- -
IFK Göteborg - Djurgårdens IF 0-4: Åh en sådan härlig dag
Tabelljumbo och bortamatch mot Blåvitt där DIF inte vunnit sedan 2005. Då tar spelarna klivet fram och visar vad skåpet ska stå. Det här var vackert. Det här är kärlek. Åh, en sådan härlig dag. Det här är en makalös afton.
Första halvlek var på Djurgårdens sida. Äntligen, får vi säga. Spelmässigt var det en jämn halvlek där hemmalaget försökte såra Djurgården via djupledsbollar och var oerhört nära minst två gånger, men vinkades för offside. Och ska vi vara ärliga var offsidevinkningen på Hysén ytterst tveksam. Göteborg försökte även spela via Djurgårdens högerkant där orutinerade Emil Bergström spelade högerback. Men oj så säkert han uppträdde mot Tobias Sana. Imponerande.
Magnus Perhsson valde att peta Kennedy i förmån för Mattias Jonson och Christer Youssef. Det visade sig vara ett genidrag. 1-0 stavas Riddez-Jonson-Youssef där vänsterbacken kliver in i banan och passar Jonson som direkt stöter snett framåt till Youssef som tar emot bollen och skjuter in med fel fot. Vackert. Klockan stod då på 25.
2-0 kom med tre minuter kvar av halvleken. Denna gång gjorde Jonson det på egen hand då han kliver in i banan och några meter utanför straffområdet skjuter in bollen. Ett skott Göteborgs keeper Marcus Sandberg kanske borde tagit. Men 2-0 stod det till DIF som absolut inte agerade som ett bottenlag.
Andra halvlek
Blåvitt gör två byten i paus och skapar ett bra tryck i inledningen av andra halvlek. Men det är DIF som uttökar ledningen. Denna gång på hörna som Kasper Hämäläinen nickar in och matchen dog där. Sedan kontrollerade bara Djurgården matchen. Som om inte glädjen var nog så fick Johan Oremo göra årsdebut efter sin korsbandsskada han ådrog sig i höstas.
4-0 skulle komma. Denna gång assiterade Oremo mittfältaren Philip Hellquist som i princip hade öppet mål. Förnedringen på Gamla Ullevi var total. Senast Djurgården vann med 4-0 i Allsvenskan var mot Enköping 2003. Och detta är den största förlusten för Blåvitt på hemmaplan på nio år. Denna kväll går in i historieböckerna. Självklart ska vi tacka spelarna (och de tillresta fansen). Men nog ska Magnus Pehrsson ha en stor eloge som vågar bänka Kennedy och satsa på Jonson, Youssef och Bergström från start. Som sagt: genidrag.
Det här är DIF. Mitt hjärta pumpar. Härliga Djurgår'n!
