Charlton - Preston
0 - 1

IFK Norrköping - AIK: 0-1

Tung förlust för IFK Norrköping mot AIK efter 0-1. Men det kunde, och borde nog, ha blivit minst ett mål från IFK's sida och förlusten får ses som en stor besvikelse.

En sak har varit ganska tydlig och följt IFK Norrköpings genom säsongen så här långt. Jag syftar på skadorna. Det var min tanke inför matchen när jag fick se att Rawez Lawan varken fanns med i startelvan eller på bänken på grund av en ny skada.
Positivt var ändå att Imad Khalili redan var tillbaka från sin lårskada och att även Friberg da Cruz verkade vara kvitt sina skadebekymmer och båda återfanns på bänken tillsammans med bland annat Tkalcic, som snart borde kunna konkurera om en startplats.

Startelvan såg ut så här:

Mitov Nilsson
Falk-Olander - Skjönsberg - Boo Wiklander - Florén
Smedberg-Dalence - Johansson - Gerson - Telo
Kiese Thelin - Thorvaldsson

Det kändes redan tidigt i matchen att det var två lag som båda har högre kapacitet än vad man visat i Allsvenskans första tredjedel. Båda lagen kändes taggade och matchen inleddes i ett bra tempo med fysiskt och rejält spel. IFK var det laget som kändes starkast och tuffast rent fysiskt, men AIK bjöd verkligen upp till kamp.
Spelmässigt så var det AIK som började lite bättre än Norrköping och visade prov på bra anfallsspel, men IFK kändes stabila i försvaret och framförallt Morten Skjönsberg såg till att hålla ihop försvaret.
Trots att matchen började spelmässigt bra så skapades inte speciellt mycket chanser i inledningen, men tjugo minuter in i matchen svängde det kraftigt och IFK skulle mata på med flertalet fina chanser. Några fina anfallskombinationer avlöste varandra och som närmast var IFK genom Thorvaldsson som prickade insidan av stolpen. Islänningen såg het ut och hade ett par avslut på kort tid som hade kunnat resultera i ett ledningsmål. Trots att Norrköping totalt tagit över spelet just under den perioden, så var det ologiskt nog AIK som tog ledningen. Anfallet startade som en kontring, där AIK effektivt spelade sig genom Norrköpings mittfält och försvar för att sedan kunna placera bollen i mål till 0-1. Ett fint anfall, men IFK's mittfält hade kanske kunnat varit mer samlat och täppt till ytorna och samtidigt såg inte skottet helt otagbart ut för Mitov Nilsson i målet. Hur som helst underläge för Norrköping.
Resten av den första halvleken fortsätta IFK att skapa flera halvfarliga målchanser och anfallsparet kändes väldigt pigga. AIK hann med att skapa en till farlig målchans, men annars var det mest bara IFK i chansväg. Men någon kvittering kom inte och Janne Andersson hade nog lite att fundera på inför den andra halvleken.

Några tankar som jag tror kan ha rört sig i Jannes huvud var hur man skulle göra för att hindra AIK's kvicka offensiva spelare att hota så som de gjorde i vissa lägen, samt försöka få IFK's vänsterkant att bli mer involverad i spelet. Christoffer Telo på vänsterkanten hade inte synts till speciellt ofta, men när han väl gjorde det skapades ofta chanser. Just vänsterkanten har varit ett återkommande problem en lång tid för IFK, då spelet oftast går längs högerkanten och därmed blir för enformigt och förutsägbart. Skadorna som tvingat fram en hel del nya konstellationer på vänsterkanten kan absolut vara en av anledningarna till att det fortfarande inte riktigt fungerar fullt ut där.

Andra halvlek började ungefär som den första slutade och det var alltså IFK som tröck på för en kvittering. I cirka fem minuter fortsatte Norrköping så, men helt plötsligt slog det helt om och det var AIK som kändes hetast. En hörnnick i ribban från AIK var starten på en period med flera farliga chanser för gästerna och David Mitov Nilsson fick storspela flera gånger om för att hålla kvar IFK i matchen.
Sista halvtimman av matchen var det ändå IFK som höll i spelet och pressade AIK, som backade hem och inte tänkte bjuda på några ytor samt gjorde vad de kunde för att försinka spelet. Lite tråkigt, men samtidigt förståeligt för bortalaget.
Vid sidan av planen gjorde Janne vad han kunde och bytte in samtliga offensiva krafter i form av Luts, Nyman och Khalili för att öka trycket framåt.
IFK slet på och såg betydligt piggare ut än AIK, vars spelare hade krampkänningar titt som tätt.
Närmast kvittering kom "Totte" Nyman i matchens slutskede, men hans skott gick strax utanför stolpen och närmre än så kom aldrig IFK och matchen slutade 0-1.

För att summera matchen så spelade IFK väldigt bra fotboll långa stunder av matchen och jag tycker att minst en poäng hade inte varit orättvist till slut. AIK skapade några riktigt bra målchanser utöver målet, men oftast såg det ut som att Norrköping hade kontroll på AIK's anfall. Med tanke på hur många målchanser IFK skapade så kan man tycka att minst ett mål borde ha kommit, men den där sista skärpan eller turen fanns inte på IFK's sida ikväll.
Jag tycker att spelet blir lite för enformigt ibland i anfallen och jag saknar ett samarbete som Khalili-Thorvaldsson bjöd på innan de båda blev skadade. Just att vara lite mer skärpta och fokuserade i anfallen krävs just nu för att bollen ska gå in. Då finns det inte utrymme för att slarva bort anfall genom att slå bollar helt utan adress när pressen finns i offensivt straffområde.

IFK gjorde ändå en bra match spelmässigt och det är något positivt att ta med sig. Men för tillfället är det lite svårt att se det positiva när samtliga tre poäng uteblev.
Matchen kunde ha sett helt annorlunda ut om Thorvaldssons stolpskott inte studsat ut, men som många gånger under säsongen så känns det typiskt för IFK att bollen inte studsar Norrköpings väg.

Spelare som förtjänar lite extra beröm idag tycker jag är Mitov Nilsson, Skjönsberg och Johansson. Någon som kan höja sig är Smedberg-Dalence som inte riktigt fick till sina frisparkar och hörnor idag.

Nu väntar ett uppehåll på lite drygt två veckor och det kommer lägligt för IFK som behöver få ordning på laget igen. Man kan ju hoppas på att samtliga spelare i truppen är skadefria till nästan match och att det därmed kan ge IFK lite välbehövd stabilitet i laget.