Matchrapport: IFK Göteborg – GAIS 2-2 (1-0)

3660 åskådare såg första matchen i anrika Triangelserien.

Förutsättningarna kunde inte vara mycket bättre när Triangelserien drog igång idag på ett soldränkt Nya Ullevi. Gräsmattan var mycket fin och publiken uppenbarligen sugen på fotboll.

Båda lagen inledde matchen trevande och spelet var tempofattigt och utan närkamper. Första chansen fick Patric ”Långås” Andersson efter fem minuter genom en fin framspelning av Mikael Sandklef. Långås visade också prov på bra passningsspel. Efter tio minuter hade Blåvitt kopplat ett grepp om tillställningen och GAIS satsade mest på försvar. I den tolfte minuten fick GAIS sin första chans då Blåvitts försvar gick på en överhoppning, men skottet gick utanför. Några minuter senare vann Kalle Svensson bollen och passade ut den till Jonas på kanten som passade vidare till Långås. Hallänningens skott var bra men stoppades ändå av Holmberg i målet, som dock höll på att tappa in bollen i samband med räddningen. Så här långt in i matchen borde Blåvitt ha börjat spela snabbare för att lösa upp GAIS totalförsvar. Martin Ericsson och Långås hade en bra chans i den 28 minuten.

I den 30 minuten började Hasse Blomqvist värma upp och publiken stämde upp i en spontan applåd. I den 34 minuten avlossade Rosenkvist ett tungt skott i ribban. Kalle Svensson, som för dagen spelade innermittfältare ihop med Sebastian Johansson, fördelade bollarna ganska bra men drog på sig frisparkar. Mot slutet av halvleken nådde han inte upp till samma nivå som i början. På de fasta situationerna saknades för det mesta skärpa hos båda lagen. I den 39 minuten fick Sandklef applåder efter att han avvärjt ett anfall genom att klacka bollen från sin motspelare. Detta skapade en kontring och Martin Ericsson forsade fram över halva planen och slog in 1 – 0 målet säkert. Martin var lite blek i inledningen men tog sig på slutet. I de sista minuterna av den första halvleken blev spelet tuffare och det kapades spelare hej vilt.

I pausen byttes Långås ut och in kom Hasse Blomqvist. IFK skapade ett rejält tryck direkt i andra halvleken. I den 50 minuten slog Sandklef en hård och flack hörna som Rosenkvist fick skallen på och skarvade in i mål. I den 52 minuten vann Hasse Blomqvist en tuff närkamp (!) och passade bollen till sin anfallskollega Martin Ericsson. Martin slog bollen från sidan om målet och den letade sig in i ett grötigt försvar och rullade längs med mållinjen. Den kunde precis lika gärna gått i mål. Denna chans var alltså resultatet av det fina samspelet i firma Blomqvist/Ericsson. Några minuter senare fortsatte Kalle Svensson att dra på sig frisparkar, och med tanke på hans position hamnar de ofta strax utanför Blåvitts straffområde. Skottet tog i ribban ovanför Bengt Andersson och returen satte Patrik Elmander i mål. En onödig och oförtjänt kvittering.

Några minuter senare var Kalle Svensson i farten igen och avlossade ett tungt skott från 30 meter som passerade över motståndarnas ribba. Det var just från den positionen som Kalle gjorde mål i Falkenberg, så vi kan nog räkna med att hans skjutglädje kommer att hålla i sig. Efter en timmes spel skarvade Martin en snygg boll till Jonas Henriksson som slog ett inlägg till Rosenkvist som dock inte fick skallen på bollen denna gång. På högerkanten tycker jag det var påfallande hur lite understöd Jonas Henriksson fick av Sampo Koskinen. Det var ofta mycket långt mellan dem. Detta kan bero på att Sampo fått order att hålla sig i bakgrunden av Bosse Johansson. Jonas fick mer hjälp av Sebastian Johansson. På andra kanten var Sandklef och Rosenkvist betydligt tightare, men de skapade inte heller så mycket, även om de höll bollen under kontroll. I anfallet var det som sagt mycket bättre drag under andra halvleken. Jonas, Martin och Hasse hittade ofta varandra och visade prov på ett lekfullt och publikfriande spel. Tyvärr blev det lite för mycket av det goda ibland och effektiviteten lyste med sin frånvaro. Det som saknades mest av allt var en måltjuv. Någon som inte behöver vara så märkvärdig som spelare, men som finns på rätt plats vid rätt tillfälle och gör de enkla målen. Dagens anfall bestod ju egentligen bara av mittfältare. I den 81 minuten kvitterar GAIS med ännu ett oförtjänt mål i en situation då Blåvitts försvar var för slappt.

Visst hade det varit roligt att vinna, men jag är inte alltför bedrövad ändå. Att Blåvitt spelar en annan sorts fotboll än de senaste säsongerna står alltmer klart. Ryktet kommer att sprida sig och förhoppningsvis innebär det att den kräsna Göteborgspubliken hittar till Ullevi i än större skaror. Det var länge sedan vi såg ett så tekniskt skickigt Blåvitt och publiken är svältfödd på underhållande fotboll. Antalet långbollar idag kan man nästa räkna med ena handens fingrar. Det som måste till nu är lite mer effektivitet, spel i 90 minuter och en måltjuv. Då kan det bli en trevlig säsong.


Matchfakta

Mål:

1 – 0 Ericsson (39)
2 – 0 Rosenkvist (50)
2 – 1 Patrik Elmander (55)
2 – 2 Peter Elmander (81)


IFK Göteborgs startuppställning:

0 kommentarer