IFK Norrköping tränar mentalt
Den här dagen när jag vänder mina steg mot Nya Parken för att träffa mitt nästa offer att intervjua har snön kommit. Det känns som jag hade klarat mig utan den. Men änderna i strömmen verkar nöjda, de klagar inte hur eländigt vädret än är. De har väl inte så stor hjärna, tänker jag.
I dag har jag ställt in siktet på en kille i IFK som inte gör något stort väsen av sig, men desto större nytta. Jag har fått en känsla av att många inte ens vet om att han ingår i teamet runt IFK. Tänkte ändra på det nu. Jag pratar om Daniel Ekvall, idrottspsykolog som sedan drygt två år ingår i IFK:s stab. Vi ska träffas på Stjärnkrogen på Parken.
Daniel sitter upptagen med Lars Gerson när jag kommer in. Jag slår mig ner vid ett annat bord och avvaktar. I restaurangen ser man en hel del IFK-folk. Här sitter Janne Andersson och småpratar, Tony Martinsson dyker upp. I andra änden av lokalen sitter Anders Whass och även Andreas Johansson. Daniel avslutar med Gerson och möter upp. Vi går vidare till en loge högst upp i byggnaden. Vi försöker komma i gång snabbt för Daniel har en tid att passa, han ska hämta på dagis.
– Min sambo och jag bor i en lägenhet i centrala Norrköping. Vi har en son som heter Alve, han ska fylla två år i april. Själv fyller jag snart trettiotre. Jag är född och uppvuxen på Vikbolandet utanför Norrköping. Gjorde lumpen på Gotland och har bott fyra år i Halmstad ihop med att jag studerade där. Har även bott ett år i Linköping men nu har jag hittat hem igen.
Har du själv spelat fotboll?
– Ja, jag började spela i Kuddby på Vikbolandet. Spelade även ett tag i Hagahöjden i Norrköping där jag också gick fotbollsgymnasiet på De Geer. Jag ingick i samma årskull som Jonas Bjurström som spelade i IFK Norrköping i slutet på nittiotalet.
När jag studerade i Halmstad så spelade jag även i IF Leikin. Det jag kommer ihåg särskilt därifrån var när vi mötte Hässleholm ett par gånger. De hade en riktigt lång spelare med i laget som visade sig heta Peter Crouch. Hässleholm hade något slags utbyte med Tottenham på den tiden. Att ha spelat mot honom är ju något man kommer i håg. När jag kom tillbaks till Norrköping efter mina studier så spelade en period i Hagahöjden igen. Mitt sista år där kommer jag ihåg att Marcus Johansson (nu i IFK) skulle börja träna med oss i A-truppen. Jag tror att han bara var tretton år då. Tränaren jag hade då (Peter Moberg) bad mig snacka mycket och ta hand lite extra om den killen så han skulle känna sig bekväm. Det har väl gått ganska bra för honom än så länge.
Vad har du för utbildning?
– Jag har läst både idrottspsykologi och idrottspedagogik på högskolan i Halmstad. Utöver det har jag även läst till kognitiv beteendeterapeut (KBT). Kort sagt så handlar idrottspsykologi om hur man får organisationer, grupper, lag och individer att prestera bättre. Kognitiv beteendeterapi handlar mera om psykisk ohälsa, typ ångest och depressioner. Inom KBT finns även verktyg och tekniker för alla, även om man mår bra så kan man använda sig av KBT.
Varför blev det idrottspsykologi för din del?
– Mitt intresse väcktes nog i fotbollsgymnasiet där vi läste lite om psykologi inom idrotten. Varför man kunde prestera så bra ibland och lite omkring det här med självförtroende. Motivation är också intressant, varför en del kan träna stenhårt och en del inte har samma driv osv. Förutsättningarna fysiskt ändras ju inte särskilt mycket på en vecka, däremot psykiskt kan det hända en hel del. Det kan svänga fort. Sådant tyckte jag var intressant, så det var nog där det tog fart.
Hur länge har du jobbat inom yrket?
– Jag började nog redan 2003 om än i liten skala. När jag hade läst klart så kom jag i kontakt med SISU Idrottsutbildarna. De behövde folk som kunde åka omkring och föreläsa om idrottspsykologi. Så jag började hos dem och det i sin tur kunde innebära att jag träffade någon idrottare som ville träffas individuellt. Då fick jag kanske följa upp honom ett par gånger och på den vägen är det.
Är du anställd nu eller arbetar du som egen företagare?
– Just nu jobbar jag halvtid på Östergötlands fotbollsförbund (ÖFF) men där handlar det egentligen inte om idrottspsykologi, det är mer föreningsutveckling och lite kring tränarutbildning och det som hör till den biten.
