Seger i säsongsavslutningen

Blåvitt dominerade den första halvleken men såg ut att ha slarvat bort segern i matchen innan Jonathan Berg och Pontus Wernbloom kunde avgöra med varsitt mål i slutminuterna.

Det var en match som för vår del inte gällde någonting men för Landskrona var den oerhört viktig. Förmodligen skulle det krävas seger för deras del för att undvika kvalplats eftersom Gefle hade Assyriska kvar att möta. Det kom därför att smälla en del i matchinledningen när inget av lagen ville vika ner sig. Det var dock IFK som såg bäst ut spelmässigt och första halvlekens kännetecken blev anfallen på högerkanten som ofta avslutades med fina inlägg. Det kom därför helt oväntat när BoIS tog ledningen efter dryga kvarten, en höjdboll passerade Bjärsmyr som missbedömde situationen och gick fram till André Schei Lindbaeck. Norrmannen gick in i straffområdet och måttade skott men fick till en riktigt usel träff som studsade fram i gräset, Bengt verkade ha väntat sig något annat och lyckades på något sätt undvika att stoppa ”skottet” från att gå i mål. Helt klart en av de större målvaktstabbarna i år.

Direkt efter målet blev det ett långt spelavbrott när en av linjedomarna skadade sig och den något märkliga situationen uppstod att man fick efterlysa en ny fjärdedomare från läktarplats. Till slut kom i alla fall spelet igång och nästan direkt lekte ”Alex” återigen med BoIS försvar ute på högerkanten. Han spelade sedan in bollen perfekt till Mild som kunde måtta skott från straffpunkten ungefär, Håkan krånglade dock till det för sig och la bland annat över bollen på vänsterfoten innan han sköt. Avslutningen blev därför inte den bästa och Sandqvist kunde sträcka ut och rädda, men på returen var Wowoah hetast och han kunde trycka upp bollen i nättaket från nära håll.

Efter kvitteringen fortsatte IFK att trycka på och hade gott om lägen för fler mål, BoIS såg väldigt virriga ut i försvarsarbetet och på kanterna fanns det enorma ytor att anfalla på vilket Blåvitt också gjorde gång på gång. Något av säsongens kännetecken har ju varit oskärpan framför mål och den fick vi se fler prov på nu men det kom också ett ledningsmål i den 39:e matchminuten. Adam följde med upp i ett anfall på högerkanten och slog ett inlägg mot centrala straffområdet. Där fanns Mild och han lyckades komma vinnande ur nickduellen och lägga ner bollen på fötterna åt Marcus Berg som från nära håll kunde slå in bollen. Ett mycket välförtjänt ledningsmål och innan halvleken var slut fanns det ett antal lägen för ytterligare mål. Bästa chansen hade Berg som dock missade målet helt när han fick ett fritt skottläge från nära håll efter fint förarbete av Wernbloom och Wowoah.

Trots de fina lägena fick man nöja sig med en uddamålsledning i paus och även om Landberg lätt rätt missnöjd i pausintervjun så tyckte nog jag att det såg rätt bra ut, i alla fall offensivt. Det var hela tiden många spelare med i anfallen och när bollen spelades in från kanterna (främst då höger) blev det farligt gång på gång. BoIS hade inte skapat något av värde förutom målet och det var ju en ren gåva från Bengt. Gästerna hade dålig organisation i laget och yttermittfältarna Lai och Amuneke verkade helt strunta i de defensiva åtaganden vilket ställde till det för backlinjen.

Inledningen på den andra halvleken blev mer tveksam från IFK:s sida och matchen blev jämnare. Landskrona hade också ett bra kvitteringsläge i den 52:a minuten när de kommer i en snabb spelvändning och är tre mot två. Kevin Amuneke väljer att gå på eget skott istället för att passa och även om träffen är stenhård så går skottet också nästan rakt på Bengt som kan boxa undan bollen. Sedan är det Blåvitt som har två bra lägen att genom först Selakovic och sedan Wernbloom utöka ledningen men utan framgång då Stefans lobb blir för låg och Pontus skott blir för högt.

Istället kommer kvitteringen för gästerna, de slår en boll i djupled som ser ut att gå mot Schei Lindbaek som är klart offside. Han stannar upp och försöker inte nå bollen utan istället kommer Kevin Amuneke i full fart och hinner upp bollen och kan sedan runda Bengt och ur snäv vinkel lägga bollen i mål. Blåvitt protesterar att backlinjen stannade upp eftersom bollen gick mot en spelare som stod offside men det är givetvis förgäves även om man kan tycka att de hade rätt i sak. Efter kvitteringen spelar IFK riktigt dåligt under en längre period, passningsspelet och löpningarna som hade suttit där i första halvlek var nu som bortblåsta och det är BoIS som skapar de bästa lägena och Söderstjerna som kommit in i deras lag glänste. Bästa chansen hade Okkonen som rullade bollen i stort sett längs med mållinjen efter fint förarbete av Söderstjerna i den 70:e minuten.

När Landskrona ändå inte fick någon utdelning och Gefle samtidigt säkrade tre poäng mot Assyriska så var gästerna tvungna att satsa alltmer framåt. Det gjorde att IFK återigen fick bättre grepp om spelet och att det fanns stora ytor att anfalla på, bland annat så kom Selakovic helt fri med Sandqvist i den 86:e minuten men landskronamålvakten gjorde då en bra räddning. Han lyckades dock inte stoppa inbytte Jonathan Berg några minuter senare. Berg fick bollen ute till höger strax utanför straffområdet och drog sig inåt, gjorde ett par finter innan han sköt ett lågt och hårt skott som tog på en försvarare och sedan gick in i bortre burgaveln. Nu var loppet kört för BoIS som behövde göra två mål och inte blev det bättre när Sandqvist ett par minuter in på förlängningen helt misslyckas med en utspark som går rakt till Wernbloom lite utanför straffområdet. Pontus, som fick spela forward i slutskedet av matchen, agerade kallt och rundade utan större problem Sandqvist i målet och kunde rulla in slutresultatet 4-2.

Ingen vidare andra halvlek av Blåvitt samtidigt som BoIS fick lite bättre ordning på sitt spel. Det stora problemet för IFK var att första halvlekens dominant ”Alex” inte alls kom med i spelet på samma sätt i andra. Allteftersom Gefle började trycka in mål mot Assyriska verkade det gå upp för Landskrona att de nog skulle behöva vinna matchen för att undvika kval och då blev det lite mer intensitet från deras sida.  Vassast framåt hos gästerna var Kevin Amuneke som samtidigt spelade väldigt egoistiskt och alltid sökte egna avslut även när en passning kunde ha varit ett bättre alternativ. Mot slutet av matchen blev BoIS offensiv något desperat och laget obalanserat vilket gjorde att IFK kunde punktera tillställningen för att sedan motta de välförtjänta hyllningarna för årets säsong vid medaljutdelningen framför Östra Stå.

Royal League nästa!

0 kommentarer