Blåvitt mot Europa
ANALYS: Tjugofem år efter det historiska segertåget kommer det säsongen 2006/07 åter bli dags för IFK Göteborg att spela Uefacupen. Alltid Blåvitt har tittat på hur förutsättningarna för svensk fotboll att lyckas i Europa ser ut, och vad som krävs för att förbättra möjligheterna.
När IFK nu har gjort sitt resultatmässigt bästa år sedan 1997 ser vi fram emot en säsong där vi åter på allvar skall möta våra krafter mot europeiska storlag. Eller storlag och storlag. Sett till övriga svenska lags resultat i europacupspelet de senaste åren får vi snarare hoppas på en bra lottning så att vi inte möter ’oslagbara’ bonkegäng som Cork City eller FC Thun.
Enligt den ranking som Uefa baserar fördelningen av platser till Uefacupen och Champions League på är Allsvenskan placerad på en allt annat än hedrande 26:e plats. Att vi har långt kvar till de fem stora ländernas (Spanien, Italien, England, Frankrike och Tyskland) fotbollsmeriter må vara hänt, men hur kommer det sig att ligor som den belgiska, ungerska och serbisk-montenegriska rankas före oss?
För att försöka skapa en bild av de grundläggande förutsättningarna för att lyckas i fotbollseuropa har Alltid Blåvitt valt att analysera tre av de viktigaste faktorerna för att lyckas i dagens fotbollsvärld: fotbollskunnande, folkmängd och ekonomiska förutsättningar.
Fotbollskunnande
Ett bra landslag är uppenbarligen ingen garanti för att skapa bra inhemska lag. Det finns åtminstone två bra förklaringar till att så inte är fallet. För det första så mäter landslagets framgångar enbart hur fotbollskunskaperna ser ut hos toppen av spelarna – inte bredden - och för det andra finns det i dagens fotbollscirkus inga som helst garantier för att de bästa spelarna är aktiva inom landet.
Enligt Fifas världsranking är Sverige det 9:e bästa europeiska landet, och trots att rankingförfarandet har en hel del brister bör man kunna konstatera att Sverige numer är en aktör att räkna med i fotbollsvärlden. Vi har bra spelare, och vi fungerar bra som lag. Inte minst fyra raka slutspel (EM/VM) visar detta.
Folkmängd
Ju fler individer det finns att välja på, ju större är naturligtvis chansen att få ihop ett slagkraftig gäng som kan spela fotboll på en hög nivå. Av Uefas 52 medlemsländer är Sverige det med 18:e flest människor bosatta i landet. Bakom oss i folkmängdsligan har vi exempelvis Bulgarien, Schweiz och Danmark som dock alla ligger före oss i Uefarankingen.
Ekonomi
Vi kanske uppfattas som ett litet land långt upp i norr, men i ekonomiska termer är vi faktiskt något av en stormakt i Europa. Vi är ett av de länder som har flest multinationella företag modell ’sketstor’ och vi har företagsgrupper som räknas till de mäktigaste i hela Europa. Såväl storföretagen, de riktigt rika privatpersonerna som ”medelsvensson” har det mycket gott ställt. Sett till begreppet BNP (Bruttonationalprodukt) som mäter ett lands totala omsättning är Sverige placerat på en hedrande åttondeplats i Europa.
Analys:
Sett till de tre ovan nämnda faktorerna borde allsvenskan kunna rankas som en av de tio, femton främsta ligorna i Europa. Länder som England, Spanien och Italien kommer alltid att locka till sig de bästa spelarna, men något är riktigt fel i systemet när ligor som exempelvis den schweiziska eller belgiska rankas väsentligt högre än Allsvenskan. Belgien är för övrigt ett slående exempel: de har lite fler invånare än oss, nästan exakt lika stor BNP och deras landslag rankas några snäpp bakom oss. Trots det är de ekonomiska förutsättningarna monumentalt skilda, och deras liga rankas väsentligt högre (9:e plats) än vår.
Vilka är då faktorerna som ligger bakom den dåliga standarden på Allsvenskan, och kan man göra något åt det?
Svaret på den senare av frågorna måste vara ”ja” – annars är det lika bra att vi lägger ner verksamheten med en gång. Har vi inte ens ambitionen att vara med och kriga i Europa är slaget redan förlorat! Som jag ser det finns det några uppenbara orsaker till att Sverige och Allsvenskan halkat långt efter stora delar av fotbollseuropa:
Arenor
Kvaliteten på elitlagens arenor hade fått valfritt öststatsland att ruska på huvudet och skratta i mjugg. Flertalet allsvenska arenor byggdes för mer än femtio år sedan och har endast i mindre utsträckning moderniserats för de behov som dagens publik kräver i form av bekvämligheter såsom väderskydd och inte minst det ökade intresset av att kunna socialisera på fler sätt än ”bara genom att kolla på fotboll”.
