- -
IFK Norrköping - Sundsvall: 5-1 och klasskillnad
IFK Norrköping började matchen trevande och trots 1-0 i halvtid så kändes det inte som att hemmalaget kom upp i normal kapacitet. Men i den andra halvleken satt spelet och därmed kom utdelningen i form av fyra mål inom loppet av 13 minuter! Ett effektivt och starkt IFK körde över Sundsvall som vek ner sig totalt. Klasskillnad beskriver den andra halvleken väldigt bra!
Efter ett halvlångt uppehåll och många bortamatcher var det äntligen dags för hemmamatch på Nya Parken igen! Det var något som borde skapa en hyfsad hype kring topplaget IFK, men när jag tog plats på Parken så kändes det lite avslaget. Läktarna började fyllas upp rätt bra, men bortalagets sektion ekade så gott som tom förutom cirka 20 tillresta supportrar. Jag får erkänna att det inte gav samma känsla som när ett annat topplag kommer på besök, men jag räknade med att spelarna ändå skulle vara taggade till max.
Men innan matchen startade så fick publiken möjlighet att hedra den nyligen bortgångne Bengt "Zamora" Nyholm, genom en tyst minut och spelarna bar sorgband. Sällan har det känts så kraftfullt med en helt tyst publik och det märktes att "Zamora" har en tydlig plats i IFK:s historia.
När matchen började så hängde den avslagna känslan jag hade inför matchen kvar och IFK såg inte alls så taggade ut som jag hade trott och hoppats. Spelet gick lite på halvfart och spelarna löpte inte lika mycket som vi blivit vana av att se dem göra. Sundsvall slog några långbollar mot sina anfallare och formerade sig väldigt kompakt i försvarsspelet. Det gjorde att IFK hade behövt löpa ännu mer för att dra isär försvaret men det hände inte mycket alls i inledningen. Men efter drygt tio minuter började det hetta till. Först vann Fransson boll och via Bärkroth spelades bollen in mot Kujovic som löpt mot målområdet och fick en touch på bollen men inte tillräckligt mycket kraft för att resultera i mål. Minuten senare hade Kujovic en boll på mållinjen efter att både han och först Totte Nyman avslutat. Då kändes det riktigt nära och att det bara var en tidsfråga innan IFK skulle ta ledningen. Men istället så höll sig tempot på en låg nivå och även om IFK hade mycket boll och flyttade upp mycket folk i anfallen så såg det inte speciellt vasst ut. Något som blev väldigt typiskt var att IFK testade avslut från distans och nästan alla skott gick strax utanför. Helt rätt att testa skott, men det saknades hela tiden löpningar i djupet och anfallen blev då enkla att läsa och försvara sig mot. Så såg mönstret ut fram till den 38:e minuten, då mönstret samt bortalagets nolla bröts. Sjölund löpte i djupet och det uppfattade Ante Johansson som lyfta in bollen i straffområdet, Sjölund spelade bollen snett inåt bakåt där Totte Nyman slängde sig fram och stötte in bollen till 1-0! Fint aktion från uppspel till avslut där den efterlängtade djupledslöpningen gav effekt!
IFK skapade någon mer chans och kontrollerade spelet fram tills att halvleken var slut.
Kanske har man blivit bortskämd av IFK:s fina spel, men idag tyckte jag inte att IFK gjorde en bra första halvlek. Spelet var enkelspårigt och avsluten följde samma mönster, fram tills Tottes mål.
Alexander Fransson hade gjort det bra, framförallt i matchens inledning, men resterande spelare kunde absolut höja sig. I synnerhet Bärkroth behövde steppa up minst en nivå, helst två, då han haft mycket boll men inte lyckats men knappt någonting kreativt. Där och då kändes det som att det saknades kämparglöd, eller så var man bara väldigt segstartade. Men trots allt så ledde IFK med 1-0, så allt var inte negativt.