Från och med förste september jobbar jag även halvtid på Citykliniken i Norrköping. Under den tiden jobbar jag med idrottspsykologi och KBT. Där jobbar jag med även med enskilda idrottare samt att det jag gör här i IFK ingår i den tiden.
Är du inriktad på just fotboll?
– Utbildningen som jag har gått är ju mer generellt inriktad på idrott. Det kan ju vara så att jag drar mig lite åt fotbollshållet eftersom jag är intresserad och därför blivit väldigt insatt. Att jag har spelat själv är ju heller ingen nackdel då man förstår upplägg och hur tränaren jobbar. Man pratar samma termer och det kanske kan göra det lite enklare att få in idrottspsykologi i vardagen bland spelarna. Kan också vara lättare att knyta kontakt med spelarna då man har något gemensamt. Att skapa en bra relation är viktigt
Kan man kalla dig för psykolog?
– Egentligen inte, eftersom jag inte är legitimerad psykolog. Det är fritt fram att säga idrottspsykolog. Jag brukar själv kalla mig för idrottspsykologisk rådgivare, det känns mer rätt på det viset. Under mina studier så läste vi ofta samma kurser som de som gick psykologprogrammet, sedan hade vi vissa delar som var mer inriktade på idrott vilket innebar att vi inte kunde få ta legitimation som psykologer.
Har du mycket kvar att läsa om du skulle vilja bli legitimerad psykolog?
– Man får räkna tillgodo en hel del av den utbildningen jag gick. Jag är osäker på hur mycket, men jag behöver inte börja om från början. I och med att jag läste in kognitiv beteendeterapi så får jag jobba som psykolog i en viss utsträckning. Jag jobbar ju med privatpersoner som har ångest, depressioner, utbrändhet och sådana typer av problem och det får jag göra tack vare den utbildningen. Oftast är det idrottare men även” vanliga” människor.
Är det skillnad på idrottspsykologi och vanlig psyklogi?
– Som sagt, när jag studerade så läste vi ofta ihop med de som skulle bli psykologer men vi inriktade oss på idrott. Det är väl en viss skillnad i och med att idrottpsykologi handlar mycket om gruppen. Det är svårt att peka på något specifikt. Det är olika men det finns nog fler likheter.
Har du några övriga uppdrag?
– IFK Norrköping är ju det största just nu. Jag jobbar även med Paralympics-truppen inför London. Där handlar det mest om bordtennis för min del. Det har ju varit mycket med ungdomslandslagen i fotboll och deras läger på Bosön. Eftersom jag själv har barn så har jag försökt skära ner tiden där. Det finns även en del individuella idrottare jag jobbar med, deras namn vill jag inte skylta med.
Du ska ha föreläst för de allsvenskatränarna har jag hört.
– Ja, det stämmer. Det var för ett par år sedan under en utbildningsdag för tränarna. En kille som heter Johan Fallby drog ihop lite folk som skulle hålla föredrag. Ett spännande uppdrag.
Du jobbar alltså både med lagsport och med individuella sporter. Är det ingen skillnad?
– Ja, jag har jobbat med både och. Det har varit allt från golf och lerduveskytte till enduro och nu Jobbar jag med IFK. Ungdomslandslagen och Paralympics är ju också grupper.
Det kan finnas skillnader på vilka psykologiska färdigheter som är viktigare i vissa idrotter. En tyngdlyftare och en schackspelare får träna den mentale biten på helt olika sätt. Tyngdlyftaren ska ju kunna explodera, han som spelar schack ska kunna hålla focus under en lång tid.
Du jobbar alltså på olika sätt beroende på vilken idrott det gäller?
– Ja, till viss del gör jag det. Man får anpassa dels utifrån idrotten, men inte minst utifrån personen själv. Bland idrottare brukar det fungera väldigt bra med KBT. Man brukar prata mer om beteende och hur de får dig att agera. Istället för att prata om t.ex. dåligt självförtroende så pratar man om dina beteenden på plan. Vad händer med dig på plan när du känner dåligt självförtroende? Det kan vara att du inte ropar till dig bollen, du kanske spelar bollen väldigt enkelt ifrån dig eller inte tar den där löpningen som du skulle ha gjort om du hade känt ett bra självförtroende. Att prata konkreta beteenden, vad spelarna gör på plan, gör att psykologin blir mindre flummig för spelarna.
Du vill ju inte gärna nämna de namn du jobbar med men jag frågar ändå. Har du eller har du haft någon kändis på listan?
