Lagbanner
Gästkrönika: Det bittra slutet
The magnificent seven, årgång 1990

Gästkrönika: Det bittra slutet

När det nu står klart att Håkan Mild lägger skorna på hyllan så fylls vår normalt sett så flitige gästkrönikör Zoran av en oändlig tomhet, och tar konsekvenserna...

…så var sagan slut

"On a long enough timeline, the survival rate for everyone drops to zero."
Berättarrösten i Fight Club vet vad han pratar om. Ingenting varar för evigt. Så många epoker tar slut samtidigt att jag fortfarande går omkring och lyssnar på tjutet i öronen. Det är några rejäla käftsmällar som delats ut.

Det kommer aldrig mer finnas någon som Håkan Mild. En man som är nära att bryta nacken när han nickar in ett segermål mot AIK och gör den första cykelspark jag nånsin sett honom göra i comebacken några månader senare är en unik man. Han är något så sällsynt som en spelare med klubbkänsla. Jag får frågan ibland om vem som är världens bäste spelare. Håkan Mild svarar jag, varje gång. Världens bäste Håkan lägger av och även om man slår ihop Jesper till Dif, skattefusk på Kamratgården och kval mot Frölunda så kommer man inte i närheten av den tomhet som detta faktum innebär. Samma år jag ser Håkan sätta ett långskott så lägger han av. Brutalt. Samma år som jag börjar tro på framtiden så är vi långt ifrån klara med dåtiden. Brutalt. Och på ett brutalt sätt slås dessa båda faktum ihop.

Håkan Mild kom tillbaka från Wimbledon för att återupprätta vårt anseende. Håkan Mild ska nu återupprätta vårt anseende. Igen.

Jag har varit hård i min kritik mot klubben. När allt pekar på att MP är skyldig så får man antingen peka finger eller försvara. Nu gör man ingenting och jag hoppas verkligen det är rätt sätt. Jag hoppas verkligen inte att det finns personliga skäl som går före klubbens bästa. Men att Håkan Mild blir klubbens ansikte utåt officiellt är inte fel. Så har det ju redan varit inofficiellt i många år.

Egentligen borde jag här och nu sammanfatta årets fiasko, det är ju liksom min grej. Men ärligt talat, hur svårt skulle det vara denna gång? Istället gör jag det som så många uppmanat mig att göra. Jag lägger av. Figuren Zoran finns inte längre. Av vissa omtyckt och av många hatad har han testat gränser och försökt underhålla. Men nu gör jag som Håkan och går vidare mot nya uppgifter.

Nästa år tar vi guld, förhoppningsvis slipper vi sedan åka ur.

för sista gången

/Zoran 

Zoran2005-11-17 13:20:00

Fler artiklar om IFK Göteborg

Styrelsen för IFK Göteborg spelar ett högt spel