IFK Göteborg - Kalmar FF0 - 2
IFK Norrköping - Falkenberg: 2-0 när IFK ångar på
IFK Norrköping går för tillfället som tåget och det är inte mycket som kan stoppa det när det far fram! Falkenberg kunde det absolut inte och IFK kontrollerade matchen från början till slut. Efter två mål i första halvlek blev den andra halvleken en transportsträcka där högsta växeln aldrig behöves läggas i. Tre nya poäng och IFK hänger på i toppen!
Trots att det inte direkt kändes som sommar, utan mer som höstvindar, så var det sista matchen innan det korta sommaruppehållet som skulle spelas. Med tanke på IFK:s fina form, med åtta raka matcher utan förlust, så kommer uppehållet kanske lite olägligt. Men samtidigt fanns det ett ypperligt läge att avsluta bra och därmed få med sig ett riktigt bra utgångsläge för andra delen av Allsvenskan. Men först skulle matchen mot Falkenberg avklaras, vilket inte på förhand skulle räknas som en allt för lätt uppgift. Laget som skulle klara av uppgiften var samma som senast mot DIF, men glädjande nog fick Nicklas Bärkroth ta plats på bänken efter sin skadefrånvaro.
När matchen startade hade jag förväntat mig att IFK skulle föra spelet och precis så blev det. IFK rullade runt mellan backlinjen och mittfältet, där Sjölund och Ante kontrollerade spelet. Falkenberg backade hem och försökte stänga av ytor och så såg spelet ut till stor del. IFK slarvade lite i passningarna, men det kändes som att det var en sådan dag där även lite slarv gick hem. Norrköping skapade några halvchanser i inledningen, men överraskande nog var det Falkenberg som var nära att ta ledningen. På hörna mot IFK var bollen på väg in bakom Mitov Nilsson i mål, men då dök Traustason upp och nickade undan bollen strax innan mållinjen. Det var egentligen Falkenbergs första farlighet och mycket mer än så skapade inte bortalaget i den första halvleken. IFK däremot började få igång spelet mer och mer, men avsluten gick oftast ganska rakt på målvakten. Men så, tjugo minuter in i matchen skulle nollan spräckas! Efter en frispark från kanten studsade bollen ut mot Tkalcic som drog till direkt utan att tveka och bollen borrade sig in lågt i mål! 1-0 och Tkalcic andra mål på två matcher! Det syntes på Nikos reaktion hur glad han blev och frågan är om han inte får fortsatt förtroende som högerytter även nu när Bärkroth är tillbaka.
Om inte Peking redan tidigare haft kontroll på matchen, så hade man det verkligen nu. IFK fortsatte att spela på samma sätt, rullade runt bollen inom laget och såg aldrig stressade ut. Falkenberg såg inte ut att ha några idéer på hur man skulle stoppa IFK, vilket hemmalaget tackade och tog emot för. IFK bet sig ofta kvar på offensiv planhalv och fick långa anfall, som inte alltid resulterade i avslut men som oftast ändå såg genomtänkta ut. Det blev för mycket för Falkenberg och i den 35:e minuten kom mål nummer två. Telos inspel nådde Kujovic, som stod helt fri i närheten av straffpunkten och fick tid att ta emot bollen innan han placerade den elegant precis vid stolproten till 2-0! Janne har sagt att Kujovic är den bästa avslutaren han tränat och när han får lägen som detta då missar han sällan. Rättvis och betryggande ledning gav IFK trygghet och då kändes det som att spelet släppte ännu mer och bara minuterna senare var Tkalcic en hårsmån från att bli helt fri, men en utrusande målvakt stoppade läget i sista sekund. Innan halvleken var slut hann IFK skapa ett par till riktigt bra chanser genom Nyman, Sjölund och Kujovic, men 2-0 stod sig halvleken ut.
IFK hade inte gjort årets bästa halvlek, men trots det kändes det som att det var klasskillnad mot Falkenberg. Skönt att målen hade kommit och det är verkligen starkt att spela så bra fotboll trots att det ändå finns mer att hämta. Det kändes som att IFK skulle kunna växla upp ett par gånger och gasa på om man verkligen skulle behöva, men så långt hade det räckt gott och väl ändå.
Den andra halvleken blev något av en transportsträcka där Falkenberg såg ganska nöjda ut och föll tillbaka och Sjölund fick styra spelet som han ville. Det blev sällan några chansbollar framåt utan bollen rullades inom laget tills att det blev tillfälle att gå framåt. Mycket av spelet gick via vänsterkanten och Telo i andra halvlek, där Telo löpte bra och utmanade gång på gång. IFK skapade en del chanser, men det blev sällan riktigt farligt i den andra halvleken.
Men så med kvarten kvar att spela så fick Bärkroth äntligen beträda planen igen när han bytte av Totte Nyman och tog plats som anfallare. Bärkroth fick stående ovationer och det är tydligt att publiken saknat det han bjöd på under försäsongen. Redan fem minuter senare var det ytterst nära att Bärkroth fick kröna sitt inhopp med ett mål, då han chippade bollen över målvakten men en liten touch gjorde att bollen skruvade sig precis utanför stolpen. Det hade nästan varit för bra för att vara sant om bollen hade gått i mål, men det hade inte varit någon som klagat.
Även Lawan och Dagerstål byttes in i slutet av matchen och IFK kunde utan att förta sig inkassera tre nya poäng efter stabila 2-0.
IFK var som nämnt tidigare klasser bättre än Falkenberg och det är svårt att säga om det var IFK som var så bra eller om bortalaget var svaga. Det känns som att det blivit en vana på Nya Parken att bortalaget inte har en chans. Det kan inte vara en slump att Gefle, Hammarby, Kalmar och Falkenberg blivit utspelade nu senaste tiden av vårt kära IFK. Peking ser ut att hålla en riktigt hög nivå och framförallt så spelar man ett spel som motståndarna har svårt att klara av och komma åt. Ante Johansson och Sjölund styr och ställer precis som de vill och det ser så enkelt ut när dessa rutinerade herrar spelar fotboll. Laget kompletterar varandra väldigt väl och det är svårt att säga egentligen någonting som skulle kunna förbättras. Får det här laget vara intakt och spela samma spel även efter uppehållet så känns det som en riktigt spännande höst som väntar. Nu ska vi inte gå händelserna i förväg, men tittar man på tabellen så ligger IFK på tredje plats, med lika många poäng som tvåan Elfsborg. Med Bärkroth tillbaka i laget så försämras inte direkt utgångsläget. Frågan är om Janne ser honom som anfallare nu när Enarsson inte har övertygat på den positionen, eller om det är yttermittfält som gäller. I så fall tycker jag faktiskt att Traustason är den som ligger närmast att bli bänkad för tillfället. Både Trasten och Sjölund slog bort en hel del hörnor och där visade Bärkroth direkt kvalitet när han kom in. Så Janne har en del att fundera över under det korta sommaruppehållet, men det är helt klart angenäma problem. Just nu känns det enormt tråkigt med uppehåll, men när det väl drar igång igen så väntar Malmö och det kanske blir något mer av en värdemätare.
