Gästkrönika: Väck mig, någon?
Jag hade en dröm häromnatten. En bisarr dröm. En dröm där en del av Göteborg förenades med Stockholm. Mot en annan del av just Göteborg.
Ibland undrar man var allt kommer ifrån. Ni har säkert också vaknat upp och tänkt; ”drömde jag verkligen det där? Det är ju en smått sjuk historia, den jag fick uppleva inatt”.
Det är svårt att komma ihåg inledningen på drömmarna, det vet säkert alla. Men jag tror att den här drömmen inleddes med en stor banderoll på en fotbollsarena i Göteborg. Hemmalagets supportrar hade skrivit något. Något som jag inte kommer ihåg i exakta ordalag, men betydelsen var i stil med; ”Spela inte bra idag våra kära spelare, för vi vill hellre att guldet går till Stockholm”. Kul början på en match för lagets spelare, tänkte jag när jag på morgonen reflekterade tillbaka över drömmen.
Drömmen fortsatte med obehagliga inslag som staplades på varandra. På Avenyn flockades tusentals stockholmare runt stadens mest centrala vattenhål. Så många var de tydligen, att de flesta göteborgare höll sig hemma den här kvällen. I drömmarnas värld alltså. På läktarna på Gamla Ullevi var det mest blått. Ett blått hav som sjöng om de där trakterna i Hufvudstaden. Där den där långa Lars, i sin blåa kavaj, brukade sjunga med tanterna.
I Stockholm sköt en göteborgare Blåvitt i sank. Och i Göteborg sprang några västkustfödda killar runt i Djurgårdströjor och jublade åt att de nu var bäst i landet. Samtidigt förenades delar av supportrarna med varandra. Djurgårdare och Öisare hand i hand, gulligt sjungandes om var Änglarna var någonstans. Ja, inte alla då kanske. En stor del ”supportrar” befann sig ju nere på göteborgarnas hemmaplan och våldtog och förstörde den. Ivrigt påhejade av både stockholmare och göteborgare. Det är en upp- och nervänd värld. Ja, i drömmarnas värld alltså. Det där skulle aldrig hända i verkligheten.
Att drömmen sedan fortsatte med att Djurgården firade ett guld, mitt på Avenyn, gjorde ju inte det hela mer verkligt. Och i den kalla oktobernatten gick ett gäng rödklädda göteborgare hem. Nöjda med att ha fått hjälpa ett blårandigt gäng stockholmare att få fira sitt guld. I lejonets egen kula.
Ja herregud, det är helt ju sanslöst. Tänk vad man kan drömma ibland. Det är ju precis som om Glenn Hyséns son skulle stå mitt på Avenyn, med en guld t-shirt från ett stockholmslag, och jubla högt över att han just har snuvat Blåvitt på den ädlaste av medaljer. Ha ha.. tur att man är vaken ibland också. Så att man får uppleva verkligheten under större delen av dygnet.
När börjar Royal League?