– Ja, IFK Norrköping, ha ha.
Ja, det är ju faktiskt en kändis
– Jag har ju jobbat med en del kända ansikten i ungdomslandslagen genom åren. John Guidetti, Oskar Hiljemark, Viktor Claeson är några som det gått ganska bra för och som det är kul att följa. Jag har ju inte jobbat på individnivå med dem, det har ju varit utbildningar och föreläsningar men ändå roligt att ha varit med.
Hur ser ditt uppdrag ut hos IFK Norrköping? Har du kontrakt?
– Ja, ett år i taget. Ungefär fem-sex timmar i veckan jobbar jag här. Lite bestämmer ju Janne(tränaren) vad jag ska lägga timmarna på. Det kan vara både individuella samtal och träffar med laget. Ibland är jag med på ledarmöten och bollar idéer och kommer överens vad laget behöver från min sida. De här timmarna kan givetvis vara lite glidande, ibland är jag här mer och ibland kanske mindre. Det här är tredje året för mig i IFK Norrköping.
Behöver IFK Norrköping din hjälp?
– Ja, absolut, ha ha. Skämt åsido, det finns så många delar och så många nivåer att jobba på så behov finns alltid. Nu för tiden så har alla de stora klubbarna tillgång till idrottspsykologer på ett annat sätt. Nu ingår man mera i teamet runt laget och finns mer eller mindre alltid tillgänglig. Förr kom det kanske någon i bästa fall en gång i kvartalet och föreläste. Då handlade det mera om ren utbildning.
Nu handlar det mycket om att utveckla varje spelare och då är psykologi en del, det finns många andra också. Det kan också vara att man ska få ihop gruppen, att man ska dra åt samma håll. Målsättningar och kommunikation är också sådant man jobbar med.
Finns det ett stort behov i IFK Norrköping?
– Nja, men jag känner av ett stort intresse från både spelare och ledare. Första året här så hade jag med en enkät där jag bl.a. frågade efter intresset. Jag tror det var tjugo av tjugotre som kryssade i att de var intresserade av mina tjänster.
Hur uppstår ett behov hos en spelare?
– Det kan ju vara så att en spelare vill lära sig mer om någonting t.ex. självförtroende. Man behöver inte ha ett problem, man kanske bara vill utvecklas. Det kan hända något, kanske en skada. Då kan man behöva stöd och kanske hjälp med målsättning och motivation. Tanken är ju också att man ska jobba förebyggande med bl.a. utbildning så att man kan hantera saker bättre när de händer. Att man är bättre förberedd på det som kan hända.
Hur upptäcker du ett behov?
– Eftersom jag har relativt lite tid hos IFK, så är det vanligaste att kanske Janne eller någon annan runt laget upptäcker något. Då kan de komma till mig och kanske be mig kolla upp det, eller ta ett snack med den spelaren. Det bästa är alltid om spelaren själv vill ta kontakt, då finns det en motivation redan från början att åtgärda vad det nu gäller. Då är det lättare att jobba med personen i fråga. Många saker kommer fram i de här individuella samtalen jag har med spelarna. Då kan man utgå därifrån och börja jobba tillsammans med spelaren mot ett gemensamt mål.
Vilka är de vanligaste frågorna du får jobba med?
– Det mesta handlar nog i grund och botten om att man inte presterar vad man själv tycker att man kan. Sedan kan det ju visa sig på många olika sätt.
Är personen i det läget på det klara med att problemet kan sitta på det mentala planet?
– Det är olika. En del är väldigt medvetna och en del lite mindre. När man jobbar på det här viset så gäller det att se och förstå att alla bitarna gör sitt. Särskilt då för spelaren. Om du har en bra fysik och känner dig stark så får du genom det ett bra självförtroende. Känner du dig däremot svag eller inte har tempo i kroppen så känner kanske ett dåligt självförtroende. Är det då en mental fråga? Både ja och nej, tränar du upp styrkan och tempot så får du förhoppningsvis tillbaks ditt goda självförtroende. Allt hänger ihop. Allt det här jobbar vi för att spelarna mer och mer ska förstå.
Kan man säga att du/ni jobbar till största delen förebyggande?
– Ja, det är ju så man hoppas det ska vara, att man jobbar mycket med utbildning. Så att spelarna kan hantera sin vardag på ett bra sätt och även om det händer saker så går det smidigare att lösa om spelaren har en bra grund att stå på vad gäller den mentala biten.
Har spelarna möjlighet att söka upp dig?
– Ja, det har de. De kan alltid hugga tag i mig när de ser mig. Jag är ju här en gång i veckan och så har de min mailadress och telefon.
