Blytung förlust på Söderstadion

Hammarby spelade hem guldet till Stockholm i en händelserik match.

Inför drygt 12000 åskådare var förutsättningarna för IFK Göteborg mer eller mindre glasklara – vinst eller guldet i praktiken till Stockholm.
Med det som bakgrund var det underligt att se ett så pass passivt och dåligt taggat IFK Göteborg de första 20 minuterna då Hammarby tilläts föra spelet och skapa en hel del bra chanser. Försvarsspelet såg ovanligt virrigt ut och något eget spel lyckades IFK inte etablera.
Efterhand kom IFK bättre in i matchen främst tack vare Pontus Wernblooms fysiska spel och mycket bollar på Alexandersson, därför kändes det lite snöpligt att se ”Bajen” ta ledningen på en kanonfrispark av Max von Schleebrügge. Frisparken var grym, men domare Ingvarssons beslut att blåsa frispark var rätt tveksamt. Runström gick in i en höjdduell mot Bjärsmyr och satte en rejäl armbåge över Mattias hals innan Runström, graciös som en ballerina, föll till marken. Nåväl – sånt händer, med handen på hjärtat släppte Ingvarsson en del åt båda hållen, men någon toppinsats stod Hässleholmsdomaren knappast för.

Några minuter efter målet har Hammarby ett bra tryck och är nära att göra 2-0 innan IFK åter tar sig in i matchen och avslutar halvleken riktigt bra. Kvitteringen kommer någorlunda välförtjänt strax före paus på ett riktigt snyggt mål. Mild vinner bollen centralt och spelar ut den till Alexandersson som tvåfotsdribblar sig förbi två Hammarbyspelare.
Selakovic löper på djupet ner mot kortlinjen och hinner precis upp Niclas passning för att vaket spela bollen snett inåt bakåt. Bollen kommer perfekt i ytan som Alex dröjt sig kvar i och avslutet sitter som en smäck upp i Ante Kovics nättak.

Andra halvlek inleder Hammarby bäst, men tämligen snart är det åter IFK som tar över. Nu vinner Wernbloom precis allt i luftrummet och passningsspel och rörelse ser allt bättre ut. IFK skapar ett antal vassa chanser, bland annat rullar Wowoah bollen utanför efter en trasslig situation i straffområdet och Wernbloom nickskarvar en Wendt-frispark någon decimeter utanför stolpen. Hammarby kontrar farligt vid ett par tillfällen, bland annat rundar Petter Andersson ”Bengan” men lägger bollen utanför. Till sist kommer då det som man trodde skulle bli segermålet. IFK får ner bollen till vänster hörnflagga där Wowoah skickar in den i straffområdet. I kamp med David Johansson når ”Alex”
högst på bollen och skickar den i en läcker båge över Ante Kovic och in precis i Australiensarens högra kryss.

I detta läge trodde man IFK skulle knyta igen så som så många gånger förut den här säsongen, men denna kväll ville Hammarby annat. Bajen är nära att omgående kvittera när Adam Johansson och ”Bengan” missförstår varandra vid ett till synes misslyckat inlägg. Det var med hjärtat i halsgropen man såg inbytte Piñones-Arce rulla bollen strax utanför.

Kvitteringen kom istället efter ytterligare en något tveksam fast situation. ”Ölme” går upp i rygg med en Hammarbyspelare i en situation där domare Ingvarsson friat otaliga gånger tidigare i matchen.
Frisparken slås som en lyra in i gröten framför Bengt och bollen skarvas vidare ner mot kortlinjen någon meter utanför stolpen. Där dyker Mikkel Jensen upp och lyckas peta in bollen framför mål till Petter Andersson som omarkerad kan bredsida in bollen intill Bengts högra stolpe. Ingen skall väl lastas för den markeringsmissen, men bittert var det oavsett.

Arne Erlandsen väljer nu att satsa allt på seger och plockar ut Adam Johansson till förmån för Jonatan Berg som går upp som något slags högerforward i en 3-4-3 uppställning. Trycket från IFK uteblir dock, istället får man se Erik Johansson raka in bollen i ett tre-mot-två läge där Petter Andersson står för en fin mottagning och passning.

IFK jagar desperat efter en kvitteringsboll men är aldrig ens nära. Att Andres Vasques får komma in med 1½ minut kvar är mest av akademiskt intresse.

Då Örgryte inte besegrade Djurgården står det nu klart att Djurgårdens IF FF tar hem sitt tredje guld på fyra år. Ett grattis är väl på sin plats. Grattis. Royal League nästa.

På det stora hela kanske Hammarbys vinst inte var helt oförtjänt. Även om IFK kändes som det bättre laget efter den inledande halvtimmen var Hammarby lite vassare framför mål och hade framförallt lite bättre speed när lägena väl kom. Fast samtidigt är det förstås riktigt bittert att tappa 1-2 ledning med fem minuter kvar och på Canal+ få se Djurgårdarna fira på vår egen hemmaarena. Läsa om deras guldfest på vår egen paradgata i tidningarna imorgon lär jag däremot inte göra.

Bäst i Blåvitt denna afton är helt klart Niclas Alexandersson som med sina två mål och sin sedvanliga inställning visade hur viktig han är för Blåvitts spel. Pontus Wernbloom är stundtals riktigt bra på mittfältet med både bollvinnande och bra passningsspel. Håkan Mild vinner mycket han också, men skall nog vara glad att han inte fick syna det röda kortet efter flera situationer där han nog var riktigt nära sitt andra kort för kvällen. Ozcar Wendt är i mitt tycke bäst i IFK:s backlinje.

Summering av säsongen kommer väl senare, men med några dagars perspektiv kommer man säkert vara ganska nöjd. Utan att fördjupa sig i alltför många ”om” får man ändå konstatera att IFK utifrån yttre förutsättningar med Ijehaffären, spelarförsäljningar och långtidsskadade nyckelspelare presterat riktigt bra. Det unga gardet har verkligen visat framfötterna och givit Blåvitt ett välförtjänt medialt lyft efter några säsonger med väl mycket skriverier om det äldre gardet.

Nu får vi istället se fram mot Royal League och nästa års Allsvenska och Europacupspel. Nu är det upp till bevis, Mats Persson.

0 kommentarer