IFK Norrköping - Malmö FF - En bra dag på jobbet
Dagens påskägg från MFF var fyllt med en massa mål och målgörare, tempo och bra spel, och ändå en liten smula missnöje. Allsvenskan 2024 är igång.
Så var dagen som vi är så många som väntat på här. Nej, jag pratar inte om påskafton, även om det är trevligt med ledighet och godisfyllda ägg och sånt. Efter en lång vintervila, med cupspel som en smarrig försmak, var det idag äntligen dags för den allsvensk premiär! Underbart! Själv fick jag följa bortamatchen mot IFK Norrköping på TV, men gladdes åt att se närmare 3000 himmelsblå supportrar på plats och det fick mig att längta än mer efter hemmapremiären.
I TV-sändningen inför matchen diskuterades det mest om hur överlägsna MFF kommer att vara i år. Kommer man att nå 70 poäng? Hur många omgångar kommer det att vara kvar när guldet är säkrat? Spelar det ens nån roll för MFF om man får skador och avstängningar? Visserligen gillar jag vår egen malmöitiska kaxighet men jag tycker samtidigt att det är en smula läskigt när det är sånt totalt fokus på överlägsenheten: Även om jag själv också imponeras av vår trupp och blir förvånad varje gång jag kommer på vilka enormt bra spelare som saknas i varje matchtrupp så påminner ändå en röst i bakhuvudet om att jobbet trots allt måste göras på planen... Med fullt fokus. Hela matcherna.
"Peking" saknade två av sina bästa spelare i startelvan, Traustasson var inte ens med i truppen (sjuk) och Nyman satt på bänken (sjukdom under veckan). MFF-tränare Rydström mönstrade en startelva som höjde ett och annat ögonbryn - för inte hade majoriteten tippat att Rieks skulle starta? Och kanske inte heller Rosengren? Följande, för dagen mörkblå, elva startade: Dahlin - Stryger Larsen, Jansson, Cornelius, Busanello - Nanasi, Rosengren, Berg Johnsen, Rieks - Kiese Thelin, Botheim.
Det var foten på gaspedalen redan från början från båda lagen. Förra säsongen hade MFF ofta ett stort bollinnehav men fick också kritik för att det inte alltid ledde till något farligt, att bollen spelades runt utan att man kom till farliga avslut. Idag visade man upp ett mer varierat spel där man visserligen kunde visa på tålamod och spela runt bollen när det behövdes men framför allt var det genom omställnings- /kontringsspelet som imponerade - tillsammans med de fasta situationerna som var ytterligare en av fjolårets svagheter.
Redan efter tio minuter kom första målchansen för MFF, men Nanasi träffade ribban. Drygt fem minuter senare träffade han något bättre vid en hörna, nämligen IKT:s huvud, och premiärmålet för säsongen var ett faktum. Norrköping var absolut inte ofarliga i inledningen av matchen och hade bland annat ett skott i stolpen men lyckades inte förvalta de chanser de skapade. Efter dryga halvtimmen agerade Kiese Thelin framspelare och anfallskollegan för dagen, Botheim, fick göra sitt första allsvenska mål. Visserligen borde det varit en offside, men det räknas ju ändå och lär säkert jämna ut sig under säsongen. Men målet var tungt för hemmaspelarna som började hänga så smått med huvena och inte blev det bättre när Nanasi satte dit trean efter att han själv vunnit boll vid mittplan. Det var ett stukat hemmalag som gick av planen i paus och Tim Prica ville definitvit vara någon annanstans än vid intervjumikrofonen. IKT däremot var hyfsat nöjd, men tyckte att MFF skulle göra tre mål till i andra. Och han fick ju nästan rätt.
Andra halvlek började likt den första slutade, Norrköping hade ett större bollinnehav men det var Malmö som skapade chanserna. En kvart in i halvleken, just innan han skulle bytas ut, tackade Sören Rieks för platsen i startelvan genom att sätta dit fyra noll för di blåe efter ytterligare en kontring. Det skulle bli ett femte mål och även en femte målgörare för MFF. För med en kvart kvar spelade inbytte Taha Ali fram dito Stefano Vecchia efter, jajamen en kontring, och Vecchia gjorde inget misstag.
Men, så var det ju det här med att hålla fokus i 90 minuter. Strax innan Vecchias 0-5 mål byttes Christoffer Nyman in för Norrköping, och han verkade vilja visa lagkamraterna att det gäller att kämpa in i det sista. Ungefär i samma veva började MFF-spelarna slappna av och göra lite för enkla misstag. Ett av dessa högg Norrköping på och reducerade i 87:e minuten. Onödigt som bara den och jag gillar att det inte bara var jag som var lite irriterad över det efter matchen utan även de MFF-spelare som intervjuades. Såklart kan det tyckas kaxigt och dumt att inte vara helt nöjda efter en storvinst i en premiär. Men jag gillar inställningen. Slappnar man av mot fel lag vid fel tillfälle kan det straffa sig hårdare.
Men i det stora hela måste dagens match ändå ses som en bra dag på jobbet. Får man be om något liknande i hemmapremiären?