Händer det ofta att någon gör det?
– Nja, inte ofta. Jag tror att mycket av frågorna kommer fram när vi pratar individuellt. Det kanske händer två-tre gånger per säsong att det är någon som har ett extra ärende.
Hur ofta har du individuella samtal med spelarna?
– Jag träffar ju alla i laget två gånger om året. På försäsongen och en gång på sommaren. På försäsongen lyssnar jag av om det finns något man vill titta lite särskilt på under året. Jag är mitt uppe samtalen just nu. Har avverkat sexton stycken och tio av dem har något som de vill jobba med. Det tyder på en god vilja att förbättra sig.
Träffar du en spelare fler gånger om han har något att jobba med?
– Ja, det är tanken att det ska fungera så. Givetvis i mån av tid. Jag får försöka att hushålla lite med den varan. Några av spelarna träffar jag mycket mer än andra, alla har ju inte saker att jobba med.
Är det bara upp till spelaren eller kan du gå in och peka på saker som du tycker att han borde tänka, förbättra eller jobba på?
– Oftast är det ändå upp till spelaren att komma till mig för då finns det redan en motivation att åtgärda de problem eller frågor man har. Visst kan det vara så att någon kanske har en brist som den själv inte tänkt på, då får ju vi gå in och påpeka det. Tyvärr känner jag att tiden inte räcker till, jag har fullt upp med de som själva vill.
Vilka har rätt att utnyttja dina tjänster i IFK?
– Som det ser ut nu så är det alla spelare och ledare i A-truppen.
Har du fått ta dig an någon ledare någon gång?
– Nej, inte på det sättet att de har kommit till mig och vill jobba med något. Men det händer ibland att vi träffas och bollar idéer med varandra. Vi diskuterar grupputveckling, roller i laget och kanske hur man ökar inlärning. Då kan vi komma fram till något som jag kan börja förbereda.
Händer det att du är med på matcher eller träning för att bara kolla läget i truppen?
– Det händer, framför allt matcher brukar jag se. Det kan ju vara så att några spelare har en målsättning att jobba mot, då kan jag vara där och föra anteckningar angående det t.ex. Då handlar det ju om hur de bär sig åt i vissa situationer på plan och inte om själva spelet. Allt vi jobbar med här i IFK ska ju förhoppningsvis i slutänden leda till att vi presterar bättre på plan. På det viset är det ju viktigt att man är med och kollar på träningar och match även för mig.
Jobbar du med attityder i ditt yrke?
– Nja, det beror på hur du menar. Jag vet att Janne och Stefan jobbar mycket med spelarnas attityder.
I en grupp finns det alltid tuffa attityder och blyga tillbakadragna. Försöker man tona ner de tuffa likväl som man givetvis försöker höja de blygas attityd eller bejakar man var och ens personlighet?
– Svår fråga. Är man med i en förening eller ett lag så finns det givna regler och ramar som man måste förhålla sig till. En annan del är ju att kunna acceptera varandras olikheter. Kunna förstå att den spelaren är på ett visst sätt och jag är inte så.
Nu vände du på min fråga, typiskt psykologer.
– Ha ha. Men självklart försöker man pusha de som är lite tysta så att de kanske vågar ta för sig mer. Det kan väl någon enstaka gång behövas tona ner någon som kanske är lite gapig av sig men ofta tar gruppen ner en sådan person lite grann. Man ska också veta att en grupp blir stark av att ha olika personligheter. Det kan vara svårare att få ihop en sådan grupp men lyckas man så får man ofta ut mer i form av prestation t.ex. Givetvis kan man inte bära sig åt hur som helst, men man har ju någonstans kommit överens om vilka regler som gäller för den här gruppen och skulle någon då falla utanför ramarna så är det både gruppen som sådan och ledarnas ansvar att ta tag i det. En viktig sak är att man strävar åt samma håll.
Är ett bra idrottspsyke detsamma som ett ”vanligt" psyke?
– Man ska ju inte glömma bort att idrottare är också vanliga människor. För att komma långt i sitt idrottande så behöver man ju vissa egenskaper, man kanske har det där lilla extra drivet, man är ihärdig, man ställer höga krav på sig själv. Sådana drag är jätteviktiga när det gäller idrott och man vill nå så långt som möjligt. Man ska också veta att det är just de egenskaperna som gör att många idrottsmän blir övertränade. Man kan jämföra det med att i arbetslivet bli utbränd. Men för att svara på din fråga så tror jag att ett idrottspsyke är ganska lika ett vanligt psyke fast med lite mera spets.
