Gästkrönika: Dags att reagera mot Stockholmifieringen!
Inför årets blåvita Royal League-premiär reflekterar Barabens Markus Hankins över turneringen och anser att föreningen måste reagera mot mediernas sneda fokus.
Han öppnade ögonen ännu en morgon med ett belåtet leende på läpparna. Sakta promenerade han fram till köksbordet där morgontidningen låg framdukad. Där såg han "sina" gossar på en stor bild som skildrade den Blåvita segern över det Europeiska storlaget Milan. Vart han än vände sig östes föreningen han styrde med järnhand över av glädjeyttringar och hyllningsord, det var en tid då han med lättja kunde fnysa åt nymodigheter som "medietaktik".
En kall vinterdag ett drygt decennium senare var Blåvitt åter i kamp om en åtråvärd pokal. Efter att det nya poplaget Djurgården förkastat vikten av det nyskapade nordiska mästerskapet Royal League riktades åter blickarna på Göteborgs stolthet som Sveriges hopp i ett internationellt sammanhang. Vi kände det på oss på läktarna, det här kunde bara gå åt helvete liksom. Så kom den första missen, Seb, upphovsfader till den beryktade Sebismen, fick iväg en halvhjärtad fösare och vi kollektiv ångest spred sig bland de halvtomt ekande betongläktarna på Ullevi. Men snart gled hjärtat nedför halsväggarna när
landslagets mittfältsankare och gräsklippare missade sin straff för danskarnas del.
Då var det Mourads tur. Han hade tillsammans med Ölme levererat de säkraste straffarna i denna evighetslånga straffsparksläggning. Det var killen som gått från anonym Frölundatalang till A-landslagsaktuell på mindre än ett år. Det var grunden till försvarssången mot Bajenklackens försök till hån av vår stad. Han var den som med en spark skulle hålla liv i försöket att åter klättra upp som nummer ett, som den ledande positiva nyheten på varje tidnings förstasida. Eller?
I takt med att Djurgårdens IF AB förkastade Royal League som turnering under förra säsongen fick de Stockholmsbaserade medierna (jag talar främst om Aftonbladet, Expressen, SvD, DN, TV4, SVT, Kanal5) en viss avsmak för turneringen. Kanal5 som storsatsade på turneringen blev plötsligt ensam om rapporteringen från matcherna och det var oftast inte ens en självklarhet att de dagliga sportsändningarna på TV4 och SVT redovisade matchreslutaten från nordiska ligan.
Jag undrar om Bengt Halse vaknade med ett lika stort veck i pannan dagen efter Royal League-finalen som Gunnar Larsson måste haft leendet morgonen efter en segermatch i Champions League? Eller var det måhända så att supportrarnas stävan efter synen av en Blåvit kapten som lyfter en glänsande pokal mot nattmörkret inte riktigt spelade någon roll när den medialt ledande föreningen i landet inte gick in och storsatsade i turneringen?
Nu har nordiska mästerskapens andra årgång just lite slöfärdigt puttrat igång sitt maskineri. Det som av de svenska krönikörerna dömdes ut som en vansinnig idé lanseras i år som någonting spännande och nytt. Ungefär som att den första årgången inte ens spelades, helt enkelt för att det i Stockholm (för dagen) så medialt intressanta Djurgården inte deltog. När en välkänd kvällstidning rankade de deltagande lagen låg föga förvånansvärt svenska mästarna Djurgården som etta. Långt ner i listan kunde vi hitta ett Blåvitt som tydligen är både i dålig form och sargade av de hemska skatteaffärerna som "skakat" föreningen. Ungefär så som Blåvitt under säsongen i år spelade helt värdelöst och rasade i Allsvenska tabellen efter att massrassior drabbat både klubbledare och spelare i somras...