Den andra halvleken kändes ganska omgående mer positiv och det var lite mer fart i IFK. Bara ett par minuter in i halvleken skapade både Nyman och Traustason varsin målchans där det var nära att ledningen kunde utökas. IFK hade mer och mer kopplat ett grepp om matchen och såg mer stabila ut än i första halvlek. Det skulle ge resultat och bli starten på en väldigt bra period i matchen som skulle resultera i målfyrverkeri. Först i den 53:e minuten när Linus Wahlqvist anföll längs högerkanten och måttade ett fint inlägg mot Nyman som gick ned på knä för att kunna nicka bollen perfekt intill stolproten. Mycket snyggt mål och det stod 2-0!
Fem minuter senare så tog sig Tkalcic fram från vänsterkanten och gick på avslut som målvakten räddade men returen kunde måltjuven Kujovic slå in till 3-0!
Två minuter därpå hade IFK fått hörna som Traustason lyfte in och som kapten Ante Johansson nådde högst på och kunde distinkt nicka in 4-0!
Som om det inte var nog, eller det kan väl aldrig bli nog när det gäller IFK och mål, men så i den 66:e minuten kom 5-0. Ett långt inlägg nådde Kujovic som kunde ta emot bollen i straffområdet för att sedan lyfta fram den mot mål där Fransson slängde sig fram och nickade elegant in 5-0! Inom loppet av 13-14 minuter hade IFK stängt in fyra mål och det var en enorm klasskillnad. Sundsvalls målvakt Naurin såg ut att ha fått nog och samlade sina lagkamrater för något som såg ut som en utskällning. Det var i så fall befogat även om IFK så klart samtidigt gjort det bra.
Den stora ledningen gav utrymme för att släppa in Kamara och Telo istället för Totte och Tkalcic, då de två inbytta spelarna behövde matchträning. Lite senare byttes även Genta Citaku in och var faktiskt den som såg mest spännande ut.
Nivån på spelet sjönk i takt med tempot och båda lagen såg ut att mest vilja spela av matchen. IFK hade full kontroll på matchen och därför kändes det så otroligt onödigt när Bärkroth tappade boll på mittplan vilket resulterade i en kontring och sprucken nolla för Mitov. 5-0 eller 5-1 kanske inte gör så stor skillnad men en nolla är alltid skönt samtidigt som målskillnaden är viktig i den Allsvenska toppstriden och baklängesmålet kändes därför onödigt.
Men mer än så hann inget av lagen att göra och IFK gick av planen som värdiga segrare!
En svagare halvlek följdes upp av en desto bättre minst sagt. IFK gjorde det bra när man väl fick upp farten och tog löpningarna in i boxen, för då hängde inte spelarna i Sundsvall med i svängarna. Det är precis det spelet som tagit IFK till toppen, att hela tiden löpa och hitta öppna ytor samtidigt som man är trygga med bollen.
Från den andra halvleken finns det mycket positivt att ta med, så som fyra olika målskyttar och ett bra spel överlag. Så gott som hela laget höjde sina betyg och nästan alla ska vara riktigt nöjda med sina prestationer. Dock har jag högre krav på Bärkroth, som borde kunna utnyttja ett svagare motstånd mycket bättre än vad han gjorde idag. Det syntes sällan den där spelglädjen och finterna man vill så från honom, och inte heller det enklare spelet och grovjobbet verkade funka.
Tyvärr fick inte heller Kamara det att funka under de 20 minuterna han fick i matchens slutskede. Visserligen var matchen redan vunnen då och tempot hade gått ner, men Kamara missade enkla passningar och såg minst sagt ringrostig ut. Tur då att Nyman och Kujovic levererar på topp, men det skulle inte skada med en het Kamara att slänga in när målen måste in.
Men nog om det negativa, för när IFK vinner med 5-1 då finns det mycket positivt att lyfta fram. Jag väljer att hylla att IFK:s egna talanger Nyman, Fransson och Wahlqvist som ligger bakom tre av målen. Att Fransson börjat göra en del mål är väldigt positivt och det har lyft honom en nivå tycker jag.
Nu firar vi den här seger, för imorgon börjar laddningen inför onsdagens match som Janne antagligen hade sagt!
