Sheffield W - Stoke 1 - 0
IFK Norrköping - Djurgården: 2-3 - Försvarsmissar bakom förlusten
IFK Norrköping stod för sin sämsta match försvarsmässigt på länge och bjöd bort samtliga mål. Djurgården var inte sena på att tacka och ta emot och underläget 1-3 i halvtid var för tungt för att ta igen. En reducering i mitten av andra halvlek gav lite nytt hopp för "Peking", men kvitteringen uteblev.
Skadorna från i våras är nu mera ett minne blott och Janne Andersson har fått in en kontinuitet i laget som tidigare inte fanns, vilket har speglat av sig på resultaten då IFK radat upp en härlig vinstsvit. Enda förändringen i dagens startelva jämfört med förra matchen var att "Totte" Nyman var avstängd och han ersattes av Rawez Lawan. Lawan som dragits med en del skador sedan han anlände till klubben har sett bättre och bättre ut och var det naturliga valet som anfallspartner till Isaac Thelin.
Glädjande nog fanns även nyförvärvet Emir Kujovic med på bänken, men Janne hade bekräftat att anfallarens form inte var tillräckligt god för mer än ett kortare inhopp.
Redan i matchens inledning kändes det att det kunde bli en fartfylld match, då båda lagen bjöd upp direkt från start. Men det blev ingen positiv start för IFK, utan det tog bara ett par minuter innan nollan var spräckt och underläget var ett faktum. Upprinnelsen till målet kom efter en slarvig passning från Andreas Johansson och att försvaret inte fick undan bollen, vilket ledde till att DIF kunde göra 0-1. Avslutet från Prijovic, gästernas nyförvärv, såg lite ut som en lyckoträff och Mitov Nilsson hade ingen chans.
Därefter kopplade Norrköping ett litet grepp om matchen och skapade en hel del chanser, främst genom att Smedberg-Dalence matade inlägg från högerkanten. Djurgården gick istället över mer till kontringar, logiskt med tanke på deras ledningsmål.
Första kvarten hade IFK spelat bra fotboll och skapat chanser som så när hade kunnat ge en kvittering, närmast genom Telo, men än så länge hade inte bollen letat sig in i mål.
Istället byggde DIF upp ett av få längre anfall på IFK's planhalva, vilket skulle reslutera i 0-2 och ett ännu tyngre underläge för Norrköping. Återigen var det Prijovic som gjorde målet och även här såg det för enkelt ut. Markeringen var obefintlig och med tanke på att anfallarens längd så borde Wiklander ha legat betydligt tätare i sin markering.
Trots att läget nu kändes tungt så fanns det mycket tid kvar att jobba på och IFK jagade verkligen en reducering. Flera avslut täcktes ut av Djurgårdens försvarare som pressades längre och längre bak och IFK kändes heta trots underläget.
I den 31:e minuten skulle den välförtjänta reduceringen äntligen komma! Rawez Lawan höll sig framme på en hörna och kunde, efter att bollen tagit på Thelin, nicka bollen i mål till 1-2!
Lawans första mål för IFK och i Allsvenskan kändes väldigt viktigt och IFK var nu med i matchen på riktigt igen.
Glädjen skulle dock inte bli långvarig för bara några minuter senare var det återigen dags för Prijovic att sätta käppar i hjulen för hemmalaget. Den här gången tilläts anfallaren allt för enkelt ta bollen från Wiklander och avancera mot mål innan han rullade bollen i mål till 1-3. Riktigt tungt med tanke på att IFK strax innan kändes på gång igen och framförallt på sättet man lät Djurgården göra sina mål på. Försvarsspelet svajade rejält och det hade gästerna utnyttjat.
I halvtid kunde man konstatera att IFK hade mycket att tänka på och förbättra inför andra halvlek. Framförallt handlade det om enkla misstag och att man bjöd på chanser, iställte för att tvinga motståndarna till att slita hårt för målchanserna.
Matchen hade allt mer och mer börjat likna förlustmatchen mot Helsingborg i våras, där även då IFK bjöd bort flera mål och verkligen fick kämpa för att istället göra några själva.