Vi supportrar som följt laget från uppgång till fall och nu åter "nyuppgång" har ju vant oss vid att den mediala fokusering som fanns kring Blåvitt då vi presterade magnifika portsliga resultat sedan länge är ett minne blott. De flesta av oss klandrar nog egentligen inte de medier som rapporterar kring Allsvenskan och i detta fall Royal League, för det är ett strukturellt problem i det svenska samhället som helhet att det finns en enorm överrepresentation av nyhetsfokusering, allmän samhällsdiskurs och maktkoncentration till den kungliga huvudstaden.
Men som fotbollsförening i en konkurrenssituation med andra föreningar inom landet, men även nu med nordiska motståndare, kan inte acceptera att bli ifrånsprugna vad gäller medial exponering, etermediernas sändning av våra matcher och fokus kring det positiva som det faktiskt innebär att elva Blåvitrandiga hjältar åter vinner 90 minuters fotboll. Vi får inte begå misstaget att reproducera normen genom att acceptera den befintliga situationen där ett lag kan premieras i medial exponering och genrell debattfokusering av den enkla anledningen att de kommer från Stockholm. Vi kan inte acceptera en sådan situation när vi är delaktiga och beroende av övriga fotbollssfären.
Det som upprör mig och många, såhär drygt tio år efter att vi senast skördade framgångar på den internationella scenen är att de två tv-kanaler som fokuserar på och har rättigheterna till Royal League, Kanal5 och Canal+, väljer att visa minst av IFK Göteborg och mest av Djurgårdens IF. Ser man till de tablålagda matcherna ser fördelningen
ut så här:
Djurgården visas 3 matcher av de 4 man spelar
Hammarby visas 2 matcher av 4
Kalmar visas 2 matcher av 4
Blåvitt visas 1 match av 4
Här ser man tydligt att det inte bara är så att man återigen på de Stockholmsbaserade sportredaktionerna fått tillfälle att fördela fokuseringen ungefär lika fördelaktigt för "lantisarna" utanför tullarna som i den politiska sfären. Vi minns väl alla hur sosse-pampen Göran Johansson för några veckor sedan lämnade Socialdemokraternas
"Verkställande utskott", sitt partis viktigaste beslutsorgan- delvis i protest för att man inte lyssnar på Göteborgarna och för att han kände sig överkörd, bland annat i frågan om AMF4:s nedläggning. Nu hoppas jag att Håkan Mild, Thomas Gertmo, Bengt Halse och de andra som för tillfället styr verksamheten på Kamratgården lägger upp en offensiv motkampanj mot snedfördelningen av utrymmet i fotbollsdebatten, istället för att som Göran Johansson ge upp kampen mot Stockholmscentraliseringen.
För som supporter kan man i all evighet skicka mail, reagera som konsument till tv bolagen, måla banderoller i protest och diskutera till tidens slut på diverse forum, utan att få något gehör från etablissemanget. Men de som är de ledande individerna i IFK Göteborg och de inom stadens ledning som faktiskt har intresse av att se ett starkt fotbollslag i "Lilla London" måste alltid ligga på gränsen till vad de klarar av för att marknadsföra vår förening och stad gentemot den dominanta "storebrorsan" i öst.
När man ger upp och kapitulerar förlorar man all makt, men när man enar sig och kämpar kan man förändra, oavsett om man är supporter eller styrelseledamot i den stoltaste av föreningar. Reagerar vi kraftigt nog kanske tv har vett att sända lite mer proportioneligt än fem matcher med Stockholmslag och en med Blåvitt. Kanske redan i vår. Eller nästa år. Men tiger vi kör de garanterat över oss igen och igen.
Till sist kanske ni som ännu inte hunnit se över tv-utbudet kring Royal League undrar vilken match med Blåvitt som faktiskt kommer att tv-sändas? Jo den på söndag, mot Djurgården såklart.
Markus Hankins
Redaktionens not.
Nedanstående mailadresser är några av de till vilka det bör vara relevant att framföra eventuell kritik mot kanalernas respektive val av matcher.
kundservice@canaldigital.se
info@kanal5.se
rl@royalleague.com
