Lagbanner

IFK Göteborg - Helsingborgs IF 2-1

I en välspelad premiär föll guldfavoriterna från Skåne mot ett för dagen bättre Blåvitt. IFK:s nyförvärv visade återigen framfötterna.

Det var inte utan viss spänning man väntat på premiären. Försäsongen har ju tack vare det ständiga bollandet med laguppställningarna varit minst sagt svårtydbar. Är vi fågel eller fisk? Innerst inne har man ju hoppats och trott att vi skall ha materialet för att som målsättningen lyder
”kämpa om guldet”, men nu börjar allvaret då man verkligen får se hur landet ligger.

HIF började matchen som det anstår en guldfavorit med ett snabbt och vägvinnande anfallsspel. Redan efter 20 sekunder kommer de till avslut och matchens första minuter kändes de livsfarliga. Ett par minuter in på matchen så slarvar Fredrik Karlsson och Eklund får ett fritt läge som Bengan räddar och Erling håller undan Eklund vid returen. Efter den första anstormningen började det se lite bättre ut och det blev chanser åt båda hållen, bland annat genom Zeb och Gustaf för IFK och Prica för HIF. Helsingborg försökte utnyttja kanterna medan IFK främst anföll centralt.

I den 15:e minuten får IFK frispark nere mot HIF:s hörnflagga. Fram stegar Martin Ericsson och lägger bollen mot första stolpen där Erling skarvnickar. Den letar sig fram till Mild mitt i straffområdet som får en tå på bollen och 1–0 är ett faktum och total glädje på läktarna. HIF hämtar sig snabbt och bara någon minut senare får Ulrik Jansson läge för ett tungt volleyskott som Bengan kan hålla. Minuten efter det hittar Zeb Gustaf med en fin djupledsboll men istället för att utmana försvaret drar han sig inåt och backarna får tillfälle att täcka en svag avslutning. Strax därpå får Gustaf sin revansch, han tar emot en perfekt djupledsboll från Jimmy och bryter in i straffområdet i luckan mellan HIF:s mittbackar och sätter 2–0 bakom Sven Andersson.

Här i mitten av halvleken är det härligt vägvinnande spel från IFK och Gustaf får ännu ett bra läge att göra mål några minuter senare men nickar utanför. Samtidigt fortsätter HIF också att anfalla och det är bara precis att Kåmark kan bryta när Christoffer Andersson får läge i straffområdet efter en misslyckad nick bakåt av Fredrik Karlsson. Efter den första halvtimmen börjar spelet att lugna ner sig och det blir inte riktigt lika chansrikt i resten av halvleken även om Jimmy har ett bra volleyskott strax utanför efter fint förarbete av Gustaf. I den sista minuten av halvleken har IFK chansen att punktera matchen. En djupledsboll ger Gustaf läge och när Sven kommer ut för att bryta kommer bollen till Zeb som har öppet mål från långt håll och slår en pressad bredsida. Tyvärr hinner Ola Nilsson fram i tid för HIF.

Det står 2–0 i paus och det är klart att man är nöjd. HIF har rätt mycket boll men det är IFK som har det mer vägvinnande spelet och skapar de största farligheterna. Det är också skönt att se att det inte bara sker genom långbollar som vi alltid blir beskyllda för utan snarare genom ett snabbt djupledsspel från mittfältet.

Till andra halvleks början har HIF bytt ut Christoffer Andersson och satt in Alvaro Santos. Ett lite förvånande byte tycker jag personligen, inte för att Alvaro inte skulle vara en offensiv förstärkning utan för att Christoffer Andersson var mycket aktiv och bra i första halvlek. HIF fortsätter att spela 4–4–2 men Eklund blir mer mittfältare än anfallare. I den andra halvleken inträffar något som man känner igen från förra året, IFK börjar spela mer avvaktande och låter HIF föra spelet. Själv tycker jag att det vore mycket roligare om vi fortsatte att jobba framåt även när vi har ledningen, men det tycks sitta i lagets spel att börja backa hem. Det här gav HIF ett spelövertag i stora delar av halvleken men trots det hade de svårt att skapa riktigt farliga chanser eftersom de hela tiden mötte ett samlat försvar. IFK satsade mer på snabba omställningar och de gav ett par tillfällen men precis som förra året är vi lite ineffektiva i kontringssituationer. Dessutom blev anfallarna för ensamma när mittfältet började backa hem. HIF fortsatte att spela med fyrbackslinje vilket gjorde att Gustaf och Zeb sattes under hård press när de fick bollen.

Efter lite drygt en timma började man också märka att Gustaf i stort sett hade sprungit slut på sig och därmed blev djupledsbollarna utan adressat. Nanne har tydligen inte hört talas om att sena byten är standard i allsvenskan utan följde upp sitt byte i halvtid med att byta in Björn Johansen i 65:e minuten och Mikael Hansson i den 71:a, allt för att stärka offensiven. I IFK får Gustaf som är helt slut inte gå ut förrän i den 78:e minuten och ersätts då av den allsvenske debutanten Daniel Westlin. Några minuter innan Daniel kommer in har IFK ett par bra tillfällen men först väljer domaren att blunda för en solklar bakåtpass och minuten efter det blir det en avvinkning för offside som kändes helt horribel från där jag stod.

Westlin hinner vara inblandad i ett par farligheter framåt under den korta tid han är på plan men annars är det mycket HIF i slutet av matchen. I 85:e minuten sätter Michael Hansson en frispark i stolpen och några minuter efter det kommer kanske det enda anfallet för HIF i andra halvlek med riktig fart. Alvaro driver snabbt upp bollen och backlinjen hinner inte riktigt hitta sina positioner vilket gör att han kan nå en friställd Hans Eklund som får två chanser ensam mot Bengan och på sin egen retur kan slå in bollen. Efter målet väntade fem nervösa minuter, men trots att HIF försökte lyckades de inte skapa något riktigt bra kvitteringsläge utan matchen slutar 2–1 till Änglarna.

Totalt sett var det en väldigt bra premiär på en gräsmatta som såg oväntat bra ut. Det var återigen skönt att se hur bra nyförvärven fungerade. Kåmark hade inga problem på sin vänsterkant och Ericsson gick in och jobbade strålande på mittfältet. Han visade både kampvilja och fint passningsspel. Westlin fick bara chansen i en knapp kvart men hann ändå visa att han nog kommer klara sig bra i allsvenskan. Övriga positiva inslag var backlinjen, Bengt i målet samt Mild på mitten och Gustaf på topp. Det som främst måste förbättras var kantspelet, det känns som om Jimmy och Jonas måste höja sig ett par snäpp för att vara säkra på sina platser. I andra halvlek faller vi också in i gamla synder och börjar backa hem alldeles för tidigt.

När det gäller HIF så har de ett mycket bra passningsspel och kommer säkert att vara med i toppen. För att skapa fler farliga situationer borde de dock spela mer i djupled istället för att slå bollen rakt mot stillastående forwards. Däremot håller de en föredömlig bredd på spelet men lyckades ändå inte riktigt få till bra inlägg i den här matchen. Backlinjen känns som den svagaste punkten och Gustaf härjade runt rejält tills han tröttnade.

Johan Niklasson2001-04-10 00:19:00

Fler artiklar om IFK Göteborg