IFK Norrköping - Elfsborg
1 - 3

IFK Norrköping - Elfsborg: 1-3 Avgörande felbeslut

Elfsborg tog ledningen med både 0-1 och 0-2 inom loppet av ett par minuter. IFK gjorde vad man kunde för att vända på matchen men hade allt för mycket emot sig. Både avslut och domslut var för svaga och IFK kom inte närmre än reduceringen till 1-2.

På förhand hade undertecknad tre farhågor inför matchen. Dessa farhågor bygger på erfarenhet av tidigare matcher. Först och främst handlade det om att årets svåraste match väntade, där Elfsborg brukar vara en otroligt svår motståndare. Nummer två var oron över att Simon Lundevall skulle ställa till stora problem för IFK och framförallt för Linus Wahlqvist. Nummer tre var att domare Al-Hakim har en tendens att svaja rätt rejält och därav väcktes farhågan att domslut skulle komma att ifrågasättas kraftigt. Som sagt bygger allt detta på erfarenhet och det blev inte någon ändring efter den här matchen. Check på alla tre!

Men om man ska ta det hela från början så valde Jens Gustafsson att starta med den startelva som brukar starta, efter att ha roterat i laget senast mot Prishtina. Det var ett tecken på att Jens inte underskattade motståndarna, trots deras 9e plats i Allsvenskan.

Matchen började spelmässigt ganska jämbördigt och inget av lagen fick till något speciellt eget spel, framförallt inte IFK. Elfsborg skapade en riktigt het målchans i den 8e minuten, efter slarv av Dagerstål och Wahlqvist men Langer räddade upp situationen med en fin räddning. Kort därefter var det IFK som var nära efter fint inlägg av Eliasson men Moberg Karlsson fick inte till avslutet.
Så fortsatte det och båda lagen skapade chanser, där gästerna kändes lite vassare i avsluten.

I de 33e minuten anföll Simon Lundevall längs Elfsborgs vänsterkant och hade inga svårigheter att snurra upp Linus Wahlqvist och placera in bollen till 0-1. Svag prestation av Wahlqvist och även bristen på understöd låg till grund för underläget.
Bara två minuter senare small det igen! David Moberg Karlsson blåstes på en given frispark och även Daniel Sjölund gjordes ner utan åtgärd, därefter följde en kontring och ett passivt försvar innan det stod 0-2. Matchen hade alltså vänt till ett riktigt tungt underläge på 2-3 minuter!
IFK såg slagna ut och lyckades inte hämta sig under resterande första halvlek.

Det var uppenbart att ett tidigt mål i den andra halvleken var otroligt viktigt för att det skulle finnas någon chans att vända matchen.

Som på beställning tog det bara knappt tre minuter av den andra halvleken för att lyckas med det! En snabb frispark på offensiv planhalva gav Moberg Karlsson möjlighet att slå ett snabbt inlägg där Sebastian Andersson utnyttjade att backlinjen inte var samlad och nickade in 1-2!
Precis vad IFK behövde och kommande tio minuter öste hemmalaget på och skapade många chanser. I den 58e minuter såg det ut att vara kvitterat när Fjóluson nickade bollen i mål, men Al-Hakim blåste av. I efterhand visade det sig att domslutet var ytterst tveksamt, eller helt felaktigt!

I den fortsatta jakten mot kvittering så byttes Thórarinsson in istället för Moberg Karlsson och tog rollen som vänsterytter, men höll sig mest på det centrala mittfältet.
IFK fortsatte att rada upp bra målchanser och hetast kände Fjóluson som hade två riktigt bra nickar, men inte marginalerna på sin sida.
Andreas Blomqvist gjorde ett efterlängtat inhopp när han bytte av Dagerstål i den 78e minuten.

I den 83e minuten hade matchen verkligen kunnat vända efter att Thórarinsson kapades bakifrån när han drev bollen in i straffområdet! Al-Hakim friade situationen som kan ha varit den kanske tydligaste straffen i år! I efterhand erkände domaren att han gjort fel och att det skulle varit straff. Vad hjälpte det? För minuterna senare slarvade IFK i uppbyggnaden av ett anfall och tappade boll, Elfsborg kontrade och det passiva IFK släppte in 1-3. Där var matchen körd!

Elfsborg gjorde en bra match när man tog tillvara på IFK’s slarviga och passiva försvarsspel och hade kunnat göra fler mål. Men IFK hade verkligen inga marginaler på sin sida och offensivt var man helt klart värda mer. Ett frågetecken till varför Jens plockade ut Moberg Karlsson och ersatte honom med Gudi. Var det ett försök att få Gudi att hitta ”Trasten-rollen”? Varför tog han inte ut den mer defensiva Dagerstål istället för offensiva Moberg Karlsson? Jens hade säkert sina skäl, men coachningen gav nog inte vad han hade hoppats på. För övrigt fungerade det centrala mittfältet inte speciellt bra och Elfsborg sprang rakt igenom mittfältet utan att stoppas på något sätt.

Och så var det de där farhågorna som jag hade inför matchen, ja dom lär leva kvar och ni förstår nog varför…