Sampdoria - Genoa
1 - 2

IFK Göteborg – IF Elfsborg 0-0 (0-0)

Ja det här var ju tråkigt.

Solen strålade, läktarna var välfyllda (14 883 personer), ljudnivån stundtals hög och kampen på planen var stundtals hård. Oftast inte. Men den riktiga derbykänslan infann sig aldrig. För matchen mot Elfsborg är inget derby.

Sen matchen mot Falkenberg valde Mikael Stahre att byta ut Martin Smedberg-Dalence och satte in Emil Salomonsson som högerytter. Uppenbarligen var inte heller Stahre nöjd med hur djupledsspelet (inte) fungerat.

Så här startade Blåvitt:
Marcus Sandberg
Adam Johansson – Mattias Bjärsmyr – Kjetil Waehler – Ludwig Augustinsson
Emil Salomonsson – Gustav Svensson – Jakob Johansson – Sam Larsson
Robin Söder – Malick Mané

Första halvlek var långsam, tråkig och utan något riktigt vasst offensivt. Elfsborg förde spelet, hittade passningsvägar och ytor men kunde inte skapa något. Bortalaget kontrollerade mittfältet och kom gång efter annan runt på kanterna. Elfsborg låg högt i sin press, skapade oreda i Blåvitt som spelade stressat. Vi klarade inte av att spela oss ur pressen utan slog istället långt. Utan framgång. Elfsborg å sin sida kunde inte ta tillvara på den oreda som de skapade. Således ingen bra fotbollsmatch.

Blåvitt hade problem, var stressade och det är fortfarande en brist på rörlighet i spelet. Ingen spelare verkade vilja ha bollen. Utan när en spelare fick bollen ville de direkt slå den avgörande passningen. Vilket gjorde att Elfsborg kunde bryta och ånyo starta ett anfall som rann ut i sanden.

Dock skapades det ett gäng halvchanser. Där Blåvitt var de som skapade de farligaste. Mané får efter sex minuter stå fri i straffområdet men nicken gick utanför. Efter en kvart vann Jakob bollen på mitten, slår den djupt på Emil som löpt i djupet och slår ett bra inlägg till Söder som skjuter utanför.

Sammanfattningsvis var det en undermålig halvlek. Inget av det som Stahre pratat om, mer rörlighet, fler tempoväxlingar och en vilja att ha bollen fanns att skåda.

Andra halvlek blev inte mycket bättre. Snarare tvärtom. Det var ett krampaktigt spel som Blåvitt visar upp. May Mahlangu får en halvlek när Malick Mané går ut. Han ger en kort positiv injektion. Avsaknaden av djupledslöpningar är fortfarande monumental. Ingen verkade vilja skapa ytor.

Lagen fick var sin ypperlig möjlighet att göra mål. Efter 56 minuter kom Elfsborg runt på högerkanten genom att Viktor Claesson väggat sig fram i mitten. Han sköt ett skott som tog på insidan av Sandbergs vänstra stolpe. Men bollen rullade ut från mål och inte in.

Minuten senare gjorde Marcus Rhodén ner Jakob Johansson i mittcirkeln och drog på sig sitt andra gula kort. Således spelade Blåvitt med en man mer sista halvtimmen. Efter utvisningen föll Elfsborg i sitt presspel, backade hem. Blåvitt försökte anfalla, men utan att lyckas. Bollen spelades mestadels runt utan att det hände något kreativt.

Att ha en man mer är inte och kommer aldrig att vara ett frikort att sluta springa. Men det kändes som att IFK trodde det. Med fem minuter kvar kommer så läget för att göra 1-0. May Mahlangu fick bollen centralt i ytan framför backlinjen. Söder löpte i djupet, fick bollen perfekt i steget. Skottet gick något för rakt på målvakten som gjorde en bra benparad. Det här var Blåvitts enda (!) avslut på mål i matchen.

Egna reflektioner
- När Sandberg får bollen har han en vilja av att snabbt sätta igång den. Han söker aktivt efter spelare som vill ha bollen. Bra! Även om det är nära att straffa sig i slutet av första halvlek.
- Försvarsspelet. Visst, Elfsborg spelar med en man mindre i en halvtimme. Men Kjetil & co håller rent framför Sandberg.
- Den offensiva formeln har inte Stahre knäckt i år. Ingen rörelse, ingen kvalité i det offensiva spelet. May Mahlangu gav en kort positiv injektion.
- Efter att Håkan Mild slutade på Kamratgården så har spelarna slutat springa. Mer än en tillfällighet?