IFK Norrköping - Åtvidaberg: 2-1 och tung seger i derbyt
Efter ett tidigt underläge jobbade sig IFK Norrköping in i matchen och till slut stod IFK som segrare. Mål av Gerson och Kamara gjorde IFK Norrköping till vinnare i östgötaderbyt och därmed även före ÅFF i tabellen.
IFK kom från en tung förlust med uselt spel mot Brommapojkarna. Nu var det dags för årets första östgötaderby i Allsvenskan. Janne Andersson är inte känd för att laborera och ändra om i sina startelvor, men med tanke på förra matchen så var han nästan tvungen att hitta på nått. I anfallet fick Kamara chansen från start på bekostnad av Totte Nyman, vilket inte var helt oväntat med tanke på bådas formkurvor. Desto mer överraskande var det att Skagestad hade petat sin landsman Skjönsberg och skulle därmed göra sin första start i Allsvenskan. Meneses var också tillbaka i startelvan, vilket gjorde att Tkalcic återgick till att spela högerback och Linus Wahlqvist hamnade på bänken trots fina insatser i A-laget.
Det var alltså dags för derby, men det var ingen riktig derbykänsla över tillställningen. Regnet föll över ett grått Nya Parken, men förhoppningarna var att spelet skulle värma. Inledningsvis började IFK väldigt bra och efter bara en minut slog Christoffer Telo ett inlägg som så när nådde fram till någon av de tre IFKare som försökte få en tå på bollen, men chansen försvann. Men det såg fortfarande lovande ut och första fem-tio minuterna hade IFK matchen i sin hand. Därefter började ÅFF jobba sig in i matchen och ett par fasta situationer gav bortalaget lite kraft som gjorde att spelet jämnades ut. IFK började slarva mer och mer samtidigt som ÅFF spelade upp sig en bit in i matchen. Norrköping hade många gånger svårt att få undan bollen och i den 18:e minuten lyckades ÅFF ta ledningen efter en tilltrasslad situation. Varken Skagestad, Mitov Nilsson eller Meneses kan ha varit helt nöjda med sina ingripanden i den situationen som resulterade i 0-1.
Därefter hoppades man på att IFK skulle rycka upp sig och svara direkt, men det hände inte mycket. Istället var det ÅFF som hade kontrollen över mitten och Ante fick jobba hårt när Lawan inte riktigt fick till det så långt. Med knappt tio minuter kvar av den första halvleken så kunde IFK tacka Mitov Nilsson i målet för att man höll sig kvar i matchen, då han stod för två riktigt högklassiga räddningar på två långskott tätt inpå varandra. Hans räddningar blev starten på IFK's återhämtning för kort därefter kom kvitteringen! Först föll Kamara i straffområdet, men domaren viftade avvärjande och bollen hamnade hos Telo som utmanade så bra att han blev fälld precis innanför straffområdet och nu var domaren säker på sin sak och blåste straff. Gerson gick lugnt fram för att utan problem sätta straffen otagbart i målvaktens högra kryss till 1-1! Säkrare straffskytt får man leta efter! Just då kändes det kanske inte helt rättvist, men kvitteringen gav IFK lite luft under vingarna och resterande tid av halvleken blev jämn.
I halvtid hade nog IFK en del att fundera över! Efter att ha börjat matchen bra så föll spelet och väldigt ofta tappade man boll på mittfältet vilket resulterade i många onödiga anfall mot sig när ÅFF kunde ställa om. Där behövde IFK täta till och jag hade gärna sett att Gerson flyttades in centralt för att tillsammans med Ante vinna mitten. Lawan hade inte varit helt lyckad och även Telo hade varit ganska osynlig, även om det var han som ordnade straffen. I backlinjen såg det inte helt säkert ut och Skagestad gav intrycket att han inte var helt rätt i positionerna, men samtidigt visade han prov på helt godkända uppspel och snabbhet. Tkalcic spred som vanligt inläggen lite hur som helst och frågan var om det inte hade varit bättre med Linus Wahlqvist där ändå.
Bäst så långt var Mitov Nilsson som hade räddat IFK flera gånger, samt Thelin som vunnit mycket boll i anfallet. Dock hände det inte speciellt mycket annars i offensiven, varken för Thelin eller Kamara.