I dagens fotbollsvärld är det (nästan) lika viktigt att kunna ta en matbit och några öl i samband med matchen som att det är en god underhållning på planen. Detta är en självklarhet i de flesta europeiska länder och varje stad med självaktning stoltserar med en modern arena fullknôkad med inkomstbringande bekvämligheter.
Vår framtid:
När vår nya arena står klar om några år kommer vi - förhoppningsvis - kunna attrahera fler sponsorer och dessutom kunna ta mer betalt av dem. Detsamma gäller naturligtvis för den vanliga publiken. Att arenan kommer att hålla en god standard för publik och sponsorer borde vara tämligen självklart vid ett nybygge.
En ny arena kommer inte enbart innebära ökade intäkter, utan även ökade kostnader och det som i nuläget borde vara den viktigaste punkten i arenadebatten är att det är IFK/Alliansen som får dra den ekonomiska fördelen av arenan så att inte Göteborgs Kommun/Higab får för sig att påverka verksamheten så att klubbarnas situation blir ekonomiskt oförändrad. Att klubbarna exempelvis får ta en stor del av öl- och matpengarna borde vara en självklarhet.
Med tre lag på arenan minskas exempelvis möjligheterna för blåvitt att maximera intäkten av logeförsäljning eftersom det inte bara är våra matcher som skall spelas på den nya arenan. Samma resonemang gäller arenareklam och sidointäkter från exempelvis eventuell restaurang och konferensverksamhet. Risken är uppenbar att 1+1+1 blir väsentligt mindre än 3. Dessutom finns problematiken med att fördela intäkterna i förhållande till vilken klubb det är som genererar dem.
Antal matcher (=intäktstillfällen)
Sett till snittpublik ligger allsvenskan med sina knappa 9.000 ganska hyfsat till i en europeisk jämförelse men med endast fjorton lag i högsta serien och en fullständigt ointressant cup begränsas antalet publikt intressanta hemmamatcher (och därmed intäktstillfällen) väsentligt. Flertalet av de större och mer framgångsrika ligorna ute i Europa har minst sexton och i vissa fall enda upp till tjugo lag i seriespelet.
Redan med den gångna säsongens myckna matchande i Royal League och Intertotocupen kan vi se att IFK:s totala publiksiffror ökat med några procent trots att snittpubliken i våra allsvenska hemmamatcher minskade med nästan 2.000. Fler matcher är minst lika viktigt som större publik.
Vår framtid:
Diskussionen om att utöka Allsvenskan till sexton lag pågår febrilt, och samtidigt tycks Royal League på ett par års sikt kunna bli en turnering som attraherar riktigt bra med folk. Med ett antagande om att RL inom fem år kan locka ’allsvenska publiksiffror’ och en Allsvenska med 16 lag kan vi utöka antalet intressanta hemmamatcher med minst 38% (18/13). Tillsammans med en väderskyddad arena bör detta innebära väsentligt större möjligheter att skapa högre intäkter.
Förening v.s. bolag
Den kanske mest komplexa och även mest intressanta frågan för den svenska klubbfotbollens tillkortakommande i det europeiska cupspelet kan vara ’den svenska modellen’. Vi har en oerhört stark föreningsverksamhet i Sverige som är grunden för idrottande på alla nivåer. Historiskt sett har detta varit en styrka, men i dagens allt mer kommersiella värld har det blivit något av en belastning.
Den moderna fotbollen är big business på både gott och ont. Det goda är att med ett sunt upplägg kan alla parter bli ekonomiska vinnare, men myntets baksida är alla lycksökare som vill in i branschen för att tjäna snabba pengar. Både ute i Europa och i Sverige finns det exempel på såväl välskötta som misskötta föreningar, även om våra konkurrenter på kontinenten nästan uteslutande har väsentligt större ekonomiska möjligheter.
Vår framtid:
Den senaste femårsperioden har det skett en stor förändring i visionerna och funderingarna kring det marknadsmässiga agerandet bland fotbollsklubbarna i Sverige. Den förening – Djurgården – som har kommit längst i marknadsanpassning är även den som dominerat på planen de senaste åren. Den riktigt stora utmaningen finns i att kombinera den svenska modellens starka föreningsverksamhet med en mer kommersiellt inriktad verksamhet.
För övrigt anser jag att ALLA matcher skall spelas på den nya arenan.