Händer det att du får ägna dig åt konflikthantering?
– Nej, jag tror att om sådant uppstår så sker det på träningar och då tar Janne och Stefan hand om det. Jag har aldrig behövt blanda mig i.
Får du agera psykolog i IFK? Får du höra mycket elände och tråkigheter?
– Ja, det kan hända men är inte jättevanligt. Min roll är ju lite lurig för tanken är ju att man ska kunna komma till mig och prata om vad som helst. Man ska kunna snacka skit om lag kompisar och tränare om man vill. Kunna prata av sig om man känner att man behöver, jag har ju tystnadsplikt.
Hur mycket påverkar privatlivet en spelare? Är det den stora biten?
– Ja, det kan det mycket väl vara. Det finns forskning som visar att om man har många stressorer omkring sig privat, saker som gör så att man blir stressad, så är man mer skadebenägen. Det finns en koppling där. Det är ju väldigt individuellt även där, en del vill ha något att göra utanför fotbollen. Några kanske vill ha ett jobb på sidan om. Huvudsaken är att vardagen fungerar för just den personen. Man måste trivas för att kunna prestera på en hög nivå.
Hur har du och det du jobbar med tagits emot av laget?
– Jättebra. Som jag sa så finns det ett stort intresse för den här biten och jag känner att Janne och Stefan tycker att det här är viktigt. Det kan i sin tur göra att spelarna får ökat intresse i sin mentala träning vilket är väldigt nyttig.
Är det obligatoriskt för spelarna att träffa dig?
– Ja, just de här två samtalen varje år har vi sagt att alla ska delta i.
Det här är ditt tredje år i IFK. Ser du något resultat av ditt arbete?
– Det tycker jag faktiskt. Det som jag håller på med tar ju lite tid att genomföra, och att det sätter sig hos alla. Det är ju också omsättning på spelare, några kommer några går. Trots det tycker jag att vi tar små steg hela tiden. Det kan ju handla om att öka medvetenheten i hela laget. Arbetet på gruppnivå med t.ex. sammanhållning är ständigt aktuellt. Det är ju inte bara långsiktigt, det vi gör ska ju underhållas också. Självförtroende är ju en färskvara, något man ständigt behöver jobba med precis som kondition.
Är de nya spelarna vana att ha en mental tränare?
– De flesta har nog haft mer eller mindre kontakt med någon liknande. Skillnaden kanske kan vara att jag är med relativt mycket ändå. De kan alltid få tag i mig.
Upplever du att du ingår i laget?
– ja absolut. I och med det stora intresset från klubbens sida så känns allt bara bra. jag har ju hållit på IFK Norrköping sedans barnsben, så det här uppdraget är ju en stor ära för mig. Att Fotboll och psykologi är det roligaste jag vet gör inte saken sämre. Att få jobba med så motiverade spelare och ledare är verkligen stimulerande. Jätterolig miljö att jobba i.
Blir du klar med ett lag eller är det en evighetsprocess?
– Nej, man blir inte klar med det här jobbet. Jobbet man gör ska också underhållas som sagt. Nya spelare kommer. Men man skulle kanske kunna gå vidare, ta ett steg till och börja lite längre ner bland ungdomslagen. Där skulle man kunna utbilda spelare ledare och även föräldrar. Då har spelarna redan en grund när det är dags att kliva upp i A-truppen.
Tar du själv hjälp/stöd av terapeut eller psykolog för att klara av ditt arbete?
– Nej, det gör jag inte. Däremot har jag en handledare som jag måste ha kontakt med för att få jobba med kognitiv beteendeterapi. Det är ju ett slags stöd för mig i mitt arbete. Ungefär en gång i månaden pratar jag med min handledare. Kravet på handledare kvarstår så länge jag jobbar som KBT-terapeut. Ända sättet att slippa handledning är att läsa vidare. Och tankar finns på det men jag måste jobba ett antal år först.
Sista frågan: på vilken placering hamnar IFK Norrköping i allsvenskan 2012
Vårt stora mål är att ta ett kliv och stabilisera oss jämfört med förra året. Men jag misstänker att du vill höra en placering så jag drar väl till med en tionde plats.
Tack Daniel för din tid och lycka till med IFK:s mentala hälsa
Daniel är en lugn och mycket trevlig kille. Trots att ämnet är komplext och frågorna ibland nästan omöjliga att svara på så sitter han tålmodigt där och försöker vrida fram svaren. Faktum är att han lyckas svara så bra så jag får göra om en del frågor efter svaren. Och en del frågor fick jag stryka helt. Men så är han ju psykolog också.
