivt. Offensivt slogs en hel del crossbollar framför dem som de missade, defensivt kom gaisare med fart mot stelbenta innerbackar som då fick agera ytterbackar.
Reds anm: Nummer 2 är nyförvärvet Adnan Kojic, bolltrygg ytterback. "Den andre" är Andreas Bengtsson, offensivt lagd ytterback.
Anfallarna. Ruud Tveter var så stark som targetplayer att han kändes underutnyttjad. HBK slog inte mycket höga bollar, utan ville ofta hitta honom med korta eller halvlånga bollar. Han sög in bollarna och skarvade fem meter i sidled. Märkligt nog hade HBK knappt något långskott utan skulle passa sig fram i sicksack hela tiden.Den andre gjorde inte jättemycket väsen av sig. Det känns som att det saknades att han sprang på djupet. HBK hade inget djupledsspel alls.
Reds anm: "Den andre" är Fredrik Olsson, nyförvärv från Jönköpings Södra och fjolårets skyttekung i Superettan. Men även en notorisk målskytt kan ha en mindre bra dag.
Det var ganska vanligt att anfallarna hamnade ute på kanten efter att ha fått en rak 15 meters-passning dit från yttrarna. När Ruud Tveter kom på kanten som inläggsspelare fanns det stora brister i hans dribblingar och inlägg.
Som helhet kändes HBK passningsskickliga, undantaget två innerbackar. Rätt småvuxna som lag, men de spelar definitivt trevlig fotboll.
GAIS var också rätt bra. Många storvuxna spelare, men också flera väldigt små, kvicka spelare (målskytten nr 5, högeryttern nummer 11). Det var tydligt att engelska var deras kommunikationsspråk.
Reds kommentar: av Niklas rapport att döma så är känslan att HBK är på väg att bygga en mer passningsorienterad spelmodell där den långa bollen inte används i samma utsträckning. Den känslan fick man också av det lilla som gick att se från matchen mot Gefle, där flera av de fem målen var frukten av att man kombinerade fint och spelade sig fram till avslutslägena. Är det Janne Jönssons spelfilosofi som nu börjar visa sig på allvar? Låt oss hoppas.
Däremot verkar det finnas en del kvar att slipa på 3-5-2 systemet, där rollfördelningen inte verkar riktigt klar i alla lägen, men det kommer nog med tiden. Att ännu lite bättre passningsfötter samt mer tyngd centralt är eftertraktat har väl också lyst igenom i rapporter från Halmstads senaste matcher. Så vad väntar ni på, Dusan och Ivo?
