IFK Norrköping - Landskrona BoIS: 0-0
Årets första tävlingsmatch började lovande när IFK ställdes mot Landskrona i Svenska cupen, men ju längre matchen gick så kändes det mer och mer som en i raden av försäsongens alla träningsmatcher. Trots att matchen slutade mållöst så fanns det små ljusglimtar som kan lova gott för framtiden.
På ett gråkallt men soligt Nya Parken spelades 2013 års första tävlingsmatch när IFK Norrköping gick in i Svenska cupen och mötte Landskrona BoIS.
Startelvan som IFK ställde upp med togs ut sent på grund av småskador och sjukdom på flera håll i laget. Morten Skjönsberg och Mathias Florén lämnade klartecken för spel, medan Bobbie Friberg da Cruz och Gunnar Heidar Thorvaldsson tvingades avstå matchen. Sedan tidigare var det även klart att nyförvärvet Lawan missade matchen, samt Frempong och Tkalcic på grund av skador.
Det gjorde att laget formerades så här:
Mitov Nilsson
Falk- Olander - Boo Wiklander - Skjönsberg - Florén
Smedberg-Dalence - Johansson - Gerson - Luts
Nyman - Thelin
Min första reflektion över startelvan var att det skulle bli kul att se Siim Luts starta, samt att Isaac Thelin fick förtroendet när Thorvaldsson inte kunde spela.
Just dessa två spelare gjorde snabbt avtryck på matchen, framförallt Thelin som såg helt orädd ut när han på ett mycket bra sätt krigade i luftrummet.
Matchen började bra från IFKs sida och det syntes tidigt att det var IFK som skulle föra matchen och skapade flest målchanser. Mitt i den första halvleken hade IFK sin bästa period av matchen och flera farliga målchanser skapades och allt som oftast var det unge Thelin som stod för avsluten. Likt förra säsongen så blir det som farligast när Norrköping bygger upp anfallen via högerkanten och Smedberg-Dalence får möjlighet att slå inlägg eller hörnor med sin känsliga högerfot. Samspelet mellan honom och Falk-Olander på högerbacken fungerade till och från bra, även om det syns att Falk-Olander inte är en naturlig ytterback.
På andra kanten blixtrade Siim Luts till ibland och visade tecken på väldigt fin bollkontroll och teknik, men samtidigt försvann han ur spelet under vissa stunder på samma sätt som tidigare varit ett återkommande problem för IFKs vänsterkant.
I halvtid kändes 0-0 inte alls rättvist då IFK skapade tillräckligt med chanser för att ha kunnat tagit ledningen och Landskrona skapade inte mycket av värde framåt.
Efter förra säsongen har man nästan vant sig vid att Christoffer Nyman agerar likt en anfallare av hög allsvensk klass, men idag visade även Thelin att han blir att räkna med när Allsvenskan drar igång. För mig känns det logiskt varför inte Spetim Hasani ersattes efter han lämnat klubben, då Isaac Thelin besitter ungefär samma egenskaper som Hasani gjorde.
Till andra halvlek ställde IFK Norrköping upp på samma sätt som man avslutade, men spelet var inte längre lika imponerade som tidigare. För att vara ett Allsvenskt lag som mötte ett lag från Superettan så tycker jag att tempot var alldeles för lågt och IFK följde inte med upp i anfallet med lika mycket spelare som jag hade väntat mig. Ofta var det bara anfallarna samt yttermittfältarna som agerade i anfallspelet. Johansson och Gerson kändes för defensiva och en bit in i andra halvlek byttes Christoffer Telo in centralt på mittfältet istället för Gerson. Även om det inte gav en jättestor effekt så var det tydligt att Janne Andersson ville få med det centrala mittfältet även i anfallspelet som ett ytterligare hot.
Några ströchanser skapades men målen uteblev samtidigt som spelet blev sämre. Ytterbackarna följde inte längre med upp i anfallen på samma sätt som i första halvlek och skärpan verkade inte finnas där. Det var tydligt såväl i avslut som i uppspel där för många bollar helt saknade adress.
Sista kvarten började äntligen IFK få till ett tryck på Landskrona igen och ett mål hängde i luften. Imad Khalili byttes in istället för Luts för att öka på offensiven men några mål blev det aldrig och matchen slutade 0-0.
Sätt över hela matchen så var IFK Norrköping helt klart värda att vinna matchen, men på flera håll såg det ut som att man spelade en betydelselös träningsmatch istället för en match i Svenska cupen. Jag blev imponerad av Luts och Thelin som verkar vilja kriga om att slå sig in i startelvan, medan vissa andra spelare verkade inte riktigt ha taggat till.
Defensivt så försvarade sig IFK väldigt bra och där fanns det inget att klaga på, även om Landskrona inte hade mycket till hot i anfallsväg.
Nyman och Thelin slet hårt på topp och det saknas egentligen bara det där lilla extra för att någon av dem skulle fått blivit matchavgörare.
Idag när IFK mötte ett svagare motstånd så kändes det tydligt att en kreativ kraft centralt på mittfältet saknades, men kanske kan Telo bidra med det på sikt.
Martin Smedberg-Dalence ska ha ett plus för sitt hårda slit både i defensiven och i offensiven då han ofta jobbade fram målchanser på mer eller mindre egen hand.
Lite ris vill jag ge till kapten Florén som tyvärr slog bort några bollar lite för enkelt. Med tanke på den fina vänsterfot han har så är kraven lite högre än så.
Bäst i dagens match tycker jag Isaac Thelin var, som gjorde allt rätt fram till avsluten. Med några fler matcher i kroppen så tror jag att han kommer bli säkrare i avsluten och jag räknar faktiskt med att han kommer göra en handfull mål i årets Allsvenska.
