Elfsborg - Malmö FF3 - 0
IF Elfsborg - Malmö FF 3-0 - En lektion i effektivitet
Malmö FF:s första förlust i årets allsvenska är ett faktum efter att man saknade skärpa såväl framåt som bakåt.
Redan under dagen kände jag visst missmod inför matchen på Borås Arena. Jag var på utflykt i vackra Torup med min son, sonson och min fru och min son som också är inbiten MFF:are konstaterade att "idag kommer första förlusten" och spontant kände jag likadant.
Kanske var det vetskapen om att AC inte kunde spela, att Hugo är på väg bort eller helt enkelt att det är svår bortamatch mot ett formtoppat lag som fick oss att tappa hoppet, men något kändes lite off idag och tyvärr infriades känslan till hundra procent när matchen väl kom igång.
MFF som hade Sören Rieks som vikarie för AC, men i övrigt en ordinarie startelva, började trevande mot ett gulsvart hemmalag som trampade gasen i botten från minut ett. Elfsborgstränaren,den lågmälde Jimmy Thelin, noterade innan avspark att nyckeln till att störa MFF var att få till pressen och jodå, Elfsborg såg tidigt till att MFF inte fick igång något ordnat spel.
Samtidigt kände jag hemma i soffan att det fanns en klar kvalitetsbrist hos det frenetiska Boråslaget och trots deras beundransvärda intensitet så spelade man hafsigt och kom inte till målchanser trots alla bollstölder högt upp i banan. MFF å sin sida skapade inte mycket de heller, förutom ett par halvdana skott högt över mål.
Just som jag satt och tänkte att Elfsborg spelar någon sorts chansartad raggarfotboll och att vi snart skulle äta oss in i matchen på allvar kom den första smällen.
Niklas Hult slog en lång välavvägd boll på djupet till Ahmed Qasem som Lasse Nielsen helt felbedömde. Qasem, drev in bollen i straffområdet till vänster och slog sedan en perfekt passning in framför mål där Sveinn Gudjohnsen enkelt kunde stöta in 1-0. Ett bryskt uppvaknande för MFF och för mig.
MFF har återkommit starkt efter underlägen tidigare i år, men den här matchen fanns inte kvaliteten framåt. I stället fick Elfsborg en hörna och efter en karbonkopia på Häckens hörnmål förra omgången så stod det 2-0 till Elfsborg.
Laget vars styrkor är omställningar och offensiva fasta hade nu gjort ett mål på omställning och ett mål på hörna. Jag är övertygad om att detta är något man talat mycket om i Malmölägret innan matchen, men uppenbarligen inte tillräckligt för att kunna desarmera dessa gulsvarta vapen. Det känns faktiskt lite svagt.
Det tycks mig som om Henrik Rydström höll med för hans omdöme om de första fyrtiofem minuterna var "en fruktansvärd jävla skithalvlek". Det är i alla fall befriande med en tränare som inte lindar in det när vi inte spelar bra.
Samtidigt är det lite märkligt att konstatera att vi hade närmare åttio procent av bollinnehavet och över åttio procents lyckade passningar mot Elfsborgs dryga femtio procent och ändå ligga under med två mål. Någonstans är ju detta positiva siffror, men vi fick verkligen inte ut ett vettigt jota av dem.
Andra halvlek började med ett, om inte pånyttfött så i alla fall, ett påkopplat MFF. Passningstempot var högre och chanser skapades. Närmast var Isaac Kiese Thelin som nådde ett inspel från vänster med en touch men bollen smet förbi målramen. Känslan var att MFF:s tryck skulle resultera närsomhelst, men tyvärr lyckades vi punktera matchen åt andra hållet i stället.
Jag säger "vi" för det var en sällan skådad bjudning av ett för dagen slarvigt MFF i allmänhet och Lasse Nielsen i synnerhet. Sergio Peña slog in en lite hafsig passning till Lasse från kanten och Lasse i sin tur missade mottagningen helt och bollen rann under foten på honom fram till en sopren Jeppe Okkels som lugnt rundade Johan Dahlin och lade in 3-0 i öppet mål. Ridå.
Resten av matchen spelades av utan större dramatik. MFF som naturligtvis tappade gnistan efter Elfsborgs tredje mål hade även fortsättningsvis mycket boll, men det kändes ganska lamt. Taha Ali kom in och bjöd på några patenterade dribblingsnummer, men slutleveransen var obefintlig.
Det kändes närmast som en lättnad när matchen blåstes av. MFF hade en riktigt svag afton och fick en lektion i effektivitet av ett aggressivt och självförtroendefyllt Elfsborg. Boråsgänget kommer att bli tuffa att skaka av sig i guldstriden och Malmö FF måste definitivt analysera en hel del saker efter dagens match.
Några reflektioner från min sida är:
- Vi visste om Elfsborgs huvudstyrkor, omställningar och fasta situationer, men ändå sänkte de oss med just dessa vapen. Kunde vi varit bättre förberedda?
- Isaac Kiese Thelin gör en rätt stark match och vinner mycket dueller, men går åter mållös från en match. Behöver vår nia vila en match?
- Lasse Nielsen är en klippa som gör väldigt mycket bra sett över en säsong, men han har sådana här matcher ibland och det känns väldigt bra att Pontus Jansson snart spetsar till mittförsvaret.
- Hur viktig är AC? Detta är tiotusenkronorsfrågan i Malmö FF de senaste sex åren. Den som inte saknade vår kapten på planen idag räcker upp handen. Nej, jag tänkte väl det. Här har Rydström ett problem om inte AC kommer tillbaka snart.
- Vi är i delad serieledning och har en bred trupp som troligen kan vara ännu vassare i höst. Guldläge, trots allt.