Janne verkade ha fått fart på sina spelare i halvtid för i den andra halvleken så såg IFK mycket mer taggade ut och gick in tuffare i närkamperna. Gerson var kvar på högerkanten men Lawan spelade upp sig och vann mer boll och hela IFK började spela bättre. Spelet vände fram och tillbaka utan att något av lagen riktigt fick ordning på spelet och anfallen kändes mer slumpmässiga än organiserade. Ofta handlade det om långbollar från IFK som Thelin plockade ner åt sina medspelare. Den biten gjorde Thelin väldigt bra och det kändes som det är dags att IFK förlänger hans kontrakt snart.
Med halvtimman kvar att spela så satsade Janne offensivt genom att byta in Nyman istället för Gerson. Totte tog plats som högerytter men kändes helt klart offensivare än Gerson. Bytet kändes inte helt otippat då Totte gjort ett par matcher tidigare i den positionen.
Linus Wahlqvist byttes in, då Meneses såg ut att tappat ork. Det gjorde att Tkalcic blev vänsterback resterande tid och Wahlqvist såg genast ut att trivas och slog ett par fina inlägg som vi inte sett röken av tidigare i matchen.
I den 74:e minuten hettade det till och Thelin gjorde ner i straffområdet och det luktade straff lång väg, men någon mer straff ville inte domaren blåsa där. Nu började IFK spela lite bättre och om något lag skulle göra mål så kändes det verkligen som att IFK låg närmast! Så blev det också för när Lawan skickade iväg en långboll så var Kamara på hugget och sprang ifrån sin försvarare och skapade ett friläge som han förvaltade säkert genom att placera bollen lågt i mål! Det kändes verkligen som att det är sådär Kamara är som bäst, använda sin snabbhet och avsluta säkert! ÅFF samlades i en ring runt domaren och situationen såg ut att vara nära på att spåra ur, men till slut gav ringen upp och insåg att målet var helt korrekt.
Kort därpå var ÅFF nära på att kvittera men Totte Nyman räddade på mållinjen genom att akrobatiskt sparka undan bollen.
I slutet av ordinarie tid löpte återigen Kamara sig fri och skulle precis avsluta när han trasslade till situationen och en försvarare hann sätta in en tackling. Publiken ropade efter straff, men jag tror tacklingen var regelrätt.
ÅFF jagade kvittering och fick nästan sju(!!!?) minuters övertid på sig, men trots att IFK pressades hårt så höll man undan och kunde återigen säkra en seger i östgötaderbyt!
Matchen i sig var ingen höjdare kunde man konstatera efteråt. IFK hade inte gjort sin spelmässigt bästa match, men att vinna när man inte spelar på topp är starkt! Segern var inte helt given, men i den andra halvleken så tycker jag att IFK var snäppet vassare än ÅFF när det väl gällde. Annars var spelet väldigt blandat, högt som lågt även bildligt talat. IFK kan spela bättre fotboll och även om det ibland är lyckat att slå långa bollar på Thelin så känns det för enspårigt och många gånger når bollen inte ens fram till honom. Eller att bollen når fram men när Thelin tagit ner den finns det ingen att passa vidare till. Jag tycker att spelet går för långsamt genom mitten och det kladdas för mycket på bollen. IFK är som bäst när man spelar ett rakare spel med snabba omställningar, vilket Telo brukar vara bra på men inte riktigt lyckades med idag.
I försvaret så kändes det lite osäkert och flera gånger lyckades man inte få undan bollen från eget straffområdet vilket ledde till onödiga bakåtchanser. Jag hoppas att Wahlqvist får starta nästa match för han bidrar verkligen mycket mer till det offensiva spelet genom fina inlägg. När det gäller Skagestads Allsvenska debut så var den blandad, fast han visade upp bättre uppspel än Skjönsberg, men jag anser ändå att den sistnämnde är bästa försvarare i IFK.
Avslutningsvis tycker jag att det var bra att Janne vågade ändra om i laget och inte bara göra samma byten som vanligt. Men som högerytter skulle IFK behöva någon mer kreativ spelare och jag hoppas att "Genta" eller Traustason snart är redo för A-laget.
Den här vinsten borde ge IFK självförtroende tillbaka och det är skönt att se IFK Norrköping ännu en gång som vinnare av östgötaderbyt!