Försvarsspelet hade brist flera gånger och det var inte bara backlinjen som underpresterade, så långt hade Andreas Johansson slagit bort flera enkla passningar och varit del i att man satte varandra i svåra situationer.
IFK skapade ändå en hel del chanser och att det stod 1-3 i halvtid speglade inte matchens första 45 minuter speciellt väl. Till den andra halvleken skulle det krävas att försvarsspelet blev bättre och att det centrala mittfältet vann mittens kamp för att IFK skulle ha en chans att komma in i matchen igen.
I hopp om att den andra halvleken skulle visa upp ett hungrigt och taggat IFK blev nog många besvikna. Försvarsspelet såg möjligtvis stabilare ut, men samtidigt kan det varit på grund av att DIF ville bevaka sin ledning mer än att vilja utöka den.
Halvvägs in i andra halvlek hade inte IFK skapat knappt någontings alls och istället sped sig ett slarvigt spel där felpassningarna avlöste varandra och på flera håll såg det uppgivet ut. Allt för ofta så krånglade man till det och alla långbollar utan adress var absolut inte lösningen.
Med 20 minuter kvar att spela gjorde Janne ett dubbelbyte där Bobbie Friberg da Cruz skulle ge mer tyngd i anfallet istället för Lawan, samt Meneses ersatte Florén.
Lite hopp skulle kort därefter tändas för Norrköping efter att en slumpboll slogs på djupet. Christoffer Telo visade prov på kvicka fötter och hann först på bollen och avslutade kyligt i mål till 2-3!
Väldigt viktigt mål för IFK, som sett väldigt uppgivna ut och inte skapat något fram till målet under den andra halvleken.
Sista delen av matchen försökte IFK nå en kvittering, men riktigt nära kom man aldrig. Janne Andersson manade hela tiden på sitt lag att flytta upp och trots att man ställde om till 3-5-2 i slutskedet så lyckades inte IFK få till en kvittering och vinstsviten var därmed bruten.
Summerar man matchen så var det verkligen två skilda halvlekar, där 1-3 efter den första inte speglar halvleken chansmässigt. IFK kunde ha gjort minst ett mål till och framförallt borde man inte ha släppt in tre mål. DIF hade mer eller mindre bara en spelare som ställde till det för IFK, vilket blev väldigt tydligt till slut. I andra halvlek så hade Norrköping bättre koll i försvaret, men har man då redan släppt in tre mål så krävs det betydligt mer framåt för att vända matchen. Det såg ut som att luften gick ur IFK vid 1-3, som kom strax efter reduceringen, och läget blev psykiskt väldigt tungt.
I inledningen skapades mycket chanser via inlägg från högerkanten, men det blir för enkelspårigt och det anfallsvapnet är sönderläst även om det ändå ger utdelning titt som tätt. Farligast tyckte jag att det blev när IFK spelade snabbare och ofta då genom att Telo utmanade med fart från sin vänsterkant. Idag svarade Telo för ett mål, men med lite flyt så hade han kunnat gjort minst ett till.
Anfallsspelet fungerade ändå ganska bra och det var egentligen inte brist på chanser, bortsett från inledningen av andra halvlek. Där det brast var i försvars- och i passningsspelt, där man höll en väldigt låg nivå. Spelare som Andreas Johansson och David Wiklander, som normalt sett är duktiga med boll, slog bort flera viktiga passningar och därmed kom spelet inte upp till sin normala nivå. Wiklander stod även för en svag insats i försvarsarbetet och får ta på sig två av baklängesmålen.
Hela laget kunde egentligen agerat bättre och nivån överlag var för svag. Anfallarna gjorde en godkänd match, men det kändes ändå lite tunt i slutet av matchen. Bobbie gjorde vad han kunde som anfallare, men förhoppningsvis kan Kujovic snart vara redo för spel. Bäst på planen tyckte jag att Christoffer Telo var. Tyvärr gick anfallen lite för sällan via vänsterkanten som sagt, men Telo blixtrade ändå till när han fick chanser.
Trots den här plattmatchen så har ändå IFK häng på placeringarna strax efter toppen. Härnäst väntar bortamatch mot BK Häcken, ett lag som presterat långt under mångas förväntningar.
