En till sista chans
Ytterligare en måstemach väntar när Malmö FF imorgon kommer på besök till Ullevi.
Så här på slutet av säsongen tenderar varje match att vara måstematcher och få epitetet ”årets viktigaste”, åtminstone så länge man någotsånär hänger med i guldstriden, något Blåvitt gjorde fram till förra måndagen. Men att ikväll ha fått lite hjälp, något oväntad men högst välkommen sådan, från Hisingens svartgula stolthet så är IFK Göteborg där igen. Det är fortfarande inte särskilt troligt att Djurgården skulle slarva bort det guldläge de har men i händelse av blåvit seger på Ullevi imorgon så är avståndet halverat till täten och man sätter då åtminstone lite press på Djurgårdsspelarna för vad det nu kan vara värt. Det är helt klart att greppa efter ett halmstrå men hoppet är som bekant det sista som överger supportern.
Men imorgon är det alltså Malmö FF som står för motståndet, ett MFF som ligger trea i tabellen blott två poäng bakom Blåvitt. Med tanke på att det enbart är silvret (det stora silvret för att använda SvFF:s terminologi) som ger en UEFA-cupplats är det således en riktig ”sexpoängsmatch” helt oavsett vilka aspekter man lägger på guldstriden. Lägg därtill att mötena med sveriges internationellt sett näst mest framgångsrika lag genom tiderna alltid präglas av ett visst mått av prestige så borde det vara upplagt för publikfest. Nånstans i den analysen är det dock något kraftigt fel, åtminstone så ser det ut som att den göteborgska fotbollspubliken i allmänhet inte håller med.
Till skillnad från fjolårets möte med MFF i näst sista omgången som lockade kring 40 000 åskådare till Ullevi så pekar biljettförsäljningen nu snarare mot att vi få se ungefär 15 000 personer i publiken på ett Ullevi som därmed kommer se tämligen ödsligt ut. Varför Blåvitt och dess marknadsavdelning trots annonskampanj och annat inte lockar mer folk går att diskutera men den klena förväntade publiksiffran, i en match av stor betydelse, är onekligen ett argument åt dem som anser att en ny fotbollsarena inte bör dimensioneras för mer än kring 18000 åskådare.
Pressen imorgon ligger på båda lagen. Malmö har i allsvenskan inte riktigt svarat upp till den nivå många experter och supportrar innan säsongen trodde att de skulle hålla och missat europaspel nästa år, i det sammanhanget räknar jag inte Intertoto-deltagande just nu, är definitivt inte godkänt för de skånska regerande mästarna. För vår egen del så har målsättningen varit att förbättra fjolårets tredjeplats och med tanke på att Malmö går om i tabellen ifall det blir bortaseger så gäller det nu att Arne Erlandsen och hans stab har lyckats vända lagets humör och reparera det sargade självförtroendet efter smällen mot Djurgården i måndags. Full fokus på den nya uppgiften krävs om Malmö skall besegras, helt klart.
Saknas i det blåvitrandiga laget gör Pontus Wernbloom som avtjänar sin andra och sista match som avstängd efter utvisningen mot Sundsvall samt, precis som i fjol när MFF kom på besök, Magnus ”Ölme” Johansson som ju drog på sig två varningar mot Djurgården. Framförallt Ölme är en vinnarskalle som inte hade skadat att ha i laget och som skulle kunna vara en avgörande bricka i spelet men nu får tränare Arne Erlandsen klara sig utan honom och hitta på något annat. Erfarenheten av hur Arne tidigare agerat och att man tidigare lyckats bra med att spela in nya mittbackar på kort tid säger att det borde bli Joel Gustafsson eller Erkan Saglik som får chansen att ersätta. Troligtvis isåfall den förstnämnde som var på vippen att få hoppa in i Djurgårdsmatchen. Samtidigt kommer det rapporter om att man på dagens träning laborerade med en 3-5-2 liknande uppställning med Alexandersson och Mourad bakom respektive framför ett tremannamittfält med Ulander, Mild och Wowoah. Något som definitivt vore ett både överraskande och spännande drag isåfall.
Det som spontant talar för en 3-5-2 variant bör vara att Alexandersson i princip kan spela överallt, Arne har någon gång uttalat sig om honom som näste ”backreserv” och att vi på så sätt får utnyttjat alla våra tre forwards i offensiva roller i en match där vi uppenbart måste gå för seger. Det som talar mot är givetvis att laget inte någon gång tidigare visat tendenser till att spela så och att man med tanke på hur pass hårt Erlandsen brukar styra spel och löpvägar knappast spelar ihop ett nytt system hur som helst. Det skall minst sagt bli spännande att se hur Arne väljer att ställa upp laget imorgon. Frågan är om han ens själv bestämt sig än?
Helt oavsett uppställning så kommer det krävas en stark laginsats av Blåvitt, precis en sådan som vi fick se i premiären i Malmö i våras. Det är inte många namn som kommer vara desamma i startuppställningen som då, halva det laget är sålda, skadade eller avstängda, men ersättarna har hittils visat goda kvalitéer. Erfarenhetsmässigt har vi spelat bra mot spelvänliga lag och kan vi jobba hårt, spela tätt och inte släppa till något utrymme så bör chanserna vara goda till tre poäng. Det gäller då givetvis också att sätta de målchanser som ges, det är inte säkert att det blir så många och effektiviteten i målskyttet har kanske varit säsongen riktiga blåvita akilleshäl. I försvarsspelet gäller som vanligt att försöka ha särskild koll på Afonso Alves och inte ge honom det utrymme han vill ha, att Afonso kan avgöra matcher på Ullevi mer eller mindre på egen hand har vi sett förut. På mittfältet lär det bli en riktig kämpamatch där evighetsmaskinen Håkan Milds insats i sedvanlig ordning kommer vara av stor vikt för det blåvita spelet helt oavsett uppställning. Martin Ulander var en av de som gjorde en bra insats mot Djurgården senast och skall bli klart intressant att se, kan det vara han som skall frälsa de blåvita supportrarna den här gången?
Hårt, tufft och åtminstone inledningsvis lite chansfattigt kan det nog bli. Att lyckas med några snabba spelvändningar, även kallade kontringar då det ju inte är stockholmslag som möts, kan mycket väl som så många gånger förr bli avgörande. Personligen är jag för feg för att våga tippa resultatet men den f.d. gästkrönikören Mikkel Vie mailade och hälsade att han tror att det kommer smälla rejält och att om spelarna bara tar det iskallt så blir det en Blåvit seger. Vi får väl se om han får rätt.
IFK Göteorgs trupp:
Bengt Andersson, Alexander Nadj, Mattias Bjärsmyr, Erkan Saglik, Adam Johansson, Oscar Wendt, Gustaf Svensson, Samuel Wowoah, Håkan Mild, Niclas Alexandersson, Marcus Berg, George Mourad, Stefan Selakovic, Martin Ulander, Joel Gustafsson och Andres Vasques.
För övrigt anser jag att alla matcher bör spelas på den nya arenan.